Det lättar

Jag kände tydligt att det blivit kallare. Mycket kallare, trodde jag. Men temperaturen hade bara sjunkit åter till -12°. Snön gnistrar som vore miljoner små diamanter utspridda och stjärnhimlen var magnifik. I botten på Vintertriangeln glimmade Sirius och Venus hade hunnit gå ner. När jag gick bort till Sessan för att hämta hö gnäggade hästarna lågt som svar på min röst. De trodde nog att jag kommit för att ge dem kvällsmat, som jag gör ibland, och jag antar att de blev besvikna. 

Jag lyckades inte somna förrän vid fyratiden i morse. Jag frös och frös, trots att jag drog på mig tjocka yllesockar, sedan bytte till långärmad tröja, därefter satte på mig långkalsonger och slutligen hämtade en extramjuk dubbel fleecefilt som jag lade ovanpå mitt tjocka duntäcke. Det kan vara ordentligt kallt i köket om vintrarna, men här uppe brukar det vara varmt och skönt, och antagligen var det inte alls kallt här uppe. Jag tror att frysandet kom från mig själv och inte orsakades av någon egentlig kyla, men jag kollade aldrig termometern. Dessutom hade jag den mest intensiva restless legs jag någonsin upplevt. Naturligtvis försov jag mig och kom en timma sent till jobbet. Men jag hann i alla fall till det viktigaste.

Det är så otroligt spännande på psyk. Så pass att jag funderar då och då på om jag inte borde byta specialitet. Det ska jag antagligen inte, men som sagt, tanken slår mig.

Och idag fick jag klart för mig att både Draken och Trollet flyttas upp ett steg vad gäller träningsgrupperna. Draken ska få börja träna i vuxengruppen i ju-jutsun och Trollet åker upp i mellangruppen i sin friidrott. Det innebär att deras träningar kommer att börja vid sjutiden. Men det är ju alldeles fantastiskt. Äntligen slipper jag vara helt sönderstressad om eftermiddagarna!

I Drakens grupp är de tre stycken som har kommit betydligt längre än de andra, men ingen har riktigt tid att träna dem på deras nivå, så de kommer inte vidare. Med femton ungar på mattan kan det inte vara lätt ha köra en träning som passar både Draken, som tränat längst med sina fem år, och den tjej som kom för första gången idag. Så nu har man alltså beslutat att de ska få träna med de vuxna. Den gruppen är mindre så där kommer de kunna få mer hjälp och sannolikt också bli mer sporrade. Jag tror att han kommer att tycka att det är mycket roligare.

Tänk att det äntligen börjar lätta! Jag känner mig lätt euforisk.