Idag är det förintelsens minnesdag.
Under hela min uppväxt har jag hört det upprepas gång, på gång, på gång. HUR kunde detta hända?
Ändå händer det. Nu. Här. Hela tiden. Samma människosyn. Muslimer. Flyktingar.
I fikarummet (nej, inte på psyk) detta evinnerliga tjat om att vi minsann inte har råd att ta emot fler flyktingar. Men fattar ni inte? DE DÖR! Tänker ni låta människor dö för att ni inte kan avvara en jävla chipspåse på lördagarna? Men ser ni inte? Hur är det möjligt att ni inte SER?
Läs detta som Ingrid Lomfors, överintendent vid Forum för levande historia, har skrivit. Det börjar med orden.
2 kommentarer:
Det blir mer och mer obehagligt även där jag befinner mig. Märklig situation. Trodde aldrig att det kunde bli så. Så naivt tänkt.
Naivt... både ja och nej. Man kanske borde anat. Men Europa var väl rätt fritt från detta fram till kriget i Jugoslavien. Jag antar att det skedde hela tiden på andra platser, utanför Europa, men att vi var "förskonade" (hade det ändrat något om vi vetat?) Men HUR ska någon kunna föreställa sig att människor är kapabla till något så fasansfullt? Och vad i herrans namn är det som gör att de människor som utför dessa handlingar inte reflekterar över vad de gör? Jag tänker på det där "elchocksexperimentet" där alldeles vanliga människor uppenbarligen var kapabla till att skada sina medmänniskor, bara någon hurrade tillräckligt för dem när de gjorde det. Jag tänker på vad som händer i Kongo, hur alldeles vanliga människor (sannolikt) är kapabla till att sprätta upp kvinnokön, våldta 5-åringar etc etc utan att blinka. Hur kan vi människor samtidigt vara så "stora" och så oändligt små, låga, usla kräk?
Skicka en kommentar