Efter att ha jobbat i tre dagar med min brakförkylning insåg jag att det faktiskt inte går längre. Jag har snarast blivit snäppet sämre hela tiden, tröttare och tröttare, trots att jag gått och lagt mig direkt när jag kommit hem från jobbet. Det känns ju surt att behöva sjukskriva sig när vi bara är halv styrka, men vad gör man? Jag såg till att göra klar en utskrivning för idag innan jag gick hem i alla fall, för att underlätta lite för dem: utskrivningsmeddelande, genomgång av läkemedelslistan med förtydliganden, recept, slutanteckning, remiss för uppföljning. Sedan åkte jag hem. Och lade mig. Jag har sovit i tolv timmar.
Ute är det grått, grått, grått. När jag masade mig upp för att koka kaffe och gå ut till hönsen yrde stora lappvantar, nu är det mest småflingor. Tyvärr är det nollgradigt, så träd och buskar står kala och mullvadsbruna. Antagligen fryser det över natten så att det säkert blir halt och jävligt. Vilka skitvintrar det varit senaste åren! Det pendlar över nollan, blir halt och eländigt och aldrig vackert, bara fult, fult, fult. Jag som älskar vita vintrar! Och utan vita vintrar kvarstår bara en enda anledning till att bo kvar här: Jag är så illa tvungen, för mina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar