Vägen jag gått på mina promenader den senaste tiden är egentligen rätt tråkig. Visserligen en skogsväg, men inte någon av dem jag tidigare gått, de som går uppför.
Den här går åt motsatt håll. Bortsett från en ganska lång nedförsbacke är den tämligen plan och nästan helt rak. På ena sidan vägen går linjan (vad det nu heter på rikssvenska, kraftledningsgata?). På andra sidan, en rätt lång sträcka, ligger ett stort hygge. Tillbakavägen går jag ute på stora vägen (som förvisso inte är så stor, men i alla fall asfalterad). Inte så upphetsande, nej.
Men tråkigheten för det med sig att det blir meditativt att gå, och det har ju ett värde. Gå, gå, rensa hjärnan, bara vara. Å andra sidan är det ett ypperligt tillfälle att lyssna på böcker. Jag skulle förstås kunna växla, men det känns som om jag vill välja ett av alternativen, att kontinuitet i det här fallet skulle tillföra mer än omväxling.
Jag kan inte riktigt bestämma mig. Jag får fundera vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar