Så kom den då, första nattfrosten. Egentligen är det ju sent, slutet av september, ändå så oväntat. Alltid lika oväntat. På altanen står ricinen slokande. Innan var den riktigt snygg, med sina röda blad och orange taggiga frukter.
Jag har alltid älskat hösten och vintern. Nu fasar jag för mörker och kyla. Jag vill inte frysa. Jag orkar inte frysa.
Men frusen är jag. Och inte helt frisk. Jag har förskansat mig i sängen. Här sitter jag bland duntäcke och kuddar med en varm sol skinande genom fönstret, dator i knät, tekopp på nattduksbordet, morgontidning, handarbete, några trädgårdstidningar och cd-spelare för att kunna fortsätta lyssna på Hesses Siddhartha.
Egentligen borde jag gå ner och ta rätt på disk och tvätt och släppa ut höns och ankor, men det får vänta en stund. Först måste jag få upp värmen lite, ladda lite. Ikväll/natt går jag jour. Hur ska jag orka?
2 kommentarer:
Låt solen och duntäcket värma dig, Läsning, tankar och te stärka dig och när solen hunnit värma den gyllene (om än frostnupna) september lite till, klär du dig varmt och går och pratar med fjäderfäna. Vi får stärka och trösta varandra så gott det går, nu när temperaturen sjunker och solen mattas.
Ja!
<3
Skicka en kommentar