Så var det -20° igen. De har gjort spåret på åkrarna här bredvid längre, så nu är det i alla fall 5 km, trodde Älsklingen. Han brukar vara bra på att uppskatta sådant. Vi har varit ute och åkt båda två. Inte samtidigt förstås. Det går inte med ungarna.
Det är skönt med skidor, för det är inte jobbigt fastän jag är helt otränad och helt och hållet nybörjare. Som med simning, som heller aldrig är jobbigt, även om man är otränad. Och inte får man särskilt mycket träningsvärk heller. Att gå är heller aldrig jobbigt, även om man är otränad och pinnar på, snabbt och långt. Springa och cykla, däremot, är rent vidrigt innan man tränat upp sig lite.
Jag tog mig i kragen och rensade ut det sista av julen, slängde ut julstjärnorna och åkte till växthuset och köpte rosa fönstervivor istället.
Vi har ätit marängsviss till efterrätt (minsann!) och kvällen ägnade jag åt att flytta ner böckerna till de nedersta hyllorna, där det varit tomt det senaste ett och halva året på grund av Trollets destruktiva framfart.
Jag undrar när jag ska börja fatta att jag ska till medicinakuten på måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar