Nu har jag varit i palliativvårdsteamet i två veckor. Under denna tid har fyra patienter dött.Men det jobbiga är inte att människor dör. Tvärt om är känslan ofta Men vad skönt! Det jobbiga är att möta smärtan hos människor som just börjar inse att de sannolikt inte har särskilt länge kvar att leva. Att möta smärtan hos deras anhöriga. Jag har inte svårt att möta blicken hos dem. Den där alldeles speciella blicken. Den tynger och smärtar, men känns ändå självklar att bära. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag vet att jag kan lägga av mig bördan så fort jag går utanför dörren. De måste fortsätta bära den, minut för minut, dag för dag.
Målning: Adriaen van Utrecht
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar