Nej se det snöar!

Men inte sjutton vet jag väl om jag tycker att det är så roligt, hurra.

Från förstukvisten i det blå morgonljuset, vid 6-tiden.

I det grå morgondiset då jag lämnade Trollet hos vikarierande dagmamman, någon timma senare.

Beviset

Jo då, stundomvis avhåller sig Lizzy Surtant från att attackera de andra katterna. Här har hon i nåder låtit Olivia komma nära. Så pass avvikande att det måste förevigas på bild.

Härom veckan tog jag mig i kragen och köpte äntligen en laserpekare, och jäklar anacka vad de far, missarna. Det vill säga Wilma och Olivia far efter den röda punkten och Lizzy far efter Wilma och Olivia så fort hon märker att de leker, och ger dem pisk. Hon är inte rikigt klok. Vi misstänker att hon håller på att bli senil. Hon beter sig väldigt underligt över lag.


I helgen travade vi ut, Draken och jag, för att plocka påskris. Ack! Snön ligger fortfarande knähög och vi hade ett fasligt sjå med att ta oss fram. Till slut fick vi i alla fall ihop en knippe blandat ris. Vi var tämligen blöta när vi kom hem. Nu står riset i tvättstugan och väntar på att det ska bli Skärtorsdag, åtminstone, då påskfjädrarna ska i.

En potta stora påskliljor har det blivit på förstukvisten, en kruka med små Tête à tête på köksbordet och det gamla rostiga fågelbadet på fot hyser som vanligt pärlhyacinter och mossa. Närmre påsk ska det i lite vaktelägg och påskharen ska stå bredvid. Jag misstänker att Draken kommer att vilja att det är kyckligar i också. Ja ja, snart är han tonåring och skiter högaktningsfullt i hur hans moder påskpyntar, så då kan jag göra det hela lite mer estetiskt - enligt mitt tycke och smak, vill säga.


Fröer har jag också sått. Alla från Konnässörsklubben och STA:s första omgång - och några fler.


Jag kom ifrån jobbet tidigt idag. Tror ni att jag åkte till biblioteket och lånade böcker, eller tror ni att jag åkte hem och plockade fram olästa böcker ur bokhyllan? *Host*

Ad mortem

Det var en gång en skata.
Sedan kom ormvråken.

Alice i Underlandet

Jo, som tidigare "BBC-lista" avslöjade hade jag inte läst Alice i Underlandet tidigare. Straxt efteråt sprang jag på den här fina, nya illustrerade utgåvan, och då kunde jag ju inte låta bli.

Nja, den får vara hur klassisk den vill. Så fantastisk är den väl ändå inte?

1/3

Första tredjedelen av psyk avklarad. Nu ska jag vidare till stora psykkliniken, med rättspsyk och allt.

Idag har jag skrivit ut en kvinna under diagnos Münchausens syndrom, det ni!

Den något, *host*, udda överläkaren på allmänpsyk försökte värva mig(!)

Min allra käraste fåraherdeöverläkare fick sig en stor kram.

Jag kommer att sakna beroende. Tro't om ni vill!

Sista boken från Finistère

Men Bodil, vad hände?!

Acqua di Sale

The soothing thunder of waves crashing against the shore, the tang of briny air, salt and sand and shells— it's all here in the most realistic ocean scent we have ever encountered. You can almost hear the gulls and feel the cool mist on your face. This is a not a vague watery floral or a beachy blast of tanning lotion— this is the ocean itself. Soft woods keep Aqua di Sale from ever becoming harsh or stridently ozonic and there is an undercurrent of extremely subtle sweetness. Instead of a beach teeming with sun bronzed bodies and ice cream vendors, picture a wild, unpopulated stretch of coastline where you can feel the power of the sea and the serenity of being far from the madding crowd.

Noter: aroma of salt on the skin, myrtle, cedarwood, marine algae

Ja, det lät ju bra, men bläää. Den luktar som vilken dussinparfym från Kicks som helst. Gurkmelon, något sötsliskigt och något fränstickigt. För allan del något pudrigt, vaniljigt allra längst ner på djupet. Tanken på en parfym som doftar hav gör mig rent lyriskt, men de som påstås göra det är vidriga. Yäck!

Tillägg
När jag tänker på det, så är nog Lushs Sea Vegetable-tvål det enda doft jag gillat i den genren.

Tillägg 2
Nu när jag stod i duschen tyckte jag nog att den var betydligt bättre. Det dussinstickiga är borta, liksom det vaniljpudriga. Det är mer fräscht vatten över det hela. Jag ska nog inte ha så bråttom utan ge den en chans till. Det blir lite tokigt när jag inte kan ha parfym på jobbet utan sätter på mig när jag kommer hem. Doften hinner inte riktigt utvecklas. Och ja, doften finns faktiskt kvar även efter duschen.

Kongo

Jag var tvungen att göra som Mikaela och dra en lott i livets lotteri.

Kongo!

Beroendejour

Ibland känns det riktigt surt att behöva skicka hem folk.

- Ja men du blåser 0,99 ‰ och du är ju inte abstinent [än]. Sorry! Dåligt med platser. Ja, det är ju tråkigt att din sambo misshandlar dig där hemma så att du inte vågar åka hem, du får väl bo hos någon bekant. Nä, du kan inte få någon vårdresa, du får ta bussen hem.

Skitjobb!

Avignon

En av Comme des Garcons rökelsedofter.

Meteora är något av det häftigaste jag någonsin sett. Jag var där för många år sedan då jag fick ett stipendium bestående av en kurs i grekiska i Saloniki. I ett av klostren köpte jag rökelse som doftade helt underbart och helt annorlunda än all den myckna rökelse jag bränt av i min ungdom. Jag hade ett fasligt sjå att ta rätt på hur jag skulle bränna de där små kulorna, men slutligen lyckades jag klura ut att man kunde köpa kol i Katolska bokhandeln, tutta eld på den och så lägga kulorna på. Det var en halv evighet sedan jag brände den där rökelsen, men jag har fortfarande kvar, ute i någon kartong i uthuset.

När jag satte på mig Avignon så tyckte jag att det luktade precis som min rökelse från Meteora. Kanske är dofterna inte alls särskilt lika, men som jag minns den. Nu ska ju Avignon symbolisera katolicismen, men för mig doftar det ortodoxi, mina högt älskade ortodoxa kyrkor och kloster.

Noterna är: Roman chamomile, cistus oil, elemi, incense, vanilla, patchouli, palisander, ambrette seeds.

Jo då, rökelsen känner jag, förstås. Och vaniljen också. Varken kamomill eller patchouli däremot. Och hur sjutton doftar - och vad är? - cistus oil, palisander, elemi och ambrette seeds? Jag får forska i det hela, på Basenotes eller nått.

Powerful and intense, Avignon evokes the medieval city in the south of France which surpassed Rome as the Catholic Church's power center in the 14th century. It's the scent of gothic cathedrals and Papal palaces, of tapestries imbued with centuries of incense. Of cold marble steps, holy relics and dark confessions. The recognizable smells of frankincense and myrrh open the high mass of Avignon, giving way to the almost eye-smarting, gloriously smoky and resinous heart. A dry vanilla and soft Roman chamomile dull the edges of this reverent fragrance. Beautiful, dark and mysterious, Avignon takes its place among the most talked about (and admired) of CdG's entire line.

Den här gillade jag!

Ditt, datt och dutt

Jo jo, så var det med den vårdagjämningen. När jag tittade ut i går morse, vid sextiden, konstaterade jag att trädgårdsgången hade smält fram helt och hållet. Nästa gång jag tittade ut - efter att ha gått och lagt mig ett par timmar - blåste snön horisontellt och det bara fortsatte och fortsatte att snöa. På kvällen hade det fallit en decimeter. I morse när jag klev upp var det -13°. Det blev plusgrader framåt dagen, och vägarna var moddiga och snorhala.

Men varför blir man lika förvånad och besviken varje år över bakslagen? Jag vet ju att de kommer.

Nå, jag fick den rackarns revisionen överstökad igår och har idag skickat den vidare till revisor nr 2. Pust! (Jag är revisor i en blomförening).

Det är inget kuligt på psyk :( Fast det beror nog mer på avdelningen än på specialiteten i sig. Jag längtar efter min fåraherdeöverläkare och jag längtar tillbaka till beroende. Hoppade in som dagjour och skrev in en abstinent pojk som tyckte att det var påfrestande med alla katter, råttor och fjärilar, och helt plötsligt var det kul att jobba igen.

OCH... skriva listor ska man inte, kan jag lugnt konstatera, för sedan jag skrev min läsa-ur-bokhyllan-lista så har läsandet gått i stå igen. Jag kan inte lyssna på böcker i bilen längre, och någon lästid tycks det aldrig bli. Där fick jag för mina storvulna planer. Ack ja!

Tji fick jag!

Duschen. Min fristad. Tio minuter helt för mig själv. Ensam med mina tankar. Tid att andas. Tid att tänka. Eller tid att låta bli att tänka. Bara strilandet från duschen, annars helt tyst. Ingen ständigt malande 6-åring. Ingen skrikande, ilsket stampande 2-åring. Inga skrikiga amerikanska barnprogram från en tv som ständigt står på. Inget bling, blong eller tjoff från datorn. Ingen Älskling som ryar åt ungarna. Det varma, nästan heta, mjuka vattnet, ångorna, den nya tvålens osannolikt mjuka lenhet mot huden. Bara...

- Hej Mamma!
- Hej Älskling! Ville du något?
- Jag tänkte bara hålla dig sällskap.
- Eh... öh... åh, vad snällt av dig Draken!

Trädgårdsbloggen

Jag känner mig väldigt kluven när det gäller min trädgårdsblogg. När jag startade den hade jag min skrivplats på Hypodea och min bildplats på Fallfrukt. Jag saknade någonstans att dokumentera trädgården i ord och bild och skaffade mig ytterligare en plats för detta.

Nu när jag har den här bloggen är det helt plötsligt inte lika lätt att bestämma sig för vad som ska stå var. Växter och trädgård är en sådan stor del av mig att det känns konstigt att inte ha med dem i min vanliga blogg. Borde jag slå ihop dem till en? Njae, jag tycker inte att min vanliga blogg är lämpad för det mer listande, rabblande dokumenterandet och flera bilder på ungefär samma sak, som jag faktiskt har behov av att få ner någonstans. (Bland annat för att man tror att man ska komma ihåg vad man har planterat och var. Det gör man inte). Men att bara ha en massa rabblande och listande i trädgårdsbloggen skulle ju göra den så ful och fattig. Ska jag dubbelposta en del? Det skulle kännas lite fånigt, men tja, varför inte?

Min ambivalens har gjort att jag inte har postat trädgårdsrelaterade inlägg någonstans. Och det känns inte bra. Det är ju faktiskt en viktig del av mitt liv. Jag funderar och funderar hur jag ska lösa det.

Ett annat problem har varit att jag hela tiden har haft funderingar på om jag ska lämna ut adressen till trädgårdsbloggen till släktingar. Jag inser nu att det inte skulle fungera. Jag vill absolut inte att mina släktingar ska läsa min vanliga blogg, (det gäller även dig, M-L!), och jag vet att de förr eller senare skulle hitta hit.

Snart börjar trädgårdssäsongen på allvar. Jag ska fundera lite, men det lutar nog åt dubbelposter, trots allt. Ni två - eller vad ni nu är - som ibland tittar i trädgårdsbloggen får i så fall ursäkta.

Olibanum

Inte en siffra rätt!

När jag satte på mig Olibanum tyckte jag att den luktade kalkigt, torrt, saltvatten, rosmarin kanske. Efter en stund luktar den lite tvåligt, men fortfarande torrt och kalkigt.

Här är de uppgivna noterna: incense, myrrh, orange blossom, sandalwood

Jag minns att jag, när jag beställde den, väntade mig något lite orientaliskt, lätt blommigt. Den känns verkligen inte sådan. Men den är riktigt trevlig. Diskret. Allt annat än de där stinkande flaskorna på Kicks, och dylika ställen, som mest får mig att hosta. Någon sandel kan jag inte alls känna och jag kämpar intensivt för att komma ihåg hur apelsinblom doftar. Jag kan inte känna något som får mig att tänka på apelsinblom heller. Så utvecklad är min näsa. Ack!

Så här beskrivs Olibanum hos Lucky Scent:
Stone walls, gothic archways, flickering candles and chanting voices– all of these are evoked by Olibanum’s fierce opening salvo of incense. But the single strongest image is that of intense purification – of intricate curls of white smoke seeking out and banishing whatever malevolent spirits have gathered in the shadows. This austere beauty mellows into a calm and soothing scent with soft orange blossom emphasizing the airy, floating aspects of the incense and a base of warm and reassuring sandalwood. Lovely and wearable, but with an undercurrent of power and mystery that keeps it infinitely intriguing.

Faktum är att den beskrivningen känns riktigt träffande, och när jag läser om 'white smoke' så kan jag faktiskt känna det - jag undrar om det inte är det jag uppfattat som 'kalkigt'. Men sannerligen ingen sandel. Och ingen apelsinblom. Så varemede!

Hur luktar förresten myrra, ijenklien? Kan ingen vänlig själ hålla en parfymprovning, i dessa tider med whiskyprovning, vinprovning eller chokladprovning i vart gathörn? En grundkurs. En chans att sniffa in de vanligaste noterna. Så här luktar myrra, vassegoda! Så här luktar vetiver! Heter det förresten 'vetiver' på svenska?

Var kommer barnen in?

Här om morgonen när jag, sen som vanligt, försökte skynda på ungarna, som naturligtvis var helt oemottagliga, hur jag än tjatade och gnatade, så tänkte jag, för tusende gången i ordningen, eller nått, att Vad är det för jäkla samhälle vi byggt oss? Små barn kan inte skynda och stressa, de är inte gjorda för det. Och det är baske mig inte vi heller.

Och så kom jag och tänka på den här gamla låten

Victrix

Parfymproverna har kommit. Och nej tyvärr, det blir inte mycket mer recenserande av parfymer än vad det blir av böckerna. Så är det.

Det här lär den innehålla: Pink pepper, vetiver, laurel, coriander, musk.

Och så här beskrivs den - gud bevars. (Den står dock markerad som 'unisex').

An uplifting scent as crisp and refreshing as a cool wind whipping across an open field. The scintillating pink pepper opening is tamed with earthy vetiver, green laurel and fresh musk for a blend that speaks of broad stretches of undeveloped land and impossibly clean skies. Victrix has an elemental quality: a tingling spiciness that feels like a storm far off on the horizon; the mysterious dark, piny scent of a forest where no tree has ever been cut; the rough coolness of stark expanses of earth and stone. Named for a legion of Ancient Rome, this has a nobility and strength that speaks to another time, but the insistent bite of pepper keeps this thoroughly modern and completely compelling. Commanding and masculine.

Först provade jag den på kvällen. Kände först något ganska sött och blommigt och sedan knappt någonting. Så då satte jag på lite mer på morgonen, och helt plötsligt blev det lite väl mycket. Kanske beroende på att provet har en liten "sticka" i korken som man kan stryka på med, och jag därför satte lite på halsen också, vilket jag annars inte brukar. Därmed kom doften närmre näsan än jag är van vid.

Jag kan inte riktigt identifiera de där noterna som står angivna - och för övrigt är jag inte säker på att jag har koll på hur de luktar, förutom mysk då. Och andra gången jag satte på den kände jag aldrig det där söta. Jag känner mig kluven till doften. Ena stunden tycker jag riktigt bra om den, nästa inte så väldigt. När jag försöker sniffa på handleden, så känner jag nästan ingenting, däremot kan doften komma, helt flyktigt, när jag rör mig. Därför har jag svårt att sniffa in hjärtnot och basnot. Jag får nog ta och testa om den.

Perfekta bröst

- Mamma jag ääälskar dina tuttar!

Är inte det liktydigt med, och beviset för, att jag har perfekta bröst?

;)



(Jo, jag är hemma och VABar med den lilla tuttälskaren)

Allmänpsyk

Faktiskt var beroende roligare än allmänpsyk. Hittills i alla fall. Det är ju för all del fascinerande med psykoser, men det blir lite kuriosakabinett över det hela.


(Och Trollet har just kräkts. Hej hopp, vad kul!)

Om trovärdighet

- Du lyssnar på fel sida!

säger hon, och tittar anklagande och upprört på mig när jag sätter stetoskopet till I2 dx (d v s mellanrummet mellan revben 2 och 3 på höger sida)

- Hjärtat sitter här!

fortsätter hon, och lägger handen över vänster sida av bröstkorgen.


Tänk, en doktor som inte ens vet på vilken sida hjärtat sitter!


Jahaja, så trovärdig framstår alltså jag i min yrkesutövning. Suck!

Bäää

Nu har jag klämt mina första två beroendejourer.

I torsdags kväll skramlade det in fem patienter på två och en halv timma, vilket är extremt mycket. Och för mig som gjorde min första jour och inte hade någon vidare koll på rutiner, tog det ju en halv evighet att handlägga patienterna. Till råga på eländet hade jag en bakjour som var allt annat än hjälpsam.

- Jo, det är min första jour och nu har jag fått in en kvinna med Subuxonemissbruk sedan 1½ år, 2-16 mg dagligen. Jag tänkte lägga in henne, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med henne.

- Ja men, har du inte jobbat på avd X? De har ju färdiga scheman. Det är bara att sätta in henne på ett schema.

- Eh... vilket schema? Jag kan inte det där med Subuxone.

Som om Subuxoneavgiftning vore vardagsmat. Det fanns naturligtvis inte alls något schema att sätta in henne på. Stropp!

Och så nästa gång jag ringde

- Ja men, du får väl göra en bedömning!

- Det här är min första jour. Jag är inte van vid att göra sådana här bedömningar. Jag har givit dig fakta, sagt vad jag tycker och nu behöver jag ditt stöd för att fatta beslut.

Dumskalle!


Idag när jag ringde bakjouren (en annan) för att diskutera ett förhöjt S-litium hörde jag i bakgrunden

- Bäääää

- Men, är du ute hos fåren?!

- Ja, en av mina tackor ska lamma. Oj hon ligger här och har ont. Jag får nog gå in och byta om...

Och jag blev alldeles varm och glad i magen av att höra det där bräkandet. På måndag får jag reda på hur det gick. Spännande!

Djur

En obehaglig till. Varför lånar jag sådana? Det var ju inte direkt så att man inte förstod det av baksidestexten.

Kort förstås. Trots att det inte var svårt att lista ut varken det ena eller andra, så var det svår att sluta läsa.

Inte lika bra som 'Mörkt vatten'.

Står-ju-faktiskt-i-bokhyllan

Det där med böcker och läst och inte-läst och borde-ha-läst och Nobelpristagare och ska-nog-läsa och klassiker och vill-egentligen-läsa och står-ju-faktiskt-i-bokhyllan...

Nu gäller det den senare gruppen.

Jag tittade snabbt igenom hyllan - bara delen med min egen skönlitteratur förvisso - och gjorde i ordning en lista på vad jag vill hinna med i år. Först hade jag tänkt att bara välja fem - jag tror bergfast på att ju färre jag har på listan, desto större chans att de blir lästa - men i slutändan blev det sju.

Nå, kommer en lista att hjälpa mig att ta tag i det hela, eller kommer jag att fortsätta låna böcker på biblioteket och fortsätta köpa nya och ställa olästa i hyllan? Varför är jag så hopplös? Hjälper mig verkligen en lista att bli mindre hopplös?

Ok, här är min lista, högt och lågt. (Och klarar jag ens av att läsa tyska längre, kan man fråga sig)

• Det går an - Carl Johan Love Almqvist
  
• Kärlek i kolerans tid - Gabriel García Márquez
  
• Rapsbaggarna - Karin Brunk Holmquist
  
• Baltsar och Blimunda - José Saramago
  
• Den vita borgen - Orhan Pamuk
  
• Aliide Aliide - Mare Kandre
  
• Schloss Gripsholm - Kurt Tucholsky

Egentligen borde jag göra en lista med fem klassiker också.

Varrå? Ere nå fel me listoreller?

Moroccan Interiors

Efter en tenta, en gång i tiden, köpte jag mig Moroccan Interiors. Jag blir matt, rent rusig, lycklig när jag tittar på bilderna. Längtar mig fördärvad efter att få vara, få andas i de där miljöerna.

Jag längtar efter en mörkt, mörkt röd tunika med guld- och pärlbroderier runt halsen. Jag längtar efter en vit dräkt i tunt tyg, lager på lager, silverbroderier, fläktande runt min kropp i vinden. Jag längtar efter sandaler med gnistrande stenar och fladdrande sidensjalar. Efter orientaliska parfymer och efter nagellack i silver, i mörk glittrande bordeaux, skimrande rosa pärlemor och gnistrande opal.

Jag längtar efter minareter och arabesker, efter te i färgade glas och Tusen och en natt. Jag längtar efter blå portar, turkos keramik och vacker mosaik.

När jag får den där lediga, ensamma veckan som jag längtat efter i sju år ska jag åka till Essaouira. Här ska jag bo. Jag ska sitta på riaden och läsa. Jag ska vandra i gränderna och fotografera dörrar. Jag ska berusa mig med färger och dofter på marknaden. Jag ska vandra längs havet, i vinden, titta på dansande måsar och andas. Jag ska sitta på mitt rum och skriva, dricka te och lyssna på böneutroparna.

Raga - att nalkas den osynliga kontinenten

Numera har varje liten jordplätt ända in i hjärtat av Amazonflodens urskogar och fram till Antarktis isbelagda raviner undersökts, fotograferats och analyserats av satelliternas iskalla blickar. Finns det en hemlighet kvar är det i själen...

Kort (förstås), lättläst, intressant liten sak.

Och eftersom jag är en sådan hopplös, obildbar, ickereceptiv och barnslig person så får den mig att längta till Söderhavet. Till Sabines Söderhav. Till lugna, rofyllda öar där nästa båt går om en månad. Och det var ju knappast vad som var avsikten med boken. Ja ja, jag är en förtappad varelse.

Vår!

Solen skiner och det droppar från taket. Termometern visar 7° på skuggsidan och 20° på solsidan. Katterna solar ute på förstukvisten, som är alldeles ljum. Vitnos vilar middag uppe i buren och talljoxarna gnolar - eller det gör de kanske inte, men det låter gnoligt och trevligt.

Trollet är forslat till dagmamma. Vi andra ligger hemma och är slaka och mår illa.

Kaktusen blommar om natten

Vem är Mala Ramchandin och vad är orsaken till hennes galenskap? När den fågellika, stumma gamla kvinnan, fastbunden på en bår, anländer till vårdhemmet tas hon om hand av den manliga sköterskan Tyler. Hon är misstänkt för mord, men har aldrig ställts inför rätta. I småstaden Paradise på den karibiska ön är hon fruktad. Genom Tylers ömsinta vård blir hon så småningom lugnare och börjar tala.

Den kanadensiska författarinnan Shani Mootoos debutroman är en våldsam och känsloladdad familjekrönika. Den har nominerats till flera litterära priser och utkommit i femton länder.


Häftig. Den här gillade jag. Tung, jordig, blommig, söt, stundomvis lätt kvalmig doft fyller hela historien.

Mellan varje stycke finns en liten tryckt kuse, en stekel, en skalbagge eller något annat kryp. Jag gillade det med :)

Solkatt

Årets första solkatt, på köksgolvet. Banne mig!

%§%¤$£# också!

Igår eftermiddags var det min tur. Jag brukar inte bli magsjuk. Jag låg i någon slags halvdvala hela kvällen, medan Älsklingen lagade mat, plockade, tog hand om ungarna, nattade och när Draken satte igång att kräkas, om och om igen och både här och där, så tog han rätt på det. Sista vändan jag hörde att han höll på och skura var hon tolv. Sedan var min värsta sömnighet över, och när Draken fortsatte att kräkas och kräkas under natten, så var det jag som röjde. Älsklingen sov som en stock. Redan vid femtiden började Trollungen krångla - dock inte kräkas, man får vara glad för det lilla - så särdeles mycket vila blev det inte under natten. Idag känner jag mig tämligen avslagen och konstant lätt illamående, trots att jag är igång och äter.

Jag som såg så fram emot att få åka skidor i två dagar. Vädret är ju helt fantastiskt. Blä vad besviken jag är!

Modest

Hå hå ja ja, det är ju bokrea, gudbevars. Jag har varit synnerligen modest i mina inköp, om jag får säga det själv.

Ja, trädgårdsböcker är jag i stort behov av, *host*. Jag tyckte att den här skulle bli ett fint komplement till de andra två större verken, Din trädgård och Allt om trädgård

Jag är ju grymt imponerad av astronomer. Fatta att man måste läsa tre terminer matte och två terminer fysik (eller var det tvärt om?) innan man ens får börja! Mina sämsta ämnen. Jag lånade boken, började läsa och tyckte mycket om den, men det var då när jag omöjligt kunde läsa, så den fick gå tillbaka oavslutad. Jag har hela tiden tänkt att jag ska låna om den, när jag bara kan läsa igen. Nu kan jag läsa.


