Begravningsplats

I höstas gjorde jag en randning på Skönviksområdet i Säter. Det är där Säters sjukhus och Rättspsyk ligger. Skönvik ligger invid sjön Ljustern och är - som de flesta områden med gamla mentalsjukhus - oerhört vackert. En eftermiddag hade jag tänkt mig att ta en promenad runt sjön, en sträcka på ungefär en mil. Men så fann jag det här, och det blev ingen promenad runt sjön.

Jag visste inte ens att där fanns en begravningsplats. Jag kan inte minnas att någon berättade det när jag gjorde delar av min psykplacering under AT på sjukhuset och jag har aldrig sett några skyltar som visar dit.

När jag gjorde AT fick vi i alla fall gå på Mentalvårdsmuseet. Det var väl det enda på hela den placeringen som jag hade någon behållning av. På museet fanns bilder på en del patienter som varit intagna på sjukhuset. En salig blandning av allt i människoväg: psykiskt sjuka, handikappade, utvecklingsstörda och sannolikt även helt friska. 

Och här hamnade de till slut, på en kulle med utsikt över sjön. 

En minnesvård har man kostat på dem på senare tid.

De hade ju kunnat kosta på sig ett korrekt språk också, kan jag tycka.

Höstens randning, som alltså inte gällde psykiatri, var lika suverän som psykiatriplaceringen under AT var urusel.