Ankor parar sig i vatten. Således kliver Viol ner i vattenbutten, och Humle och Hassel kliver på henne. Det ser rätt roligt ut - men det är så lagom roligt. Killen vi köpte av tyckte inte att det var något problem att vi hade andrik och ankor från samma besättning. Lantrasankor stammar ju ändå från en enda besättning. Genbanksansvarig tyckte annat. Så nu ligger vi pyrt till. Eftersom en av ankorna visade sig vara andrik (Hassel) och finaste Timotejankan blev tagen av en rovfågel, så står vi här med två andrikar och en anka. Och andrikarna måste bort. Så är det. Hela höns-och-ank-Sverige är fullt av förtvivlade ägare som försöker bli av med sitt överskott av hanar för att slippa slakta dem. Vi kommer inte ens försöka. Hur olustigt det än är, så måste man ta det om man ska ha husdjur - där de flesta arter ju faktiskt ger ett överskott av hanar. Själva är vi dessvärre alldeles för blödiga, men vi har ordnat det på annat sätt. Trollets dagmamma har haft djur av alla de slag - upp emot 200 höns bland annat - och hennes make jagar fågel. Han är med andra ord fullt kapabel att hjälpa oss och har också lovat att göra det. I morgon ska jag prata med dagmamman. Jag önskar att jag inte vore så jäkla blödig.
Observera de söta små lockarna som Hassel och Humle har på stjärten. Det är på dem man ser att det är andrikar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar