Det är skillnad för mig att jobba med kvinnlig och manlig överläkare. Jag har svårt att sätta ord på vad det är. Inte så att jag föredrar det ena eller det andra, men när jag har en överläkare som jag inte får riktig kontakt med, som jag inte direkt känner mig trygg med (trygg med som person, inte i fråga om medicinsk kompetens) då är det skillnad. Då är det lättare med män. Jag har lättare att skoja och busa mig "in", på något vis.
Denna plötsliga insikt känns inte helt bra. Jag måste fundera vidare på det.
3 kommentarer:
Det där är en grej jag diskuterat rätt mycket med div kloka kvinnor i min närhet. Jag har kommit fram till att jag har lättare att acceptera att jag inte förstår allt och får bra kontakt med män eftersom de är konstiga som grund liksom - jag förväntar mig inte att fatta allt. Sen tillade min syster att flickor uppfostras till att ta ansvar för relationen till män på ett annat sätt än till kvinnor. Till män har vi inga problem att "bygga hela bron", skoja och busa sig "in" t.ex, det är vad vi är vana vid. Med kvinnor bygger vi bara halva bron och är av behov av att den andra kvinnan bygger på sin sida, för att sen mötas på mitten... och nu har jag skrivit en kommentar som är längre än ditt inlägg, haha! Men jag tycker att det är en intressant fråga. =)
Ja, det ÄR intressant. Jag klurar och klurar. Och jag har fått ännu mer att tänka på idag. Saker som jag egentligen skulle behöva sätta ord på, diskutera... Ibland lider jag verkligen över att inte ha någon att diskutera med IRL.
Ja, IRL-samtalspartners har jag rätt ont om jag med, men jag är inte mer kräsen än att jag nöjer mig med msnsamtal. =) Sen passar jag förstås på när zmilla har vägarna förbi och stannar till hos mig.
Skicka en kommentar