Tråkmåndag

Det tog mig några timmar innan jag lyckades stålsätta mig och ringa till jobbet för att tala om att jag inte skulle komma tillbaka den här veckan, utan fortsätta vara hemma under min sjukskrivning veckan ut.

Sedan tvingade jag mig ut på en promenad i det gråkalla snålblåsandet. HerreminGUD vad jag avskyr blåst! Dessförinnan utförde jag mitt hedersuppdrag och matade hästarna. Här är finaste Klara-hästen.

Sedan laga mat, hämta barn, stressäta, packa Troll och Nasse i bilen och åka på friidrottsträning - Älsklingen tog Draken till ju-jutsun. Trollet drabbades av svårt semmelsug på väg hem från träningen, så jag fick sms:a Älsklingen och be honom handla med sig, själv hade jag glömt plånboken hemma. Så hem och bada Nasse i väntan på att semlorna skulle anlända.

Vissa dagar är det särdeles svårt att bara finnas i nuet och känna glädje över livet och det man har. Igår var en sådan dag. Det gråa låg som ett ok över mina axlar och så den förhatliga vinden på det och att ringa mig sjuk hade jag gått och angstat över i flera dagar. Det här hysteriska stressandet runt vardagsmaten, att laga och att äta, är fasiken inte människovärdigt. Varför accepterar vi att leva så här? Nå, om jag nu verkligen försöker tvinga fram det som faktiskt beredde mig någon form att glädje igår:

Att snacka med hönsen.

Att kela med katten.

Att mata hästarna.

Att gosa med och pussa på ungarna.

Ett mail från Siv.

Ja men, det ÄR ju faktiskt något.