Jag tror jag blir galen!

I morse lämnade jag in de två yngsta katterna på djursjukhuset för kastrering, vaccinering och chipmärkning. Jag kom sent iväg från jobbet och först vid halv sex var jag framme för att hämta dem. Jag fick vänta en halvtimma innan jag fick komma in. Och så instruktioner: kragar förstås, inte gå ut, hålla sig lugna, inte springa runt i trappor och så och göra häftiga rörelser osv.

Det har snöat förskräckligt idag och blåst en massa så det är höga vallar både här och där och väglaget är uselt. Jag körde hemåt, i 80 på motorvägen. Ganska snart märkte jag att Amok blev alldeles tossig där bak i buren. Jag försökte nå bak med armen för att sticka in ett finger och gnussa lite på honom så att han skulle lugna ner sig. Det gjorde han inte. Det var full kalabalik där bak. Och plötsligt började det osa. Det rådde liksom inget tvivel om att kattskrället hade bajsat. Och herre min je vad det stank. Efter att ha puttrat i 60 på lillvägen hem mot byn kom jag äntligen fram. Naturligtvis var det inte plogat i byn. Bilen tvärdog när jag skulle över snövallen in. Tack och lov lyckades jag ta mig över när jag startade igen, jag trodde att jag bara skulle slira där jag stod mitt i härligheten. In i carporten kom jag emellertid inte, utan fick ställa mig på trekvart och rusa in med katterna.

Mei-lin släppte jag ut och Amok bar jag i buren in i duschen. Han hade både kissat och bajsat, trampat runt i det hela och dessutom fått av sig kragen och kletat ner hela den och bandet också. Jag hade missat att stänga dörren helt, så han lyckades putta upp den och smita ut medan jag försökte spola ner bajset för att få bort den värsta lukten. Jag fick fatt på honom rätt snart, men innan dess hade han kladdat bajs på halva hallgolvet också. Med mycken möda och fara för mitt liv - nå ja - lyckades jag få kattskrället rent.

När jag kom ut hade Mei-lin lyckats få av sig kragen och smitit in i hålet under köksskåpen - som jag naturligtvis glömt bort och inte tänkt på att sätta för. Jag har letat igenom hela huset uppifrån och ner, krupit och krälat, lyft och kikat bakom, under och i, och krageländet är borta. Men alltså, hur kan en hel kattkrage bara försvinna? Hon kan ju inte gärna fått med sig den in i hålet och tagit av den där. Jag letade igenom skrubben under trappan där jag trodde att jag hade en gammal hängande efter tidigare kastrering och allt vad nu katterna råkat ut för, men icke.

Jag slängde den nedbajsade handduken och alla de jag använt för att torka Amok i tvättmaskinen och torkade golvet i hall och på toan. Tre gånger. Sedan sanerade jag kattburen så att det inte skulle lukta så förbaskat.

Jag gav katterna mat och det lockade fram Mei-lin så att jag kunde blockera hålet. Sedan ställde jag mig och sanerade Amoks krage och fick efter mycket om och men på den på en hysterisk Mei-lin. Det känns viktigare att hon har en, hon har ju hål rakt in, så att säga.

Under tiden gjorde Amok skäl för sitt namn och for som ett torrt skinn upp och ner för trappan och busade med allt han kom åt, tessade på Mei-lins krage så att hon blev sönderstressad samt jagade sin arma moder Takita så att hon morrade ilsket åt honom.

Och här sitter jag - jag var bara tvungen att få i mig en macka och lite te - och har just konstaterat att Mei-lin har fått av sig kragen igen. Det tog typ fyra minuter.

Klockan är tjugo i nio och jag måste ut och skotta. Inte bara alla gångar, så att jag tar mig fram, utan även det insnöade SAAB-eländet så att jag kommer åt att sätta batteriet på laddning och kan få ut den när den ska på besiktning på torsdag bittida.

Amok håller på och river övervåningen - låter det som. Där gick något ikull! Fan! Vad? Det är ingen idé att sätta på Mei-lin kragen, jag kan inte dra åt hårdare än jag gjorde, då stryps hon. Hur fan ska det här gå?