onsdag 7 april 2010

Sienne l'hiver


Jo då, jag sniffar på med mina doftprover, även om det inte märks så mycket här. En del måste jag prova om och en del måste jag ha fast de är färdigprovade, och då kan jag inte prova annat samtidigt. Ja, man har då ett sjå!

Den här luktar tråkig tant. Bara tråkig tant. Visserligen är jag själv en tråkig tant, men så fagerlund att jag tänker förstärka det hela med denna träsktråkiga doft. Blä! Det är den enda av doftproverna som jag verkligen inte tycker om - förutsatt att jag ska ge Acqua di sale en ny chans. Huuur kunde den stå med på en av Lucky Scents Top Picks-listor?

Här är noterna: Violet leaf, geranium, black olive, white truffle, smoke, woods, coal roasted chestnuts, Autumn leaves, French straw, iris root, and white musk.

Det låter väl trevligt?! Spännande!

Och så här beskrivs den: Winter in Siena. The tourists are away and a hushed stroll through the medieval buildings lets you travel through time. This is a quiet fragrance, full of smoke and whispers and solitude. It invites you to listen to your deepest thoughts – the ones that get lost in the hubbub of everyday life. It opens with fresh, torn leaves – so green and vivid you can smell the sap. The last stragglers of fall crushed beneath your feet as you head down a path away from the world on that late November moment when you realize that Fall has officially crossed into winter. The subtle sweetness of roasted chestnuts intertwines with cool, misty iris root and the aching scent of wood smoke. There are hints of white truffle and black olive. Clean and earthy and close to the skin, this is not designed to entice or bedazzle, but to lead you into deep conversations over an espresso with a long-lost friend. Comforting and contemplative.

Men herregud var? Var finns detta?

Dessutom står den beskriven som maskulin(!) Måste vara en gammal försoffad transa med pudelkrullspermanentat hår, ulster och bottiner i så fall.

Och naturligtvis blir jag nyfiken på vad kära parfymmentor tyckte. Vad tyckte du, Susanne? Är det min tanthud som gör den tantluktig?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du är inte van vid gröna/chypredofter, det hör jag det. Det var länge en hangup hos mig också, det där sträva ekmossiga är svårt att ta till sig men akta dig vad man börjar gilla dom sen. Som att det är hatkärlek och sen mer och mer av fascination och mer och mer av nyanser. Tills man är fast.

Ska skicka ett prov även på Bandit, grön och sträv så näsan krullar sig, en riktig tantdoft. Ge S l'H en chans över tid tycker jag. Har den på mig ffg idag och dom är inte alltför olika i toppen, den och Banditen - strävheten dominerar. Jag gillar den!!

Anonym sa...

...skrev Susanne.