Gott nog

Igår, juldagen, var första dagen på fem månader som jag kunde slappna av, utan en massa måsten. Jag sov två timmar vid lunch och sedan ytterligare ett par timmar på eftermiddagen, trots att jag sovit ut under natten. Jag läste för Draken - och höll på att somna. Och Nassen hängde och klängde på mig, i princip oavbrutet.

Lika illa är det idag. Jag hade tänkt städa hönshuset och gå en promenad, men hur i all världen skulle jag lyckas uppbringa energi nog att ta mig ur sängen? Det enda jag vill är att sova. Eller i alla fall ligga. Nassen är om möjligt ännu värre idag. Hon skriker för allting. I morse satt hon i mitt knä och skrek och grät Bära! Bära! trots att hon alltså satt i mitt knä och jag gosade och kelade med henne och hon hade min fulla uppmärksamhet. Dator och tidning hade jag skjutit åt sidan.

Jag orkar inte ens gräma mig över att det inte är någon snö (gammal bild). Det är olikt mig, men i och för sig bra. Jag tittar på ankor och höns som går här och sprätter, pickar och plöjer med näbben i gräsmattan och gläds över att det här vädret är skönare för dem. En kort stund tittade solen fram och genom fönstret såg jag stråk av blå himmel mellan molnen. Det är gott nog.