Jo, jag bekände ju i början på sommaren att jag inte läst Dickens tidigare utan att min första bekantskap med honom var den ljudbok av Oliver Twist som jag då lyssnat färdigt på. Ganska snart därefter lånade jag David Copperfield. När någon som föredrar böcker på max 200 sidor lånar en 900-sidorsklump så betyder det något. Med nuvarande läshastighet tog det ju sin tid att ta sig igenom den, typ hela semestern, men åh, åh, åh vad jag gillar det här. Och vad det grämer mig att jag inte läste Dickens i min ungdom, eller för den delen när som helst innan jag började läsa på KI och mitt liv plötsligt försvann. Egentligen skulle jag vilja kasta mig över nästa Dickens omedelbart, men när det nu är som det är och jag orkar läsa ungefär två sidor efter att ha nattat ungarna och röjt undan det värsta innan jag själv slocknar, så känns det inte riktigt meningsfullt. Jag får vänta tills jag åtminstone hinner/orkar läsa ett 30-tal sidor om dagen om det ska vara någon mening med det.
I ett annat liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar