Mus musculus

Vi har möss under diskbänken igen. Vi har försökt att sätta igen hålet med allt möjligt, men de tar sig igenom. Älsklingen tycker inte att vi ska försöka täppa till längre. Lyckas vi kanske de tuggar sig in någon annanstans istället, och så har vi två hål istället för ett, tror han.

I morse hörde Älsklingen musen inne i skåpet igen. Han släppte dit Olivia. Hon gjorde ingen större nytta. När jag sedan hörde att musen uppenbarligen var kvar så öppnade jag. Insåg att musen fanns i vanliga sopbutten och inte i komposterbart, och bar ut den. Påsen var helt söndergnagd och när jag lyft ur den satt där en liten gråbrun mus och plirade med stora, blanka pepparkornsögon. Den var så söt att jag var tvungen att hämta Älsklingen så att han fick se den. Sedan tippade jag butten och musen kilade iväg över snön och in under verandan.

Vi får väl se om den är tillbaka imorgon bitti.



Bild: Helt ofint stulen

Ca'n Picafort

Vi bestämde att vi skulle boka en resa så snart jag gjort AT-tentan. Det har vi gjort också. Det blir vår första resa tillsammans. Jag har inte varit utomlands sedan Pappa bjöd mig till Fuerte Ventura i januari 2000. Det är elva år sedan.

Jag har känt mig väldigt kluven till att resa. Jag är van vid att åka ensam, bara boka flygstol och fnatta runt på egen hand. Jag är ingen solande människa och jag är allergisk mot stora hotellkomplex med pooler med solstolar runt om och all inclusive med internationell matsedel. Om jag reser vill jag ju uppleva det lokala, inte trängas med tvåhundra turister som ligger platta i en solstol och pimplar öl och äter köttbullar med lingonsylt.

Jag inser dock att ska man resa med de här två krångelungarna, så gäller det att göra det enkelt för sig, i synnerhet första gången. Vi bestämde således att vi ska flyga direkt från Borlänge, trots att det reducerar möjliga resmål betänkligt. Men att krångla iväg till Stockholm med de här två strulputtarna, med de tider charterflygen brukar ha, kändes inte lockande. Vi bestämde oss också för någonslags inclusive. Tanken på att jaga runt och leta matställen som passar alla med den akuthunger som brukar drabba barn, kändes inte heller lockande.

Jag älskar ju Grekland och hade gärna åkt dit, men att åka till Grekland och inte få något Grekland skulle vara alltför plågsamt. Kvar fanns då Turkiet och Spanien. Jag kollade på resmålen i Turkiet, och där var stora fasansfulla höghushotellkomplex så långt ögat nådde, så det gick bort. Spanien kvar. Kanarieöarna eller Mallorca.

Mallorca sägs ju vara väldigt vackert, det lär ha passerat "växtvärksstadiet" när det gäller turism och det ligger lite närmre så det blir mindre tid i luften med otåliga barn, så det fick bli Mallorca.

Jag visade bilder för Draken på stora turkos pooler med palmer runt omkring och frågade, Tycker du att vi ska åka hit? Han tittade, anlade en missnöjd min och sa: Men där finns ju ingen natur! och vände sig om och gick. Ack ja!

Nu har vi bokat en resa i maj till Blue Bay Resort, som ligger i kanten av ett naturreservat i Ca'n Picafort, all inclusive. Det kan nog bli lagom att "öva" sig på.

Status post rovfågel

På väg in från bilen igår kväll kom Draken springande emot mig och berättade att Timotej var död. Finaste, finaste ankan! De två honorna är roligare än andrikarna. Var roligare. De möööpar högljutt, ser vansinnigt roliga ut när de försöker simma i vattenskålen och går att klappa lite. Andrikarna är hesare, trögare, skyggare och mindre personliga.

Jag såg henne där hon låg senare på kvällen. Hon var helt uräten och det låg svarta fjädrar överallt omkring henne. Vingpennorna var hela så det måste ha varit en rovfågel som tagit henne. Jag funderar på hur stor rovfågel det krävs för att kunna ta en fet blå anka. En ormvråk har vi här, men inte tar väl de ankor?!

Grannen hade höns tidigare och de gick helt vind för våg och utan tillsyn, men ingen av dem försvann.

Varför just Timotej?

Björk missinassen

Allmän lägesrapport

Mille-skruttan verkar ha repat sig vad gäller det infekterade såret. Det har gått lite fram och tillbaka. Ena dagen såg hon bättre ut, nästa ville hon inte ens sätta ner tassen. Direkt allmänpåverkad har hon inte varit sedan jag bar in henne från kaninburen och fick i henne mat, och nu går hon utan att halta alls.

De rackarns triopsarna skulle kläckas på mellan tolv och 30 timmar. Jo tjosan! Igår kväll, när det gått tre dygn, tänkte jag släcka lampan när jag gick upp och lade mig - den har annars stått på dygnet runt för att vattnet ska hålla sig över 22°, allt enligt instruktionerna. Av någon anledning gjorde jag det inte, och tur var väl det. För nu sprattlar där runt små triopsar, plötsligen. Draken var nöjd förstås, och vi har matat dem.

Och så jobbet. För första gången på sju år hör jag hemma någonstans. Och det känns verkligen hemma. Just nu täcker jag upp i hemsjukvården, och det är så jäkla kul. Och kan ni fatta, alla är så glada över att jag är tillbaka?! För första gången på sju år får jag göra något för att jag vill, och inte bara för att jag måste.


Bild: Vebjörn Sand

Triops

Jag köpte triopsägg till ungarna när jag var i Stockholm. Och så fick jag med mig ett yngelakvarium från Pappa. Nu visade det sig, när jag läste bruksanvisningen, att man ska ha max en liter vatten till de små kusarna, och att det dessutom inte får vara kranvatten. Fan tro't, men jag vågar inte chansa. Det står dessutom att man inte får stoppa ner något till de små djuren, för då kan de dö. Man kan ju fråga sig hur de lever i det vilda om de inte klarar av några sandkorn i vattnet. Nå, det kanske är hysteriskt amerikanskt bara. Gardera sig mot allt för att inte bli stämd.

Nu har vi satt en plastbutt inne i det lilla yngelakvariet, med knappt en liter köpevatten, och låtit ljusrampen värma det hela till cirkus 24 grader. Där ligger nu lite bös som ska innehålla triopsägg och flyter. Håll tummarna för att de kläcks!

Under tiden vi väntar på kläckning ska jag läsa på lite här för att se vad som egentligen gäller.

Är de inte söta?

Hemma igen

Hon är hemma, det lilla skrället. Älsklingen hittade henne i bodelen i kaninburen som står här ute på förstukvisten. Hon har antagligen varit där hela tiden. Hon haltar på vänstra bakbenet och har ett illaluktande sår där, någon centimeter stort. Jag har kokat ur det med väteperoxid. Hon har ätit mat i två omgångar och verkar ha piggat på sig lite.

Lustigt att de beter sig på det viset, katter. Och Wilma som är så särdeles kelig och hysteriskt tarv på mat, och brukar komma pipande så fort vi kommer hem och vara alldeles till sig.

Det fåniga är att jag faktiskt tänkte att jag skulle gå runt och klättra in i kaninhagen och öppna boet för att se om hon var där. Det händer lite titt som tätt att hon kommer ut ur Nonos bo när vi kommer hem. Men jag hejdade mig och insåg det "orimliga" i att skulle ha legat där inne i ett helt dygn, medan vi gått ut och in, ut och in, halva dagen. Så lagom orimligt!

Jag är så glad att hon är tillbaka. Älskade lilla kissen min!


Hur vet man när en katt behöver antibiotika, Lilla Mysan?

Saknad

Älskade Mille-katten är borta. Hon har inte varit här sedan jag kom hem igår. Hon brukar aldrig vara borta länge. Jag har varit ute och letat och ropat, lyssnat utanför uthusen i byn och tittat i dikena uppe längs vägen.

Jag är så orolig :(

Jo jo

Nu är jag, om möjligt, än mindre elokvent, efter att Pappa och Mommi har bjudit på champagne, oxfilé och utsökt rödvin.

Det blev senare än jag trodde. Men nu ska jag sova. Jisses vad trött jag är.

Det är över - för stunden

Ja, då står jag här igen. Förhoppningsvis för sista gången. Vid en dator på KI-biblioteket efter färdigskriven tenta. Rättar de så snällt som det påstås så har jag kanske klarat mig, trots att jag missat KADer, herediteter, labprover hit och dit, kontroll av blodtryck och trots att jag glömde bort att det finns något som heter feokromocytom. Hur man nu kan glömma det, som de tjatar om det på utbildningen. I ren protest kanske. Väldigt vanlig diagnos, väl värd att ägna stora delar av utbildningen. Not.

