måndag 2 september 2013
Vila på gröna ängar
Men... Eh... Jag vet inte jag. Slutet var så fruktansvärt deprimerande, ett riktigt antiklimax. Jag behöver verkligen inga "så levde de lyckliga i alla sina dagar", men det här slutet tyngde verkligen. Eller kanske var det egentligen bara slutet för en av personerna som tyngde, för andra slutade det ju synnerligen lyckligt. Men det är tyngden jag bär med mig.
Och den där jäkla Erlend, herregud! I första boken tyckte jag att han var en angenäm bekantskap, men ju mer jag läst desto mer osympatisk har han blivit. En bortskämd jävla skitunge, så gammal han är. HUR kan någon välja en sådan man som far till sitt barn. Obegripligt. Jag ryser bara jag tänker på honom.
Icke desto mindre känns det tomt att det inte finns någon mer del att läsa nu.
(Vad tänkte du, Johanna?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kommer inte ihåg :-( Måste kolla anteckningarna. Men nog var det jäkla Erlend, det tror jag bestämt! Fast jag vet ju att jag gillade alla tre böckerna, tvåan lite mindre dock.
Det är alltså inte bara jag som glömmer böcker rätt snabbt alltså?!
Skicka en kommentar