Medicinska memoarer

Tack för tipset, Siv! Den var helt klart läsvärd. Så här lång tid tog det för mig att finna den, komma till skott och läsa ut. 400-sidorsböcker tar tid för mig, eftersom det är så sällan jag kommer åt att läsa mer än någon kvart då och då. Det är lättare med lyssneböckerna, jag har 80 minuters lyssnartid varje vardag. Visserligen tar det längre tid att lyssna ut en bok än att läsa ut den, men den sammanhängande tiden om 40 minuter per pass och regelbundenheten, två gånger om dagen alla vardagar (+ jourdagar) gör att det blir mer flyt. Jag hinner komma in i boken och det går inte så långt mellan gångerna att jag hinner glömma bort.

Och kär blir jag i Jersild när jag läser:

Värre var det med de korttidssjuka, de som sjukskrev sig en dag då och då, kanske ett par måndagar i månaden. Det ansåg förstås vara ett oskick, men en närmare granskning visade att fenomenet inte var så enkelt. Några var förvisso sådana som utan skrupler försökte utnyttja statens generösa sjuklöneregler, och av dem kunde man kräv läkarintyg från första sjukdagen. Andra skulle inte ha fungerat alls om de inte kunnat vara borta en dag då och då. Alla människor är inte stöpta i samma form [min fetning], några behöver extra ledigheter för att hålla näsan ovan vattenytan. Det kunde röra sig om någon kronisk åkomma som ledbesvär eller en komplicerad social situation, kanske med ett barn hemma som ofta var sjukt. Eller att den anställda började närma sig övre åldersgränsen. Eller så hade personen i fråga aldrig haft någon hundraprocentig kapacitet. Synen på arbetsförmåga var - och är! - ju mycket stel. Att alla skall kunna jobba heltid från sena tonår till en bit över sextio stämmer helt enkelt inte med verkligheten.

Så sant, så sant! Kanske den primära lärdomen att ta till sig som doktor (Nej, sorry KI, den primära lärdomen för en doktor är inte att räkna ut fryspunktnedsättning på urin och heller inte att rita upp strukturformler för nukleinsyror och essentiella aminosyror). Att ta till sig som människa.