Trötta är väl de flesta så här års. Eller ska jag kanske säga nu för tiden? Fast jag kan tycka att det går lite till överdrift när jag i fredags somnade vid halv nio och sov till halv nio, och igår somnade halv tio och vaknade (väcktes) halv tio.
Ända sedan annandag jul har jag tänkt att jag måste ta mig i kragen och komma ut, röra på mig. Då var det fortfarande fantastiskt vackert ute och extra ledigt hade jag, så tid fanns. Men inte kom jag mig för. Jag ville inte. Ville inte. Jag satt här inne och kurade, och lyfte bara på rumpan om jag var absolut tvungen. Och så har det fortsatt. Det senaste har jag skyllt på att det är så fult ute, nu när snön försvunnit från träden, rimfrosten är borta och smutsen efter blaskvädret fortfarande inte är ordentligt översnöad.
Inte har jag fått mycket gjort i övrigt heller. Jag städar undan det allra värsta, men inget mer. Tvätten får jag undan. Några sådder har jag fått gjorda. Men i övrigt... Ingenting! En häftig kelimbonad, inhandlad på Tradera, ska förses med ringar, sju stycken, så att den kan hängas upp på jobbet. Tror ni jag syr i dem? I ett år har det legat tyg till nya köksgardiner i tvättstugan. Tror ni att jag syr dem? Kokar jag grytbas? Bakar jag bröd, som jag egentligen älskar att göra? Handarbetar jag? Läser jag? Näpp! Fråga mig inte vad jag gör, för det vet jag inte.
Men idag hände något. Under över alla under! Draken ville dippa grönsaker, så jag bakade brytbröd, skar morötter, blomkål, paprika, vitkål och gurka och rörde ihop tre dipsåser till lunch. Därefter pallrade jag mig ut och gjorde rent i hönshuset och städade hos kaninen. Sedan tog jag ungarna med mig och promenerade hem Drakens kompis som bor någon kilometer bort. En timma tog den lilla färden. Trollungar går inte särdeles fort, nej. När jag kom hem drog jag på mig skidorna och åkte hela varvet runt.
Rent förlösande!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar