Jag måste verkligen slå ett (extra) slag för Vladimir Sorokins Snöstormen, som jag lyssnade på som radioföljetong i fjol, ypperligt inläst av Rolf Lassgård. Den var verkligen fantastisk. Omslaget är bedrövligt, ja! Så här ser det uppenbarligen ut i original. Oändligt mycket snyggare.
I en nedfryst framtid utkämpar läkaren Garin en kamp mot klockan för att rädda sina landsmän från en utländsk och gåtfull epidemi. Man talar om den nya digerdöden. Mörkret har fallit, månen skymtar bakom molnen och kölden är hård.
Hästarna kämpar på den kalla tundran där fienden kommer allt närmare. Snart börjar det bli tydligt att Garin och hans kusk kommer att stå öga mot öga med den värsta fienden av dem alla - Rysslands värsta snöstorm genom tiderna är nämligen på ingång.
En fantastisk blandning av dåtid, nutid, saga och science fiction - vilket inte fullt framgår av ovanstående.
Vladimir Sorokin
Tyvärr ligger inläsningen inte kvar på sr.se som radioföljetong, men kanske går det att få tag på den på något annat vis - synd på så rara ärter annars!
Rolf Lassgård vid inläsningen
Anbefalles således å det varmaste!
Och jag, jag måste läsa mer av Sorokin.
4 kommentarer:
Ja, den lyssnade vi på i vintras när vi målade väggarna. Magi! Småhästar och självgångare....fantastiska bilder målades upp. Och Lassgård..ahhh.
Annbritt
Annbritt: Magi var ordet! Jag borde verkligen köpa mig ett ex och läsa om den. Och liksom... bara HA den :)
Ja den skulle platsa i bokhyllan:) men undrar om upplevelsen blir densamma när man läser själv? Men man hör förstås Lassgårds rollröster i huvudet. /Annbritt
Annbritt: Ja, sannolikt hör man Lassgård inom sig, kanske skulle man till och med läsa i hans rytm. Jag förstår hur du tänker. Ibland blir inläsningen lika viktig som själva boken. Torgny Lindgren, till exempel, läser jag aldrig sedan jag hörde den första inläsningen. Honom måste man lyssna på. Det tillför så oändligt mycket att höra hans röst, hans sätt att läsa. Fulländning.
Skicka en kommentar