Nu ska jag gå in på toa, tvätta av mig nervössvetten och byta de äckligt nervössvettsluktande kläderna mot rena, som jag har i väskan, sätta på mig parfym (Olibanum) som jag på inget vis ville koppla till att sitta och skriva tenta, så som jag mår då.

Jag sov knappt alls i natt. Vaknade ideligen och drömde mardrömmar och irriterande drömmar. Hela morgonen har jag försökt komma åt att göra en gynundersökning på en patient, där jag inte lyckades få ut målare, snickare, övrig personal och en massa obehöriga ur undersökningsrummet och det aldrig blev ledigt. Hå hå ja ja. Inte fick jag i mig någon frukost heller och nu känner jag mig alldeles post sömnbrist-post matbrist-post skriven tenta-darrig.

Efter klädbytet ska jag fixa några saker på stan och sedan åka hem till Pappa och sova.


Det är min mormors dödsdag idag. För dig skrev jag, Mormor, för dig Helga Maria, som aldrig fick läsa vidare trots toppbetyg.

Rökelsedofter

Det är bara att konstatera, jag är helt såld på rökelsedofterna. Det är dem jag har letat efter. Dem jag har saknat. Sådana dofter hittar man inte på Kicks & co. Det är därför jag har fått leta så länge. Sedan kom Susanne, min käraste parfymmentor, och räddade mig från ett rökelseparfymfritt liv :)

Jag fullkomligen älskar Olibanum och Avignon. Jag vet inte om jag lät så sprudlande i mina tidiga rescensioner, men nu är jag det.

Min första rökelsedoft var Kyoto, som jag fick via Susanne. Tyvärr drabbades jag av magsjuka samma dag som den efterlängtade flaskan användes för första gången (efter att första provet tagit slut). Det har fått mig att lägga den åt sidan ett tag. Jag tror att det är dags att ta fram den igen.

Idag bär jag Etros 'Messe de Minuit', som jag fått som prov av Susanne. Den har också fått vila ett tag, eftersom jag inte riktigt kunde bestämma mig för vad jag tyckte om den. Idag när jag satte på mig den tänkte jag att Nej, både 'Olibanum' och 'Avignon' är betydligt bättre, men nu när jag haft den på mig några timmar är jag helt kär och måste gå och sniffa mig på armen hela tiden. Den har mognat till en doft som påminner starkt om något oidentifierbart, men trevligt, från min ungdomstid. Jag läste på några ställen där den avfärdades som väl dammig, men faktum är att både 'Olibanum' och 'Avignon' är betydligt dammigare i så fall. Jag går väl omkring här och luktar som en annan dammråtta, ha ha!

Blårosa

Det är -7°. Himlen är blårosa över Mormorsgården och solen börjar lysa upp Djurmo klack. Träden är vita av fluffsnö och kanske lite rimfrost. Det är enastående vackert.

Mag-tarm, vad sägs om det? Och så repetition av diagnoskriterierna för de psykiska sjukdomarna och lite verkningsmekanismer. För visst är det väl det som gör en bra doktor?! Att kunna rabbla diagnoskriterier för alla upptänkliga sjukdomar och verkningsmekanismen på molekylnivå för FASS alla läkemedel. Eller?

Grått, smått

Det är grått och snöar smått. Björkstammarna lyser vita mot det mörka på andra sidan åkern. I syrenhäcken utanför sitter domherrar. Jag lyssnar på Nils Frahm och försöker ta mig själv i kragen och plugga. Det går inget vidare och det gör mig sönderstressad. Därav Frahm. Jag blir lugn av Frahm. Lugnare än utan, i alla fall.

Sienne l'hiver - igen

För en tid sedan provade jag Sienne l'hiver. Då tyckte jag att den luktade tant.

Nu har jag provat den igen. Först luktade den tant. Efter ett tag luktade den tant. Efter ytterligare en stund, DÅ! Nu känner jag precis de där rostade kastanjerna, höstlöven, det jordiga, träiga. Och jag kan verkligen inte begripa att jag inte kunde känna det förut, för nu är det så tydligt, så uppenbart och självklart.

Nu tycker jag om den. Kanske inte så att jag skulle gå och köpa mig en hel flaska, men det är trevligt att ha ett doftprov att ta lite av ibland, då andan faller på.

Al Stewart missinassen

Beppe missinassen

Jag ville jag vore

Jag önskar att jag vore morgonpigg. Lite grand i alla fall. Då skulle jag gå upp en timma före de andra. Knåda degen som stått på jäsning i kylen under natten och baka ut bräck av den. Ge mig ut på en rask promenad en halvtimma, medan brödet jäste och ugnen blev varm. Komma in och sätta in brödet i ugnen, koka kaffe och duka bordet medan det gräddades. Väcka de andra och gå in i duschen. Äta frukost och göra mig i ordning. Och känna mig fit for fight, för en jäkla gångs skull i livet.

Men när klockan ringer om mornarna är jag mer lik en zombie än en människa.

Glöm den drömmen!

Frahm missinassen

Stresspåslag

Jag mår dåligt när jag tentaläser. Riktigt dåligt. Jag har ett konstant stresspåslag med väldigt intensiva olustkänslor. Dessutom har jag fått ont i ryggen av allt sittande, otränad som jag är. Och det är riktigt jobbigt att gå och må så här ett par, tre veckor på raken - även om jag nu inte borde klaga, när jag i alla fall faktiskt har lite lästid. Slutet på läkarlinjen var överjävlig eftersom vi knappt hade en enda inläsningsdag, ens till 20-poängstentorna. Och så heltid på sjukhuset och seminarier och grupparbeten som skulle utföras utöver det. Och så en liten unge hemma som fick vara på dagis 6.30-18.00 och ångest, ångest, ångest. Jag åkte visserligen upp 8 500 i lön mellan AT och ST (och 3 500 under AT) och har med andra ord en tämligen angenäm lön vid det här laget, men det är inte värt det. Inte! Och jag skulle aldrig göra om det.

Min älskade lilla Drakunge är sjuk och somnade redan vid sjutiden. Vi får väl se hur stressad jag blir av de begränsade läsmöjligheterna under morgondagen, med liten sjukling hemma.

Pahkinen missinassen

Jag vill inte!

Jag vill inte. Hör ni det? Jag vill inte!

Nu har jag tentat mig igenom hela mitt vuxna liv. Nu vill jag inte mer.

Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.

Jag vill duga utan att behöva skriva en massa skittentor som i alla fall inte säger något om vad jag presterar på arbetet.

Och innan jag hunnit dithän kommer det att bli krav på ST-tenta också. Jag LOVAR.

Salve festa dies missinassen

Bättre

Lite bättre har jag skött mig idag. Jag har klämt större delen av hjärta-kärl, gått min promenad och ätit ordentligt. Lite sämre har det varit sedan jag hämtade hem ungarna, men nu ska jag i alla fall läsa lite till innnan jag lägger mig. I morgon ska jag följa med svärmor till lasarettet för läkarbesök med info om hur hon har svarat på cellgiftsbehandlingen.

Chaba Zahouania - Till S

... så att du kommer i form inför provningen av L'Air du desert marocain


Jag såg Den skyddande himlen för många år sedan, då den gick på bio. (Ja, ja, jag erkänner! Jag är kär i John Malkovich). Jag föll handlöst för musiken och jag älskar den ännu.

Och så lite stulna bilder som inspiration

Havstrollet självt missinassen

-12°

Det är -12°

Frosten gnistrar i björken

Fåglarna har fått mat

Gulley missinassen

Latmasken i ryggen

Men blä på mig!

Jag har inte ens givit fåglarna mat. Stackars fåglar! :(

I morgon är det bara att ta nya tag med pluggande och promenader. Och fågelmatning.

Sidsel & Bugge missinassen

Stilla

Trollet och jag åkte till Bäsna trädgård och köpte lite ljung, så att jag äntligen kan få till ett höstarrangemang till förstukvisten.

Sedan lugnt och stilla och djupa andetag. Kaffe och cognac. Tända ljus. Gosiga ungar. Mjuka katter. Surfa efter herrgårdsweekend. Jag tror att det finns hopp om livet.

Vägar till visdom

Jag tyckte betydligt bättre om denna än om Medmänniskor - men kanske inte lika mycket som jag tyckte om Konsten att vara snäll.

Läs också:

Snällhet lönar sig

Nä, alla var ju inte lika begeistrade över 'Konsten att vara snäll', men jag gillade den.

Preisner missinassen

På önskelistan

Jag önskar att jag hade någon här som kunde göra en inbakad fläta på mig om mornarna. Eller en utbakad. Jag gillar att ha håret så. Eller varför inte en sådan här, fiskben? Var inte den snygg?! Jag hittade den här.

Frost i sol

Det har blivit kallare igen. Åkern ligger frostvit här ute och solen står lågt bakom björkarna i dungen invid hästhagen. Idag ska jag hämta hem min lilla Drakunge.

Jag har inte kommit igång med pluggandet, trots att jag verkligen borde hinna läsa lite innan jag städar. Kanske får man fuska en dag?

Pärt missinassen

Och älven flyter blå

Idag promenerade jag i sol. En liten bit gick jag i skogen också, men jag hade gympadojor på mig, och det var inte helt lyckat att tufsa runt i blöt vitmossa med.

För att vara en Scylla med på sin höjd en liten smörkniv av eneträ mot strupen, må jag säga att jag sköter mitt AT-tentaläsande hejans bra.

Den blå älven syns knappt i det här formatet, men den var påfallande blå där jag gick. Ni får tro mig på mitt ord :)

Musik missinassen

I regn

Jag gick en promenad i regnet. Uppåt, uppåt, uppåt mot Ändlösberg.

På tillbakavägen gick jag en bit genom skogen. Jag dras alltid till skogen. Jag bara måste in i det där gröna, mjuka, doftande.

Ett parti med gulgrön vitmossa med röda inslag, delvis igensatt av blågrön björnmossa, en tuva med smala gulnade blad och ormbunkarnas bruna krullar mot en fond av smågranar. Så vackert att det känns i magen.

Jag visste att jag inte skulle kunna ta någon bild som gjorde det rättvisa, så jag försökte inte ens.

Viol

I morse när jag följde Älsklingen och Trollet ut till bilen var det mulet och fuktigt, men ljumt och vindstilla. Nu har det börjat regna. Ankorna är lika glada för det.

'Timotej' har jag skrivit på bilden, men nu när jag tittar igen undrar jag om det inte är Viol. De har ändrat färg såpass att jag baske mig inte är säker på vilken som är vilken längre. Det är likadant med andrikarna. Hassel hade förut en rund blå fläck mitt på halsen, men den är borta. Nu skiljer jag dem på att Humle har lite mer vitt invid näbben. Hå hå ja ja! Men nu ska de väl ha fått sin vuxenfjäderdräkt hoppas jag. Sötankor!

Tillägg: Nä, det är Timotej. Hon har fått så mycket mer vitt på bröstet sedan hon kom, att jag har svårt att hålla isär dem, men när man ser bägge samtidigt är det lättare. Och... *host* Hassel har kvar sin blåa fläck på halsen. Jag är visst inte nådigt vimsig.

Tessera

Ja, jag plankar väl skön Eva då...

4 TV-program jag ser:
Jag ser inga tv-program

4 saker jag har gjort idag:
Pluggat
Köpt en julkrubba på Tradera
Promenerat
Gosat med Trollet

4 saker jag längtar efter:
Att krama Draken (som för tillfället är hos sin morfar i Stockholm)
Att AT-tentan ska vara över och godkänd så att jag får min legitimation.
Att få börja arbeta på MITT jobb; att få höra till; att inte bara hoppa runt.
Harmoni, att landa, att få ihop bitarna

4 saker på önskelistan:
En riktig hushållsassistent
En bakmaskin
Profumums Olibanum och Regina Harris Frankincense-Myrrh-Rose Maroc
Att få åka en vecka helt ensam till Essaouira.

4 saker jag avskyr:
Att gå upp tidigt på mornarna och tvingas ge mig iväg för att jag har en tid att passa.
Oväsen
Elakhet
Folk som hugger ner träd, urskiljningslöst, bara för att.

Där älvarna sammanflyta

Jodå, jag blev avtackad med Gagnshäst och glödande blombukett. (Inte bara jag, för övrigt, utan även min AT-kollega som slutar veckan efter mig). Jag ska tillstå att jag aldrig varit förtjust i de där traditionella dalahästarna, men Leksandshästarna och Gangshästen gillar jag.

Det är fånigt, men det faktum att jag de sista dagarna verkligen hade en känsla av att vårdcentralschefen - och tillika erfarne distriktsläkaren - faktiskt tyckte att jag var duktig, har fått mig att landa i någon slags lugn och känsla av att jag duger. Jag går inte och ältar studierektorn - vilket annars hade varit rätt likt mig - utan känner att jag faktiskt inte behöver bry mig om henne. Vad vet hon?

Tradera No 29

Den här hade jag kunnat tänka mig. Den ligger ute på Tradera nu, men tyvärr endast för avhämtning, och Borås är ju lite väl långt bort. Tänk vad mycket kul man skulle kunna hänga i den - istället för de där ledsna små silverkulorna. Den skulle ju gå att variera i oändlighet. Lite svårplacerad kanske, den är hela 80 cm bred. Nå ja, nu behöver jag ju inte placera den.