I stå

Med illamåendet och den bedövande tröttheten gick min såddgeist i stå. På köksbänken ligger de sista påsarna från Konnässörsklubben med färdigskrivna etiketter och väntar. Fröerna från STA ligger kvar i sitt kuvert. Men jag har läst lite trädgårdslitteratur i alla fall. Sanningen att säga köper/lånar jag mest för bilderna, för att få inspiration och uppslag. Men den här gången har jag faktiskt läst alla tre böckerna, från pärm till pärm.



I 'Om grönska' fanns en läcker kombination som jag absolut vill få till någonstans här: Hosta 'Big Daddy', Hosta 'Halcyon' och vanlig hederlig Heuchera 'Palace Purple'. Ahhh! Stora, rundade, lite buckliga, blådaggiga 'Big Daddy' och 'Halcyons' mindre, smalare och spetsigare men likaledes blådaggiga blad mot rödbladiga 'Palace Purple'. Läckert!

Den här sista tyckte jag mycket om. En bok om en man, Hans Drost, och hans trädgård. Lite annat stuk än de andra.

Livet går sömngångaraktigt och hulkande vidare

Jag är hemma idag också, trots att jag inte är sjuk, gudbevars. Min funktionsnivå är inte intressant i detta läge, trots att den i princip är obefintlig. Jag sover och mår illa, that's it, liksom.

Till råga på allt är kära SAABen fortfarande på verkstaden. Jag blev påkörd för en månad sedan, och fick plåt- och lackskador, nämligen, och den lämnades in för lagning förra måndagen. Försäkringen ger oss förvisso rätt till hyrbil, men det är inte så smidigt som man kanske föreställer sig, när man inte vet när bilskrället kommer att vara klart. Vi hade en några dagar förra veckan, och det kostade nästan mer än det smakade. I morgon ska jag jobba igen, och då måste vi samåka, och jag lovar att det tar en evig tid när en ska åka runt och lämna av tre stycken på olika ställen.

Krocken skrev jag aldrig om. Den var inte särskilt våldsam. Jag kom körande på huvudled i makligt takt, noterade i ögonvrån en bil som bar sig lite underligt åt och tänkte: Den tänker väl inte köra rakt ut?! och saktade ner. Men föraren bromsade in och tittade åt mitt håll, så jag tänkte Nej, det gör hon inte och gasade på igen. Och så kör det våpet rakt ut på mig. Och hela högersidan på SAABen skrapades/bucklades. Ack ja!

Såvaremede

Lita inte på de där jävla gravtesterna man köper på Apoteket och annorstädes! 2 felaktiga svar på 6 tester är ta mig fan inte godkänt.

Ocool

Ja, då lägger vi blod i avföringen till symptomen. Och även om blod i avföring inte nödvändigtvis måste vara tecken på malignitet, så känns det rätt okul.

Jag kommer att få en akuttid på VC på måndag.

Till dess går jag här och småangstar. Ocool som jag är.

Kärlek i kolerans tid

Det är mig en gåta varför jag inte läst mer av García Márquez, när jag älskar det han gör. Magisk realism kallas det. Och jag är ju obotligt svag för det där sagoaktiga. García Márquez är en av de ytterst få nobelpristagare jag läst innan de fått priset (plus Singer och Vargas-Llosa)*. Jag minns hur glad jag blev över att han fick det och hur fin jag tyckte han var i sin vita dräkt.

Ferminas och Florentinos livslånga kärlekssaga börjar i slutet av förra århundradet. De möts när båda är mycket unga. Florentino blir omedelbart hjälplöst förälskad. Fermina är smickrad men avvaktande och besvarar hans kärlek först efter lång uppvaktning. Hennes far finner Florentino ovärdig och tar dottern med på en mycket lång resa. Florentino arbetar vid posten - och vet att brev och telegram gör avstånden kortare. Deras korrespondens blir flitig och allt kärleksfullare. Fermina svarar t o m ja på Florentinos frieri - men ångrar sig omedelbart då de åter möts.

I stället gifter hon sig med en läkare, Juvenal - ryktbar för sin kamp mot koleran. Äktenskapet blir kärleksfullt och mycket långt. Familjen når en god social position, och Fermina föder två barn.

Florentino blir bitter, och bär sin kärlek inom sig. Han lever ett rikt och händelsefyllt liv och blir med åren chef för det lokala flodbåtsrederiet.

På avstånd följer han Ferminas liv...

MUSTIG är väl det minsta man kan säga. Den är underbar! (Men vad är det för nöt som skrivit baksidestexten?)


Jag ber er ödmjukast notera att jag nu faktiskt läst en bok från den där listan jag gjorde över böcker som står hemma i bokhyllan och väntar, och som jag skulle läsa... *host*... förra året.


* Och medan jag skriver inser jag att det faktiskt är några fler: Golding, Lessing och Szymborska. Tänk, jag som gått genom livet övertygad om att jag minsann aldrig har läst nobelpristagarna innan de fått sina pris. Några är det ju faktiskt.

Tea Time for the Traditionally Built

Vad skulle kunna förgylla denna min eländes tillvaro bättre än Mma Ramotswe? McCall Smiths serie är riktiga må-bra-böcker för en Scylla.

(Näpp, det blir ingen recension den här gången heller. Jag skriver inte recensioner, jag bara listar lästa böcker)

Trött

Jag vet inte om jag är trött för att jag är trött, eller om jag är trött för att jag passiviserats. För att fly undan mitt mående lägger jag mig i sängen och läser eller sover. Och som sagt, jag vet inte ens om jag är trött. Bara att jag är trött på att må illa.

Är det inte över till på måndag, så tänker doktorn gå till doktorn. Så det så!

Nä

Det går inte över, utan blir bara värre. Idag har jag faktiskt sjukskrivit mig.

Då gnäller vi igen

Jag mår illa. Bara illa. Hela tiden illa. Och jag är så infernaliskt trött på att må illa.

Nu ska jag gå till Apoteket och köpa Novaluzid och Primperan, ity Omeprazol och Postafen inte har den bittersta effekt.

Jan Garbarek missinassen

Städa städa varje

Viol

Nu har jag städat åt ankorna, som schasades ut i snön under tiden. Hönsen blev helt till sig i trasorna när all ny halm kom in, och hoppade genast över till ankdelen och började borra ner sig och sprätta. Sötehöns!

Gnäll!

Nu har jag mått illa ända sedan jag var magsjuk. Jag kräks inte och jag kan äta som vanligt, så det går ju inte någon större nöd på mig, men det är olustigt med detta eviga illamående, från det att jag vaknar ända tills jag går och lägger mig. Jag klarar mitt morgonkaffe med massor av mjölk, men något mer kaffe under dagen går inte att få i sig. Och alkohol är inte att tänka på. Nå, det mår säkert kroppen bara bra av.

Trött är jag också. Jag går och lägger mig direkt när jag nattat ungarna vid halv nio-, niotiden. I torsdags somnade jag till och med tidigare än så. Jag vaknade till vid tio och konstaterade att Älsklingen redan nattat bägge (vi brukar ta varsin; eftersom det skiljer så pass i ålder vill de höra helt olika "kvällssagor") så då larvade jag ner i duschen och gick sedan och lade mig igen.

Precis så här har jag mått när jag varit gravid, mellan vecka sju och tretton ungefär. Så trots att risken/chansen (helt utan värdering) att jag skulle vara gravid var i princip obefintlig, så gjorde jag faktiskt ett gravtest. Det var förstås negativt.

Jag har skrivit ut mig en Omeprazolkur och i övrigt går jag här och småangstar, helt hypokondriskt, (omgiven av cancer högt och lågt, som jag är) över att det ska vara något otrevligt som orsakar det hela.

Är det verkligen normalt att gå och må illa en vecka efter en magsjukeattack - undrar hon som aldrig brukar drabbas av dylikt.

Nå ja, tålamod är en dygd, frk Scylla!

Bild: Blomkarse av Leif Preus. DET fotot vill jag HA! Skulle göra sig perfekt till min ryamatta :)

Världens åttonde

Här sker det underverk, vill jag lova.
Idag har vi fått vårt första (höns)ägg.
Litet, brunt och väldans fint :)

Kanapé

Den här ligger ute på Blocket. Ja men, är den inte ljuvlig?! Jag är helt kär. Dock inte så kär att jag hostar upp 15 000. Var skulle jag ha den? Men jag kan ju njuta av bilden i alla fall.

Inga nyckelpigor...

... men gullhönor likväl!

Snön

Det har snöat hela natten. Skogen är åter vit.
Och helt plötsligt är det vackert igen.

Citruslunden

Den här tyckte jag riktigt mycket om! Konstigt nog hade jag hela tiden en känsla av att det var en man som skrivit. Ja just ja, en kvinna är det ju fick jag rätta mig, gång på gång. Inte för att jag vet vad det nu skulle spela för roll.

Jag sörjer lite att det har tagit så lång tid för mig att läsa den. De flesta böcker vinner på att plöjas i relativ snabb takt. Men så är det nu för tiden. Jag får vara glad att jag hinner läsa överhuvudtaget.

Nomi Eves debutroman är ett verkligt kraftprov – en magisk släktkrönika, som spänner över tvåhundra år i en oförglömlig familjs liv och som utspelar sig vid en tid och på en plats där sagan betyder mer än sanningen, där gränsen mellan myt och historia nästan upplösts: Jerusalem från början av 1800-talet och fram till idag.

Citruslunden är en färgstark bildväv över judiskt liv, judisk humor och längtan, med klangbotten i tidlösa teman: familjers utveckling, immigranters sorg och pionjärers glädje, hemligheterna som håller släkter samman och legenderna som ger dem näring. I en halvdokumentär form ges levande porträtt av författarens excentriska och begåvade släktingar. Fakta och fantasi lever sida vid sida i denna både episka och förföriska roman.

Den nye

Här är vår nye andrik. Riktigt stilig minsann!

I solen skimrar hans huvud i grönt. Han och Viol fann varandra rätt omgående. I synnerhet verkar hon väldigt förtjust och går och åmar sig omkring honom. Draken tycker att han ska heta Kastanj. Hans ömma moder och hans barske fader är inte helt eniga med honom :)

Inte helt lätt att fota svarta djur mot vit snö, ska jag säga.

Magsjuka

Jag vaknade halv tre i natt av att jag mådde illa och måste gå upp och kräkas. Sedan vaknade jag ytterligare några gånger av att jag mådde illa, och funderade över om jag verkligen måste upp, men somnade om.

Med det var själva magsjukan i sig över, bortsett från ett diffust illamående, som dock inte varit värre än att jag kunnat äta i princip som vanligt. Jag brukar komma lätt undan när det gäller magsjuka. Men jag har varit helt matt hela dagen och nästan bara legat i sängen och halvdåsat.

I morgon ska jag vara hemma med Trollungen för dagmammorna är på kurs. Det känns rätt skönt att veta att jag inte måste upp tidigt i morgon och ge mig iväg, med allt krångel det innebär.

Så... för att vara sjuk är jag synnerligen priviligerad.

Och nu ska jag gå och halvdåsa igen.

Goulds bok om fiskar

Ja men, hur skulle en Scylla kunna motstå en bok som ser ut på detta viset?! Jag som är torsk (hö hö) på fina omslag. Och den lät ju så vansinnigt spännande:

William Buelow Gould var en engelsk straffånge och målare som dömdes till livstids fängelse, men drunknade 1831 då han försökte fly från Sarah Island, en straffkoloni i Tasmanien. Hans bevarade dagbok, med fiskillustrationer, är utgångspunkten för Richard Flanagans berättelse.

Romanens William Gould får i uppdrag att i vetenskapens tjänst avbilda de fiskar som sköljer in i hans saltvattencell och han blir besatt av deras väsen. Men lika lite som Moby Dick är en bok om valar är det här en bok om fiskarter. Fiskarna symboliserar de olika personer som Gould mött under sitt liv och kring dem väver han de mest otroliga historier. Boken genomsyras också av Flanagans svidande kritik mot det brittiska kolonialväldets grymhet mot ursprungsbefolkningen.

"Jag anklagades för mord men mitt sanna brott var att se världen som den var och att framställa den i form av fiskar."

Richard Flanagan är född 1961 och bor i Tasmanien. Han har tidigare skrivit två romaner, Death of a Riverguide och The Sound of One Hand Clapping. År 2002 fick han mottaga det prestigefyllda Commonwealth Prize för sin roman.


Men näe! Efter 100 sidor gav jag upp. Det blev liksom aldrig någonting av det hela. Fast jag går med en olustig känsla av att ha missat något. Den kanske får en ny chans någon annan gång.

Slakt

Nu är de hämtade för slakt, våra fina andrikar Humle och Hassel. Det känns verkligen inget vidare, men det är ju bara att bita i det sura äpplet när man skaffar husdjur av den här typen. Det blir för många hanar, och djuren får inte vara för nära släkt, och så är det med det. Jag är säker på att Dagmammemaken S sköter det hela på ett ypperligt sätt. De har tidigare haft över 200 höns, ankor, gäss och allsköns andra djur. Dessutom är han van fågeljägare. Jag är så infernaliskt blödig, bara.

Älsklingen och Drakungen har åkt för att hämta hem en ny andrik från en annan besättning. Den är svart, precis som Viol-ankan. Det är väl i princip bara det som fattas för att vi ska få klart med genbank på ankorna. Genbank för hönsen har vi redan fått.

Jag önskar verkligen att jag inte vore så sjåpig. Då skulle jag skaffa en hona till Nonos ett Ölandsgåspar och äta upp överskottet från dem, hönsen och ankorna. Det känns egentligen betydligt mer tilltalande än att äta djur som fötts upp under bedrövliga omständigheter och slaktats på storslakterier. Men tyvärr klarar jag inte av att äta djur jag haft en relation till. Inte än i alla fall.

Draken var först helt förtvivlad över att vi skulle mörda Hassel och Humle. Han ville att vi skulle be S att spara blod från dem och spruta in i Viols ägg framöver, så att de fick leva vidare på så sätt. Lilla gubben! :) Fast när Dagmamma och S kom, så var han lugn och fin och det befarade utbrottet kom aldrig. Och vi förklarade för honom att Humle och Hassel på sätt och vis lever kvar i Viol, eftersom de är kullsyskon och har så lika gener.


Bild: Fina, fina Humle. Se så glad han ser ut!
(Nej, jag vet att man inte ska föra över mänskliga känslor på djur på det viset, men han ser i alla fall glad ut).

Philosykos

Käraste parfymmentorn Susanne skickade ett prov på Philosykos - bland annat.

Först när jag satte den på mig luktade det grönt, krispigt grönt, sommar och Grekland och jag blev helt kär. Sedan tyckte jag bara att den luktade Hawaiian Tropic. Jag tänkte att det var bäst att den fick vila ett par veckor.

Andra gången var det ungefär samma sak. Först grönt, somrigt, Grekland och sedan något Hawaiian Tropic-kokosaktigt.

Först tredje gången försvann Hawaiian Tropic, även om jag fortfarande tyckte att det luktade kokos. Nå ja, jag har faktiskt läst en recension av Philosykos som beskrev den som fikon-kokosdoft.

Nu är jag helt kär. Jag satte på mig den så fort jag kom hem från jobbet och sitter nu och nussar på min arm stup i kvarten.

Åh, den här vill jag ha på Mallorca! Den här vill jag ha i sommar!

Jag är uppenbarligen en fikonvän :)

Lucky Scent skräder inte orden:
One of the best fig scents ever made and one of our favorite scents of all time. Philosykos is an ode to the fig groves of Greece. Created by Olivia Giacobetti, this is a very green fig – a fig on the verge of being ripe. The opening is sharp with the tart freshness of the leaves, and then the fig itself comes into play – sweet enough to tantalize, but not overwhelm. The glossy green leaves and succulent fruit intertwine with a dry wood note and a hint of rich earth. You get the sense not only of the whole tree, but the whole grove – the wood, the earth, the sky, the Mediterranean sun coaxing the sweetness of the fruit along as it ripens. Many a superlative has been used to describe this fragrance over the years and it deserves every one. Outstanding.

Jo jo!

Och noterna: fig tree leaves, wood, white cedar. (Ingen kokos?)

Jan Johansson missinassen

Nordafrika

Alltså, det är ju så fantastiskt spännande det som händer i Nordafrika. Jag är helt fascinerad - även om jag inte hänger med så noga som jag egentligen skulle vilja.

Al Jazeera English: Live Stream - Watch Now - Al Jazeera English

Jag undrar lite hur det ska gå med min planerade resa till Marocko i höst, även om jag inte hört något om att det skulle vara stökigt där just nu.

Djävulsdrillen missinassen

Konnässörsklubben 2

Tjoho igen! Jag har fått fröerna från Konnässörsklubben. Alla utom en av hundtandsliljorna, Erythronium multiscapoideum 'Californii', var med. Det är nog rekord, tror jag. Därtill kom Allium scorodoprasum, kajplök, som jag glömde skriva med i första inlägget, och som jag tycker är sketaball.

Det var bra att de kom. Då kan jag pula lite med sådder i helgen och få undan en del innan STA-laddningen dimper ner i lådan.

Man blir säll av att så ;)

Färg, ge mig färg!

Tjoho! Jag har ropat in en ryamatta på Tradera. Värsta balla 70-tals färgerna!

Den ska in i mitt glödande, färgstarka vardagsrum :) Eller... jag vet inte om man uppfattar det så glödande direkt. De breda furutiljorna, bokbokhyllorna och de vita väggarna lugnar ner det hela rätt ordentligt.

Hur som helst så är jag glad som fagerlund för mattan.

Richter missinassen

Max Richter, 'The Nature of Daylight'

I-landsproblem

Jag sitter och känner mig lite muttrig över att jag uppenbarligen inte får mina STA-fröer förrän i tredje och sista utskicket. Som vanligt. Någon gång borde väl även jag hamna i första utskicket, kan jag tycka. Och inte har jag fått några fröer från Konnässörsklubben heller.

Impectafröerna dök emellertid upp idag. Jag lade beställningen i helgen, så det var raskt marscherat må jag säga. Bland dem var det bara fyra perenner och två buskar, och de är nu i jorden, liksom samtliga 32 fröportioner från Ginna. Resterande var grönsaker och ettåringar, som det inte är dags att så än.

Jag beställde ju, förresten, nya Nattens drottning-frön från Succseed härförleden, eftersom de satans tripsen åt upp alla mina små fröplantor. Nå väl, de nya plantorna tänker jag plantera ute runt stora björken, så kan de klättra upp, som de gör på bilden här, med ljuvt doftande blommor som lyser vita i sommarnatten. Eller... eh... nä kanske inte nä ;)

Lille skrutt

Ja, då var det dags igen. Trollungen har åter blivit magsjuk, och jag är hemma med honom. Jag har fullt sjå med att hålla undan tvätten. Fem klädombyten och två omgångar sängkläder hänger, skumpar runt i tvättmaskinen alternativt ligger på golvet och väntar på att bli omhändertaget. Trollet själv har somnat och är sötare än sött. Lille gosunge!

Igår var han emellertid så lagom söt. Morgonen slutade med att jag tog honom under armen och bar ut honom i bilen, iklädd endast den sura nattblöjan, och med kläder och overall i en påse bredvid. Han är komplett gräslig om mornarna med sitt eviga trotsande och bråkande i varje litet moment. Ja, inte bara på mornarna, men han är i särklass värst då. Söta, gräsliga lilla ungskrälle!

Villa Lobos missinassen

Broderick missinassen