Efter att ha fått iväg killarna till skolbussen och skjutsat Nassen till hennes skola åker jag hem igen. Jag har svårt att komma mig för med det jag borde. Jag skriver lite. Läser - men ofokuserat. Ligger i sängen och vrider mig. Tänker. Men till slut så.
Jag gör upp eld i vedspisen, sedan i kakelugnen. Mina stickor håller på att ta slut. Jag kommer att behöva ut och spänta fler snart, i helgen kanske. Bära in mer ved också, så att den hinner torka ordentligt. Jag hämtar en sekatör och klipper av det yttersta av grenarna på julgranen där den står naken - på både pynt och barr - men ännu inte utburen. De kommer att funka bra att tända med så länge.
Katterna sitter på parad och tittar in under diskmaskinen. Antagligen är det en mus där. Jag öppnar skåpet under diskbänken, det är där, invid avloppet, som musen tar sig in. Jag tycker inte om när katterna fångar möss, det skär i mitt ömtåliga hjärta, men jag vill faktiskt inte ha musen inne i min skafferilåda, bajsandes och ätande slut på gryn och annat. Jag låter min hjärna blunda och hoppas att katterna ska ta musen.
Lillkattan Mei-lin löper. Hon drar runt i huset som en osalig ande, åmar sig, kurrar och ylar om vartannat. Bror Amok verkar tack och lov inte alls fatta vad som är i görningen. Jag har tid för att kastrera dem bägge på tisdag.
Jag har hittat ett och ett halvt paket urgammal mathavre längst in i skafferiet. Jag kokar det till hönsen medan jag fortsätter mata på ved i spis och kakelugn. Jag vill ha till en fin glödbädd så att jag kan lägga på ordentligt med ved innan jag går ut. Jag kokar nyponsoppa som Trollet ska få till sina äggvitor när han kommer hem. Sedan separerar jag äggen, fem stycken, så att det ska vara förberett och gå snabbt när han kommer.
Så går jag till hönsen och kaninen. Rimfrosten gnistrar i trädtopparna. Längre ned än så når inte solen, där den står lågt bakom Ändlösberg så här års. Framför förstukvisten ligger en samling småfågelfjädrar. Takita då! tänker jag. Hon är hopplös på att fånga smådjur. Lite större djur också, för den delen. Det är inte ovanligt att jag hittar en fet vattensork utanför dörren. Nå ja, jag är tacksam så länge hon inte släpar in dem.
Jag byter det frysta vattnet i hönshuset mot nytt, fyller på mattråget, ger dem resterna från igår - pasta och smul från Drakens frukostflingor - konstaterar att det inte går att skrapa av skitbrädan, det har frusit. Nå ja, då luktar det inte i alla fall. Jag strör över sågspån. Finner ett ägg i ett rede, stoppar det i min ficka och tackar. Går och hämtar en famn halm som jag strör ut i inre delen. Hönsen älskar att sprätta och picka i ny halm. Och så till Mylla, som får ett halvt äpple, en halv morot och mer hö.
Jag går till uthuset för att ta fram mina fågelmatare. Jag skäms över att erkänna det, men jag har ännu inte hängt ut mat till småfåglarna. Jag som alltid har varit så noga med det. Jag hittar bara två små och en, likaledes liten, som är för jordnötter. Jag har inga jordnötter hemma. Fåglarna kommer att äta ur de där två små i ett nafs. Var är de andra? Var de trasiga så att jag har slängt dem? Jag minns inte. Hittar ytterligare en fågelmatare, fin men hopplös. Fröna rinner inte ut ordentligt, inte ens när jag fyller den med små hampfrön. Kanske går det att klippa upp plåten lite vid öppningen? Men inte idag. Jag fyller de två små matarna med solrosfrön och bestämmer mig för att hänga dem på verandan. Jag får köpa nya och hänga nere i storhäggen. När jag står på verandan ser jag att matarna hänger kvar i trädet. Jag hänger den ena mataren på den enda kroken, jag har glömt att det är öglor, alla utom denna enda krok.
Jag går tillbaka till verkstaden och fyller några småhinkar med solrosfrön och vete - det är vad jag har till hönsen. Sedan går jag in för att hämta ett par buntband - jag behöver bara ett, men tar man ett så kan man ge sig på att det går av. När jag passerar huset ligger en död liten blåmes framför trappan. Jäkla katt! tänker jag, väl medveten om att sådan är kattens natur och det är bara vad jag får räkna med när jag nu har valt att ha katt, fem stycken till och med.
Jag hänger upp fågelmataren på en gren med hjälp av ett buntband. Det går inte sönder. Det är bara för att jag har två. Så fyller jag på de andra matarna, det som blir över strör jag på marken, åt gulsparvarna.
Jag går runtom och drar in soptunnorna. Sopbilen har varit här. Jag såg den genom köksfönstret och svor när jag såg att den snälle chauffören hoppade ur och drog fram grannens tunnor. Som den ondsinta människa jag är så hoppades jag att den förhatlige grannen skulle stå där med sin överfulla, gigantiska soptunna och veta att det är fyra veckor till nästa tömning. Den förre chauffören hoppade då sannerligen inte ut och drog fram glömda tunnor.
Sedan plockar jag i ordning efter mig. Tar med mig vattenautomat och tom yoghurthink (jag använder dem för matrester till hönsen) och går in för att lägga in mer ved. Blåmesen är borta. Kanske har Mei-lin tagit den. Takita står på förstukvisten och vill in med mig.
Jag går ut igen och ner en sväng till älven. Det är fortfarande öppet vatten i ett stråk på östsidan. Här på västsidan ligger isen - utom där bäcken rinner ut - och den är så vacker med sina olika schatteringar och tussar av rimfrost.
På hemvägen går jag förbi brevlådan. Jag har fått en ny fin almanacka.
Temperaturen i köket har orkat sig upp till 17°. Kakelugnen är varm nu, men jag fortsätter att mata in ved i spisen. Trollet kommer och jag steker hans ägg och värmer nyponsoppan lite i mikron. Sedan steker jag äggulorna till mig, lägger dem på en bit rallarhalva, skivar en tomat och lägger över. Som vanligt har jag glömt att äta frukost och nu, när klockan närmar sig två börjar jag bli rätt hungrig.
Så röjer jag undan efter oss och börjar plocka med julgransprydnaderna, som har plockats av granen, men ännu inte ner i sina lådor. I en timma håller jag på medan jag då och då fyller på med mer ved i spisen. Temperaturen är uppe i 18° nu.
Jag åker iväg till COOP för att hämta ut paket och köpa en frankerad kartong. Expediten letar och letar efter mitt paket när jag plötsligt inser att det är till macken jag ska. Jag ber om ursäkt och sätter mig i bilen igen. Kör förbi miljöstationen.Jag har två kassar med pappersförpackningar i skuffen. Sist jag skulle lämna dem var det knökfullt i båda containrarna - som vanligt. Det är fortfarande knökfullt, så jag fortsätter till macken och hämtar ut paketet. Undrar vem i hela friden Johan Berg är. Känner jag någon Johan Berg? Först när jag tar emot paketet inser jag att det är kaffe och te som jag beställt från Sibyllan. Jag hade glömt det.
Jag kör hemåt igen, förbi byn och vidare till grannbyn. Svänger upp förbi bygdegården till miljöstationen för att slänga mina pappförpackningar där. Naturligtvis är det knökfullt. Så då kör jag till fritids och hämtar Nassen. Hon pladdrar oavbrutet.
Väl hemma börjar jag med maten. Kycklingen är redan förberedd sedan häromdagen, då proppen gick till lilla frysen och jag plötsligt stod med en förpackning tinade kycklingbröst. Det var bara att lägga dem i marinad och steka på dem, annars skulle de förfaras. Jag löser panangcurry i kokosmjölk, lägger i morötter, broccoli och bambuskott och kokar ris. Och så i med kycklingbitarna. Dukar, skär upp gurka och lägger in ännu mer ved i spisen.
När vi ätit hjälper jag Nassen att sätta på Mulan, hon har en bit kvar som hon inte hann se klart igår kväll. Medan hon ser på film röjer jag av bordet, gör matlådor, sätter igång diskmaskinen, förbereder kvällsmat till kaninen, samlar ihop sådant som ska ut till skatorna. Jag har lite ledsen brysselkål och grönkål i kylen som jag samlar ihop. Nassen kommer ner och vill ha O'Boy innan hon går och lägger sig. Medan hon dricker går jag ut till kaninen, lägger kålen under storhäggen till rådjuren och tömmer ut skatmaten framför hönshuset. Tittar in till hönsen och säger god natt.
Sedan går jag upp med Nassen, ser till att hon sätter på sig nattlinne, borstar hennes tänder, läser ur Sofis upptäcktsfärd och ger henne massage innan jag stoppar om henne. Jag tittar in till Trollet och säger att det är dags att göra sig klar snart. Han vill inte att vi ska läsa idag, av någon anledning. Kanske är han för trött.
Klockan är halv tio. Jag ska gå och duscha och sedan lägga mig. Jag är trött, snorig, hostig och har fortfarande ont i halsen. Jag har verkligen ingen lust att jobba imorgon. Men det får gå, det får gå.
1 kommentar:
Käraste Scylla...
Skicka en kommentar