En vacker söndagsmorgon hade någon lagt en varelse på bänken utanför kyrkan. Där brukade man lägga hittebarn för att de skulle bli omhändertagna av fattigvården. Det som nu låg där hade lockat en samling nyfikna till sig. Och anledningen var att det inte var något nyfött barn utan ett missfoster — en mycket kantig och orolig sak, inlindad i en linnesäck. Det hade ett vanskapt huvud, en skog av rött hår, ett öga, en mun som skrek och tänder som såg ut att vilja bitas. - Man kan ju bara se ena ögat. Det andra är täckt av en vårta, sade en i skocken. - Säkert ett djävulsägg som varslar om olyckor, sa en annan. - Vore bättre om man brände upp det, utbrast en tredje. Sedan några minuter hade en ung präst stått och lyssnat till pratet. Utan ett ord sköt han undan dem som stod framför honom - Jag adopterar detta barn, sade han och svepte in det i sin rock och försvann in i kyrkan.
Boken gavs ut hela 62 år före Drottning Gåsfot, men är oändligt mer lättillgänglig. Jag trodde att jag visste hur den slutade men så var visst inte fallet. Likväl tyckte jag att jag kände igen slutet när jag väl hörde det. Kanske finns sluttemat i fler böcker? Jag har inte sett den tecknade filmen men undrar lite hur de har fått till det där. Knappast som i boken i alla fall.
Rätt hemsk, egentligen, men jag gillade den.
Illustration från första utgåvan
Och nu har jag läst två böcker i läsutmaningen Månadens språk och första klassikern i 6 klassiker på 6 månader. Och om det anses fuskigt att klämma två utmaningar med en bok, så får jag väl sätta Drottning Gåsfot på 'Månadens språk' och denna på '6 klassiker på 6 månader'.
2 kommentarer:
Vad kul att du är klar med din första klassiker! Jag har aldrig läst Ringaren i Notre Dame men vill absolut göra det! Jag har också hunnit läsa min klassiker så inlägg om den kommer om några dagar :)
Vargnatt: Då ska jag hålla utkik efter det! :)
Och 'Ringaren' var lättläst, den klämmer du snabbt.
Skicka en kommentar