Jag tror att AT-doktor vid något tillfälle gav mig äran av att ha tipsat henne om denna, vilket jag aldrig kom till skott med att vederlägga. Jag började lyssna på den för ett par år sedan, eller så, men av någon anledning lyckades jag inte få till det utan kom bara ett par, tre skivor fram, trots att jag tyckte mycket om den och gärna ville lyssna klart.
Mustig, myllrande och i allra högsta grad läsvärd. Och så är jag ju kär i Per Myrberg, som står för inläsningen. Sketabra, både boken och Per.
Beläget mitt i Kairos myllrande kärna ligger Yacoubians hus, uppfört på trettiotalet i europeisk stil och en gång hemvist för ministrar och miljonärer. Numera finns där alla sorters människor: en fattig men vacker kvinna som snabbt får lära sig att mäns lustar är det som styr samhället, portvaktarsonen som på grund av sin bakgrund nekas inträde till polishögskolan och vänder sig mot religiös fundamentalism, chefredaktören som i varje ny man han möter försöker hitta tillbaka till det han upplevde med sin förste älskare, en korrupt rikeman som tänjer på Koranen för att tillgodose sina egna begär.
I Yacoubians hus blandas hyresgästernas öden med minnen från en annan tid och bilder från dagens Egypten, en smältdegel där religiös extremism och politisk korruption föder varandra, där ungdomlig entusiasm snabbt kan förbytas i ursinne, och där gamla seder blandas med den nya tiden.
2 kommentarer:
Äran är din :-)
Är den? Skrev jag om den i alla fall? Mycket mystifikt.
Skicka en kommentar