Nu har jag varit raspig i halsen ända sedan jag var i Malmö på kurs i början av månaden. Jag börjar bli rätt less på't.
Resten av familjen sover och jag har krupit upp i min fåtölj med en kopp te med honung och citron, med dator i knät och tänt ljus på bordet bredvid. Egentligen är jag trött och borde lägga mig, men det är så oändligt skönt att få en liten stund för sig själv, så här.
I morse körde jag tuppen Pip till slakt. Han var den första kyckling vi fick och tog över efter sin elake far Boström, som jagade folk och hackade dem i hasorna och skrämde slag på Trollungen och gästande ungar. Honom fick vi slakta till slut. Och nu Pip. Han haltade så. Jag trodde först att det var foten som var skadad och jag synade honom noga utan att finna något konstigt. Sedan lade jag märke till att benet har en konstig ställning högt upp mot kroppen. Jag tror att han plågades.
Imorgon har jag något än värre att genomföra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar