Nyårsafton tillbringades på ortopedakuten. Tack och lov slapp jag söndersprängda händer. Det var rätt vanliga fall - fast på en del ovanliga människor: en kvinna som fallit ner från en trapp, en instabil fotledsfraktur, en distal fibulafraktur, en handledsfraktur, en hälbensfraktur, en öppen nyckelbensfraktur, en ryggont osv.
Jag hann hem till tolvslaget, men jag hörde det inte i egentlig mening, för Älsklingen jagade ut mig för att vi skulle skjuta några raketer. Sedan satt vi vid köksbordet och drack äppelmust med bigarrå och läste varsin tidning, och jag åt några gamla pizzabitar som jag värmt i micron. Festligt värre :)
Jag tror att det mest intensiva nyårsminne jag har är det enklaste. Jag bodde i Vårby Gård och var för en gångs skull ledig. Jag hade ingen tv på den tiden - och hade sannerligen inte haft någon nu heller, om det inte vore för resten av familjen. Strax före tolvslaget kröp jag upp i fönstret och satte på radion, och där satt jag med Mossa (som inte alls var rädd för smällare och raketer) och lyssnade på när domkyrkorna, en i sänder, ringde in det nya året och såg ut över Vårby Gård och Fittja och alla massor med raketer som stänkte glitter över natthimlen (Invandrartäta områden = mängder av raketer).
Det var lugnt, stilla, högtidligt och festligt på en gång och jag njöt av att sitta där ensam med min lilla katt och bara få vara - och för en gångs skull få vara ledig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Så fint minne :-)
Det nyårminne jag har starkast är också det enklaste. Va lustigt! Det var vid millenieskiftet. Alla sa att allt skulle slockna - ja du minns kanske? Jag hade fyllt på vatten i en hink och satt i soffan med min dåvarande kille med en ficklampa, just in case. Det visade sig vara kärleken i mitt liv... Men det fattade jag inte då. Nu har han två barn med en ny kvinna. Mmm, så kan det gå.
Men just det där att sitta i soffan och vara beredd. Vi kollade på alla fyrverkerier genom tvn. Men inget hände - som tur var. Lamporna lös och vattnet fanns kvar i kran efter tolvslaget, men killen försvann efter ett tag...
Ett litet minne bara.
Mvh Sofia.
Sofia: Det skadar aldrig att vara väl förberedd :) Millenieskiftet jobbade jag natt. Jag minns att vi satt och funderade på om hela Huddinge sjukhus skulle slockna ner.
Skicka en kommentar