Skogen

Åh!

Tänk vad 126 sidor kan rymma. Henne ska jag läsa mer av.


Onsdagen den 14 januari

Idag kom Grenaas. Vi måste flytta när arrendet för Skogen löper ut den trettio­första maj detta år som är. Grenaas stod kvar i dörren, klev inte in. Bror och jag satt vid köksbordet. Vi sa inget. Sedan frågade Bror hur vi skulle göra med redskap och verktyg, detta som står i uthusen och som är samlat sedan föräldrarnas tid.

Så börjar berättelsen om Maria och Bror. Hela sina liv har de skött gammelskogen men nu har kyrkan sålt marken till Grenaas, skogen ska huggas ner och de tvingas flytta till en lägenhet i samhället. De blir ett ärende på den unga Fridas bord, och ju närmare Maria kommer den livsavgörande förändringen, desto mer närvarande blir barndomen på gården, kärleken till skogen och försöken till försoning med livet.


Jag tror att det bor en Avatargen i mig. Det är därför mina ben är lättmjölksblåvita.


Om man mister skogen. Det vore som att falla ner i ofattbart mörker, utan tid, utan förstånd.


Jag älskar skogen.