Tja, den här har jag väl tänkt att jag borde ha sedan den kom ut. Det har inte blivit av förr, bara.

Våraning

Trots att termometern åter fallit ner mot -20° och snön ligger djup, får jag ändå känsla av vår när jag tittar ut - eller kanske snarare känsla av annalkande vår. Jag vet inte riktigt vad det är som skiljer dagen idag från en solig vinterdag. Ser jag, på något omedvetet plan, att solen står högre? Är det för att solen värmer genom fönstret, så som den inte tidigare gjort i vinter? Eller beror det rätt och slätt på att jag vet att det är mars?

Ännu en dag hemma med barnen. De är stundomvis rätt påfrestande, men det är ändå skönt att få vara tillsammans med dem.

Parfymfrossa

Tjihoo vad kul! Jag och min kära parfymmentor Susanne har med gemensamma krafter beställt parfymprover från Lucky Scent för 100$. Nu jäklar! Det här är annat än Kicks jäkla melon-liljekonvalj-billig tvål-dofter (om man nu ens kan benämna det doft) och flaska på flaska från Britney Spears och Paris Hilton och andra totalt ointressanta personer. Vem fan vill identifiera sig med dem? Inte jag i alla fall.

Flaskan ovan innehåller Regina Harris parfymolja Frankincense - Myrrh - Rose Maroc. Jag lär inte få mitt prov i något så stiligt, men jag kan ju alltid titta på bilden.

VAB

Jag vaknade i natt av att det lyste ute i allrummet. När jag öppnade dörren satt Trollungen uppflugen på ett bord och sa glädjestrålande när han fick se mig:

- Hej Mamma! Jag läser en bok!

- Men det är natt, klockan är bara 3, vi ska sova nu.

- Mamma jag har kräkts.

Jodå, hela sängen var nerkräkt. Det var bara att röja upp övertyga ungen om att det var natt. Jag begriper inte att han inte kommit in och väckt oss.

Så... idag är jag alltså hemma med sjukt barn. Drakungen ville också vara hemma med oss eftersom han är helt ensam på fritids den här veckan.

Keep on walking

Psyk II

Det är så fascinerande. Och det är så skönt att få möta människor. Att det är det det går ut på. Att man ska se helheten. Inte In eller ut? Vad är mest akut? Blunda för resten. Organ. Diagnos.

Och jag har blivit så mycket tryggare med tiden. Särskilt efter medicinakutmånaden.




Bästa Salem! Heja!

Tilgman

Som bekant är jag svag för Tilgman. Den här lampfoten skulle jag vilja ha. Jo jo.

Psyk

Beroende.

Så mycket misär. Så mycket ångest. Så mycket lidande.

Nästan alla har psykiatriska eller neuropsykiatriska diagnoser i botten. Med tanke på detta är det klassiska bollandet med patienter mellan psyk och beroende fullkomligt absurd och inhuman.

Minst två av nio har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen.

Jag började min ortopediplacering med att skriva ut en man som krockat drogad. Han var tämligen oglad på mig för att jag vägrade honom opioider som smärtlindring. Jag skrev en LVM-anmälan och kände mig mest som en bov, en tjallare.

Idag började jag min psykplacering med att skriva ut honom efter avgiftning. Hans första. LVM-et har lett till något positivt. Ett steg i rätt riktning. Hur långt det nu räcker.

En god havanna

När jag väljer böcker på biblioteket så går jag längs hyllorna och tittar ut de tunna. Jag väljer företrädesvis författare med namn som inte är anglosaxiska. Inte för att det skulle vara något fel på anglosaxiska författare, de får bara alldeles för stort utrymme. Jag tittar på omslaget - jodå, så banal är jag - och läser baksidestexten. Därefter väljer jag, låna eller tillbaka in i hyllan. Man kan tycka vad man vill om detta tillvägagångssätt, men faktum är att jag på detta sätt har funnit en ansenlig mängd små pärlor.

'En god havanna' är en sådan pärla. Den är alldeles, alldeles underbar och precis i min smak.

Eftersom jag själv är oförmögen att recensera - recensera i egentlig bemärkelse - så överlåter jag det åt ett proffs: Om boken



Susanne Ringell hade jag aldrig tidigare hört talas om. Henne ska jag läsa mer av.

In i elden

Hannu tipsade om den här för en tid sedan. Jag gillar den.