Aftonrodnaden är inte blod utan henna på en kvinnas fot. Brisen som når oss från Nildalen för med sig en oförglömlig doft.
Så vacker! Ibland tycker jag dock att språket inte flyter helt och jag får läsa om flera gånger. Men det torde väl snarast bero på översättningen.
Mitt ansikte smektes av nattens svala vindar, som fuktmättade blåste från norr och förde med sig en lukt av bananblommor och boskapsgödsel, av jord som just bevattnats efter dagar av törst, av halvmogna majskolvar och citronblommor.
Varför är det så ofta doftbeskrivningar i de stycken jag faller för?
Om boken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar