onsdag 4 september 2013

Om att läsa

Både Älsklingen och jag tycker mycket om att läsa och vi lärde oss tidigt. För Draken har jag läst sedan han var nyfödd. Jag gick ensam där hemma med honom utan större behov av sällskap och jag tyckte att han måste höra tal. Det är ju begränsat hur mycket man egentligen kan prata med en bäbis. Så ja, gubben lilla, nu ska vi ta av pyjamasen här och byta. Så ja! Åh vad bra! Och så smörjer vi lite...  Kom till mamma nu, älskade unge. Så jag läste. Läste och sjöng. Det var ramsor, poesi, barnböcker, vuxenböcker... allt möjligt. När han blev lite äldre satt han alltid och bläddrade i böcker och drog ut böcker ur hyllorna. Jag köpte ett antal utrangerade böcker från biblioteket för en krona styck, för jag tänkte att det inte skulle göra så mycket om han rev sönder dem, så där som ungar gör.

Han rev aldrig sönder dem. Och böcker släpade han jämt runt på. Och jämt ville han att vi skulle läsa något. Mest var det faktaböcker, företrädesvis om djur. Vi trodde att han skulle lära sig läsa tidigt, dels för att han borde ha det i generna, dels för att han hört sagor och haft böcker omkring sig hela sitt liv, dels för att han behövde kunna läsa för att slippa sin frustration över att alltid be oss om hjälp - hjälp som vi inte alltid hade tid, lust eller ork att ge honom. Men inte lärde han sig läsa. Inte ens efter ettan läste han särskilt bra.

Nu läser han förstås, nu när han har börjat fyran, men inte så där jättegärna. Men lyssnar gör han. Jag läser förstås fortfarande för honom, i princip varje kväll, men när man jobbar heltid, har tre barn att natta och ungen har bestämt sig för att "saga" ska man bara höra på kvällen när man ska lägga sig, för det är då det är mysigt, så är det ju begränsat hur mycket tid man kan lägga på det hela. Vi håller på med Tusen och en natt.

Det senaste halvåret, ungefär, har jag fått honom att börja lyssna på talböcker. Det har varit en utmaning att hitta sådant som tilltalar honom, och jag har blivit fånigt lycklig när jag funnit något han tyckt om.

De han hittills gillat bäst har varit:

Skriet från Vildmarken

Över näktergalens golv

Godnatt Mister Tom

Ja, jag försöker ju peta in en och annan klassiker, därav det tidigare misslyckade försöket med Den hemliga trädgården.

Just nu håller han på och lyssnar på Sagan om ringen och har hunnit fram till Sagan om konungens återkomst, och han är alldeles till sig i trasorna. Filmerna har han ju sett hur många gånger som helst, men jag tror att han tycker att det är väldigt spännande att få höra om allt det som inte tagits med filmerna.

Förhoppningsvis kommer han att ha lika stor nytta av sitt lyssnande som han skulle ha av att läsa. Det han förlorar när det gäller text och stavning får han förhoppningsvis igen i muntlig presentation av en text, av berättandekonst. Hoppas jag. Egentligen är ju det muntliga det ursprungliga, det "normala", det människan fått hålla sig till genom hela sin historia, fram till för hundra år sedan (grovt). Men ändå något som vi nästan håller på att förlora, åtminstone här hos oss.


3 kommentarer:

EvaP sa...

Jag har lyssnat på Radioteaterns version av "Sagan om ringen" och den är mycket bättre än både böcker och film - vilket ljud, vilken känsla!

Viola_T sa...

Traderad kunskap sitter! I!!!

Scylla sa...

:)
Då bestämmer jag mig för att det är nyttigt för barn med ljudböcker.