Stäppvargen

Jag känner mig faktiskt rätt kluven och vet inte riktigt vad jag tyckte om Stäppvargen. Mestadels gillade jag den inte, men så ibland tyckte jag att den var riktigt angenäm.

Harry Haller är en medelålders, ekonomiskt oberoende enstöring, en melankoliker utanför den mänskliga gemenskapen. Missnöjd med sig själv och sin omvärld grubblar han fåfängt över sin situation tills han får 'Traktat om Stäppvargen' i händerna. Denna mystiska lilla skrift innehåller nyckeln till hans egen personlighet: han är en kluven varelse, halvt människa, halvt varg med en ursprunglig vilddjursnatur som stängts inne och förträngts av rådande moral och traditioner.

Jag tyckte bättre om Siddhartha, men även i den fanns något som gnagde, något jag inte kan sätta fingret på, men som finns i Stäppvargen också. Är det Hesse som gnager?

Jag undrar lite över initialerna, HH. Harry Haller och Herman Hesse. Och Hermine/Herman, som bär författarens namn. Är det Hesse själv som är Haller? Eller både Haller och Hermine? Och jag kan inte låta bli att tänka på Ekelöf:

En värld är varje människa, befolkad
av blinda varelser i dunkelt uppror
mot jaget konungen som härskar över dem.
I varje själ är tusen själar fångna,
i varje värld är tusen världar dolda
och dessa blinda, dessa undre världar
är verkliga och levande, fast ofullgångna,
så sant som jag är verklig. 

Vem var först? Jag googlar. Det var Hesse.

Det är lätt för mig att tycka om Hesse för hans ställningstagande mot kriget - åtminstone som det uttrycks i boken; det måste ju för all del inte vara hans egen åsikt. Och så kom 2:a världskriget, som Hesse på sätt och vis förutspådde.

Kvinnosynen kan man ju säga en hel del om. Å andra sidan, var det inte den för tiden allmänt rådande? Och emellanåt kommer textrader som får en att hoppa en halvmeter upp i luften: Inte ens den primitiva negern... och När han begagnar denna negermässiga vargmetod... Eh... negermässig!?! Ja, det var en annan tid, men kan man ursäkta allt med det? Melville var också av en annan tid, och han skriver också om negrer (vill jag minnas) och den svarte vilden. Men han skriver ävenledes om den vite vilden, och jag kan inte se något som helst nedsättande när han skriver om svarta - eller om indianer heller för den delen. Det är lätt att studsa till när man läser neger, men det var ju faktiskt den gängse benämningen under lång tid och det behöver inte ligga något nedsättande i ordet i äldre litteratur. Men hos Hesse är fallet definitivt så. Han inte bara använder ordet, som sådant, utan sätter det i en uttalat nedsättande kontext. Kan det bero på att Hesse, som europé, aldrig träffat en svart människa och fått en möjlighet att bilda sig en egen uppfattning, medan Melville, som amerikan har gjort det, och dessutom är synnerligen berest och har träffat många andra folkgrupper? Uttrycker inte Blixen i början av Den afrikanska farmen en ganska nedlåtande syn på svarta, som med tiden, allteftersom hon vistas i landet, luckras upp och sedan försvinner? Eller minns jag fel? Kan man sätta sig till doms över en människa, som aldrig träffat en svart person, men som hört av tidens vetenskapsmän att svarta människor är av en primitiv och outvecklad människoras och tror på det? Vad är det jag tror på, som dagens vetenskapsmän hävdar vara sanningen, men som i själva verket inte är det? Nå ja, nu var det ju Stäppvargen det skulle handla om.

Och om Stäppvargen tyckte jag... Nä, jag vet faktiskt inte!

Men borde det inte gå att göra något jäkligt kul, bra mycket roligare, av Magisk teater, endast för förryckta - om man kan skriva?

Recension i Skånska Dagbladet

(Horace Engdal, ho ho!)

Recension av Bokfetischist