Igår var himlen så där nermörk igen. Först över Ändlösberg, sedan bort åt Borlängehållet. Jag kan verkligen inte påminna mig att den brukar bli så mörk om vintrarna. Så igår kväll började det blåsa något infernaliskt. När tvättställningen blåst omkull tre gånger åkte den in i hallen.
I morse när jag kom hem igen efter att ha lämnat ungarna i skola och hos dagmamma stod solen strax ovan trädtopparna. Klockan halv nio. Tänk att den står så lågt än!
Jag fortsätter att tvinga mig ut på promenader i det gråkalla. Idag avslutade jag med att gå och mata hästarna och klappa gårdens katt och kanin för att i alla fall ha något trevligt att se fram emot. Det känns som om hela himmelen vilar tung på mina axlar. I princip tycker jag att man kan plocka bort februari till april från almanackan.
När jag har ätit upp min potatissoppa så ska jag förlusta mig med att öppna kuvertet med andra utskicket fröer från STA.
Bild: Skiss, 'Atlas och hesperiderna' av John Singer Sargent
1 kommentar:
Jag minns en tecknad affisch från min ungdoms 70-tal. Jag vet inte vem som gjort den, men jag tyckte mycket om den. Den föreställde de av konvention stelnade karyatiderna på Erechtheiontemplet på Akropolis i Aten.
Men en av dem hade börjat röra på sig, få lite rött i konturerna. Med en min av beslutsamhet vände hon sig till sina sovande systrar och sa -Nu går vi!
Skicka en kommentar