Inför tillkännagivandet av Nobelpriset 2012 fick jag ett ryck och gick på biblioteket och lånade en bok av var och en av de författare som tippades som möjliga pristagare. En var av alla utom Mo Yan, för när jag äntligen lyckades hitta honom i hyllorna - jag tror att jag letade på Y i stället för M, eller om det var tvärt om - så hade jag så fullt av böcker i min kasse och alla Mo Yans böcker var så avskräckande tjocka (jag som gillar tunna). Sedan åkte jag hem och hörde att Mo Yan skulle få priset. Ridå! Jag antar att jag inte förtjänade bättre med ett sådant fånigt tilltag. Hur som helst var det då jag fick smak för Alice Munro.
Jag har någon ide om att jag bör läsa nobelpristagare och när jag nu sprang på denna lilla tunna (124 sidor) Mo Yang så nappade jag förstås. Jag vet inte om jag var klar över att det var en självbiografi. Den bara slank ner i bokkassen.
Förvisso ett intressant skeende boken beskriver, men jag känner mig bara bedrövad över torftigheten, torftigheten i det som beskrivs och hur det beskrivs. Nu är jag ju ingen litteraturvetare, det ska gudarna veta, men jag anar då inte på något enda vis en nobelpristagare bakom den här texten.
I Förändring berättar nobelpristagaren Mo Yan om sitt eget liv under det senaste halvseklets politiska och sociala omvälvningar i hemlandet Kina. Med små, subtila medel tecknar han en bild av den lilla människans plats i de stora skeendena. Det handlar om pojken som blir utslängd från skolan, om den unge mannen som lite motvilligt gör karriär inom militären, och om författaren som får sitt stora genombrott. Förändring är en självbiografi som är en roman - eller vice versa. Det är en berättelse om det som förändras och om det som aldrig förändras.
Nu ska jag googla runt lite och se vad andra sagt om boken. Jag misstänker att jag är rätt ensam om min åsikt och att det snarast kowtowas* runt om på kultursidor och på bokbloggar.
Ja, se där!
Detta är njutbar läsning på högsta skönlitterära nivå. Bibliotekstjänst, Lena Condelius
GP:s recension
SR Kulturnytts recension
* Uppenbarligen ska det stavas koutou, men det skiter jag i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar