Nausicaä

Igår kväll såg vi film, Älsklingen och jag. Det händer så sällan. Innan ungarna kommit till ro och djuren är omhändertagna, har klockan hunnit bli mycket och vi orkar inte riktigt. Ibland har vi försökt med att se ena halvan en dag och andra nästa, men det har inte funkat så bra. Vi har sett första delen, men innan vi haft tid, ork och lust att se resten, har det gått så lång tid att vi blir tvungna att se om hela. Så blev det med Avatar.

Igår såg vi i alla fall hela 'Nausicaä från Vindarnas dal'. Det var trevligt :) Och så är det skönt att höra lite japanska, och slippa denna eviga engelska.

Jorden som vi en gång kände den existerar inte längre. Tusen år har gått sedan den mänskliga civilisationen utplånades under "de sju dagarnas krig", och det ekologiska systemet har i stort sett havererat. Några få mänskliga samhällen finns kvar isolerade av en giftig djungel fylld av aggressiva jätteinsekter och ett hav så försurat att det förvandlats till syra. Japans och kanske världens idag främste animatör Hayao Miyazaki skapade med sin debut “Nausicaä från Vindarnas dal” en film som mer än 20 år efter sin tillkomst fortsätter att vara en skrämmande aktuell allegori över miljöförstöring, militarism, kärnvapen och människans oförmåga till fredlig samexistens.

I centrum som vanligt, en ung kvinnlig hjältinna där mod, kärlek och medmänsklighet utgör rättesnören.

Här finns en recension.

Ibland får jag lust att ge mig på japanskan igen. Böckerna bör ligga kvar här i gömmorna, någonstans. Men hur skulle jag hinna det? Jag hinner ju inte ens med det mest elementära. Om tio år kanske.

Och här kommer en Ohmu rusande. Den är arg. Det ser man på ögonen. Annars är de blå. De var fina, Ohmuerna, tyckte jag :)