Vardagsnoter

Nassan har haft ont i magen och skrikit hjärtskärande en timma här på kvällen. Sedan somnade hon i min famn. Jag har just stjälpt ner henne i hennes säng. Trollet hade smugit in i min säng och somnat där, lätt snarkande med alldeles för många kuddar under huvudet och de sötaste fötterna i världen ovanpå täcket. Draken sover i sin säng, med ett gevär, en vombat och en Anki-anka bredvid sig i sängen. Jag har pussat på dem alla tre och förundrats över hur fantastiska de är och vilken ynnest det är att få ha dem, att få vara med dem.

Älsklingen och jag har tittat på Downton Abbey. Jo, en ny tv-dosa är införskaffad och inkopplad sedan igår.

Igår tog jag med ungarna till stora biblioteket i Borlänge, och kom hem med en hel drös handarbetsböcker för egen del. Nu ska jag lägga mig och bläddra i dem. Igår natt sov Nassan till halv fyra. Jag förväntar mig inte att det ska upprepas i natt, men jag är oändligt tacksam över att i alla fall ha fått en natt med lite sammanhängande sömn.

I morgon nyårsafton. Lite speciellt är det i alla fall. Lite: Du ska få en dag i mårå som rein og ubrukt står, med blanke ark og farjestifter tel-känsla.

Pans labyrint

Igår kväll såg vi Pans labyrint, Älsklingen och jag. Jag visste att den skulle vara otäck. Det var nog därför jag lät bli att gå och se den när den gick på bio. Men så inhandlades den på DVD för några år sedan *host*, och igår kväll var det då dags.

Ja men fy satan vad otäck den var! Jag blundade och höll för öronen under de vidrigaste partierna. Jag klarar helt enkelt inte av att bevittna tortyr, även om det "bara" är på film.

Den har ju fått övervägande fina recensioner, vad jag vet, men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag tilltalades av fantasydelen, men hade svårt för "verklighets"-delen eftersom den var så grym.

Recension från SvD finns här


Fast varför heter den Pans labyrint? Det har ju ingenting med Pan att göra. Förvisso var Pan en faun, men alla fauner är inte Pan. Och i originaltiteln står det Fauno. Nu kan jag förvisso inte spanska, men jag inbillar mig i alla fall att 'fauno' inte betyder Pan på spanska, utan helt enkelt 'faun'.

Snipig snippa

Draken till Älsklingen inne i vardagsrummet:

- Jag såg en äcklig bild på internet.

- Jaha, vad var det då?

- En tjej som sög på en snopp. Usch! Uuuuusch!


Jaha, det är så dags alltså, tänkte jag.

Hörde du vad han sa? undrade Älsklingen när han kom in till mig i köket. Vi måste skaffa någotslags filter. Det där måste han ha fått från skolan. Jag har sett att han sitter och skriver in konstiga saker i sökfältet.

Jodå, när han kollade stod där:

Nakna kejer som visar snipan

:)

Jag vill!

Jag vill lära mig nålbinda. Jag vill verkligen lära mig nålbinda. Något i den här stilen hade jag tänkt mig att snickra ihop :)

(Bilden lånad på slowcraft.se)

Jag har letat och letat efter kurser här i närheten, men inte hittat någon. När jag letade - för femtioelfte gången - idag hittade jag emellertid en enkvällskurs på Garnverket i Stockholm. Den går ett par gånger under vårterminen, och den som ligger i april tänkte jag ge mig på. Jag kan åka ner med Nassan och bo en natt hos Pappa. Nassan kan jag endera ha med mig på kursen - hon borde väl inte störa någon - eller lämna hos Pappa och Mommi några timmar, beroende på vad hon visar sig vara för en liten unge vid den tiden.

Förutom nålbindningen vill jag lära mig följande:

• Tvåändsstickning


• Krokning


• Vävning


• Bildväv


• Sömnad med lite mönsterkonstruktion


• Snickeri av enklare typ

Och så vill jag fortsätta med tai chi.

Kurser, ge mig kurser!

Alla goda ting är...

När jag skickade efter julklappsböcker råkade det komma med några till mig själv också, kan man tänka :)

Jan Eatons Virkskolan ryckte jag åt mig på biblioteket. Egentligen bara för att jag var så sugen på handarbetsböcker och de har så jäkla lite att välja på här på vår bibla. Virka kan jag ju redan. Det visade sig vara en alldeles ypperlig bok med beskrivning på många olika tekniker och annat matnyttigt när det gäller virkning. Jag bestämde mig rätt omgående för att jag behövde ett eget exemplar.



100 blommor att sticka & virka omnämns väldigt ofta i de handarbetsbloggar som jag under den senaste tiden klickat runt bland. Jag har ju den där tanken om att sticka mössor med blommor på till Nassan och jag var allmänt nyfiken, helt enkelt.



Jag är verkligen ingen pysselmänniska. Framförallt för att jag har så taskig fantasi och sådan brist på konstnärlig ådra, tror jag. I Vårglädje finns emellertid ett mönster på virkade rutor som jag ville åt. Så enkelt var det.




Ja, det åkte visst med ett par pocketböcker också, men dem tar vi en annan gång.

Vaken

Det har börjat blåsa rätt oroväckande igen. När jag läser på Facebook verkar vi ha kommit rätt lindrigt undan med några nedblåsta takpannor och en del fallna träd här i krokarna. Det är kanske meningen att vi ska ha oss en omgång till för att jämna ut skadeverkningarna.

Jag har ätit en apelsin, druckit en Loka och hunnit konstatera att Nassan inte är det minsta intresserad av någon ersättning, och det är således inte hunger som gör att hon ligger och uffar, nuffar, puffar och sprattlar nätterna igenom, även om hon förgyller tillvaron med att ta sig en liten snutt av den äkta varan typ en gång i kvarten. Suck!

Liten mysse

Jag skulle ha en lite tunnare overall till Nassan. Tunn för att hon till största delen sitter sjalad på mig eller i en uppvärmd bil. Men så är det de korta promenaderna till och från bilen, och de kan bli många per dag. Hittills har jag tyckt att hon klarat sig med kofta och mössa, och eventuellt en filt - även om jag stup i kvarten blir påhoppad av äldre damer om att det är kallt för den lilla. Men rätt vad det är så slår det till och blir -20º. Storebrödernas overall är inte att tänka på, eftersom Draken är född i juni och Trollet ökade i vikt så vansinnigt snabbt. Efter två månader väger Nassan ungefär lika mycket som Trollet när han föddes(!). Förutom att overallen skulle vara tunn ville jag också ha "inbyggda" tossor och vantar. Det här var den enda jag hittade. Den är rätt fin, för all del. Jag tycker om grått och jag tycker om snöflingor. Men nog tycker jag att det är lite trist med blacka färger på ungar. Dessutom har jag bara mössor i vitt och ljusgult, i hennes lilla storlek, att ha till.

Igår hittade jag på ett nästan helt garnnystan i turkos bomull. Så jag tog och knåpade ihop en liten mysse på eftermiddagen. Enklare än enkel med bara fasta maskor och en liten uddkant. Så där överdrivet vacker är den ju inte, men den är gjord av befintligt garn, "kostade" bara några timmar, var rolig att göra och den kommer att lysa upp lite när den sticker fram under kapuschongen.

Julafton

Julafton förflöt lugnt och fridfullt. Så lugnt det nu kan vara när man står som värdinna för julfirandet och så fridfullt man nu kan tycka det är att lyssna på en Nassegroda som skriker i högan sky så fort hon inte får snutta. När det gäller värdskapet så är kraven från gästerna blygsamma, ty svärföräldrar och svägerska är förnöjsamma varelser. Det största besväret brukar vara att förklara för Farfar varför han har fått två tallrikar. Han är lika förvånad över detta varje år. Ja, jag kan inte klandra honom, för uppenbarligen är jag lika glömsk jag, eftersom jag inte minns att han har problem med de tvenne tallrikarna och helt sonika sätter fram en åt honom. Han behöver i alla fall bara en, för han blandar sill, lax, skinka, prinskorv och köttbullar huller om buller. De tycks förövrigt ha ett spritt tallriksproblem i den familjen. Svägerskan brukar flytta assietten åt sidan, och lägga mackan/bakverket direkt på duken istället. Men på julafton använde hon faktiskt assietten och nöjde sig med att placera kaffekoppen bredvid kaffefatet.

Jag fick i alla fall min brunkål och min Skåne och struntade blankt i det jag inte hunnit med att göra. Allting gott med andra ord.



Ja, jag lovar att inte utsätta Farfar för något dylikt:

Dagmar

Under natten passerade stormen här över. Ja, kanske var det inte stormstyrka på vinden, men det lät tillräckligt för att jag skulle vakna av det. När jag gick upp på toa märkte jag att strömmen hade gått och på morgonen såg vi att tegelpannor blåst av uthusen. Ja, förvånas ni över min enfald, men jag trodde att det bara var norröver det skulle storma!

Hur som helst har vinden mojnat och stömmen är tillbaka. Men vår tv-box har pajat. Lite typiskt när jag - som nästan aldrig ser på tv - hade siktat in mig på reprisen av 'Kokvinnorna' och dessutom hade lovat Draken att han skulle få se på programmet om Vasa, trots att det är nattningstid.

Klockan fyra - igen

Liten Tomtenissa-nassa är stöksnuttig och jag har gått upp för att se om jag kan få henne att komma till ro. Utanför viner vinden. Temperaturen sjönk igår kväll till bortemot tio minusgrader, men väderrapporterna spår plusgrader idag. Det börjar likna stockholmsvinter det här. Inte som jag minns den från min barndom, men från mina vuxenår. Hatt, hatt, hatt. Några plusgrader och snö - som inte låg kvar - följt av minusgrader och ingen snö, med ständig isgata som följd. Vinter utan snö kan jag sannerligen vara utan.

God jul!

För bra, ja

Fem hönor och tre tuppar, konstaterade vi när kycklingarna vuxit till sig något. Kan vi verkligen ha haft sådan tur?! Det är ju nästan för bra för att vara sant, sa vi. Å andra sidan, killen vi köpte de senaste två hönorna av hade ju fått hela åtta hönor av tio.

Nu, när de vuxit till sig ytterligare, har det visat sig att tre av dem vi trodde var hönor faktiskt är tuppar. De hade så små kammar att vi var tämligen säkra på att det var honor, men när jag plötsligt fick se dem "tuppa sig" mot varandra började jag ana oråd. Nu har kammarna vuxit lite mer och de har uppenbara tuppstjärtar, om än inte färdigutvuxna. Blä vad trist!

Tuppkycklingen här på bilden har vi hela tiden varit inne på att behålla. Fast nu börjar jag vackla lite. Två av de tidigare förmodade hönorna är svarta med guldkrage och guldiga inslag på ryggen, och jag tycker att de är så himla vackra. De är dessutom mer sällskapliga än den här - som för övrigt är den enda Noppa tog sig an av sina fem kycklingar. Men tre tuppar lär väl bli lite väl mycket när vi bara har sju hönor.

Vår dagmamma lär få en del att stoppa i sin lergryta till våren :(

Vintersolstånd

Låtom oss glädjas!

I år infaller det faktiskt 22:a och inte 21:a, som det står på denna - säkert gamla - bild, som naturligtvis är stulen.

Gröt?

Jag är visst mer än lovligt vimsig. Det var inte 47 gram Nassan gått upp utan 110. Förvisso lite i underkant på tio dagar, men inte så katastrofalt som jag tänkte mig. Idag räknade jag också helt galet och trodde först att hon bara gått upp drygt 20 gram. Men syster R sa lugnt Men, hon har ju gått upp JÄTTEBRA, och när jag sansade mig såg jag att hon faktiskt ökat 150 gram på fem dagar. Idag har jag tryckt i den lilla grisen 90 ml extra. Med flaska. Jo jo, så olydig är jag. Nu blir hon väl rund som en boll istället.

I övrigt går jag här och grämer mig över vädret. Som om det skulle göra någon nytta. Just nu har vi -10º, i morgon spår de -5º, på fredag +6º(!). Sedan kallt igen ett par dagar och tö igen ett par. Jäkla hattande! Och fy vad fult det kommer att bli på julafton! :(

Klockan fyra

Nassan är allmänt uffig, nuffig och sprattlig, så nu har vi gått upp ett slag för att se om det kan lugna ner sig.

Det fortsätter att knöggla med vikten. Sist vi var på BVC hade det lilla skrället bara gått ipp 47 gram på tio dagar, och då kände jag själv att, Nää, nu blir det tillägg. Det här går ju inte. Sköterskan höll förstås med. Men inte sjutton vill Nassan ha tillägg. Sköterskan tyckte att jag kunde börja med att ge henne en gång på kvällen. Börja med en deciliter. Vill hon ha mer, så gör mer. Flaska ska man inte använda, utan sked eller liten kopp. Första gångerna fick jag i henne 20 ml med sked innan hon började gråta och protestera. 20 sketna millilitrar! Sedan bara 10 eller inte alls. Då försökte jag med en spruta som jag stack in i mungipan samtidigt som hon fick snutta på mig. Ungefär 0,2 ml per tryck gick det att få i henne. Gav jag mer så rann det bara ut. Tre gånger per dag har jag givit henne, och ingen dag har jag fått i henne mer än 45 ml. Suck! Igår kväll gav jag henne flaska trots "förbud". Då gick det fortare, men mer än 30 ml ville hon i alla fall inte ha.

Förra veckan vägde hon bara aningen mer än fyra kilo. Hon är två månader nu, och alla tror att hon är nyfödd. Idag har vi tid på BVC igen, och jag hoppas verkligen att hon har gått upp minst 100 gram, så att jag kan slappna av lite.

Utför vindstrappan

I fredags kväll slog jag in alla julklappar. Skönt att ha det avklarat. Ja, några till dyker det väl upp här under veckan, men det mesta är klart i alla fall.

När jag var uppe på vinden, som är belägen i uthuset, för att hämta julklappspapper och snören, så lyckades jag ramla ner för trappan - ja, bara ett par, tre steg, men ändå - och landa på vänster knä. Det gjorde djävulskt ont och jag pep och kved och hade mig när jag haltade in.

Det jäkla vindsförrådet i uthuset går mig på nerverna. Trappan är urläskig. Ett steg - som man inte kan hoppa över för det är långt mellan stegen - ser ut att gå sönder när som helst, och eländet leder rakt ner till en igenspikad dörr. Ja men, hur kan man spika igen en dörr precis framför en trappa? Man får således kliva i sidled ut från trappan för att komma ut genom den icke igenspikade delen av dubbeldörren. Dessutom finns där inget lyse. Jag gick alltså i nermörkret, i denna hemska trappa, med en jättestor kartong som jag inte riktigt kunde ta mig förbi, och ramlade därmed.

Det är jordgolv där i uthuset och jag blev ordentligt blöt och lerig om det där vänstra knät. Det kändes rätt obehagligt, så relativt snabbt efter att jag kommit in drog jag av mig byxorna. Då såg jag att jag slagit upp ett rätt djupt jack i knät och jag var blodig på hela underbenet. Draken, som stod bredvid mig när jag klädde av mig, blev uppenbart förskräckt. Mamma!?! ropade han med ynklig röst. Och Älsklingen hann knappt in genom dörren förrän Draken med skärrad stämma delgav honom att mamma ramlat ner för trappen.

Nu går jag här och haltar. Ja, egentligen mest när jag ska upp och ner för trappan. Och när jag ska ställa mig upp. Av någon anledning gör det väldigt ont just när jag ska ställa mig upp, och eftersom jag nästan alltid bär på Nassan, så har jag inga händer att ta hjälp av. Nätterna är också krångliga, eftersom jag behöver ligga på sidan en stor del av tiden - på grund av Nassans snuttningsiver - och då måste jag böja åtminstone ett knä, och ibland måste det bli det med hål i, och det gör ont. Problem blir det också när jag ska vända mig. På grund av Nassan måste jag vända på stället, och kan inte bara rulla fram och tillbaka, och då måste jag böja knät, och då!

Ja ja, nu ska jag inte gnälla mer, men ni kan gott tycka lite synd om mig ;)

Nej se det...

snöar som fagerlund. Hurra! Nu blir det åter vackert. För några dagar i alla fall. Det spås regn till på torsdag. Nu kanske jag vågar mig ut på promenader igen. Det har varit fortsatt glashalt här, och när jag väl kom ihåg att köpa broddar, så var de slut i min storlek.

Igår bakade jag pepparkakor med ungarna. Det gick riktigt bra. Ja, pepparkakorna är förvisso inte alltför vackra, men ungarna var glada och nöjda hela degen ut. Inget bråk, inget gnäll, bara trevligt. Jag tror knappt att det är sant. Har det någonsin hänt förut att mina barn är glada och inte bråkar en hel aktivitet igenom? Jag tror inte det.

Idag ska vi försöka få kristyr på kakorna också.

Förspilld kvinnokraft?

Åh, jag har hur många handarbetsprojekt som helst som jag håller på att längta ihjäl mig efter att få sätta igång med. Jag hoppar runt bland handarbetsbloggar, letar garner och mönster och drömmer. De halvfärdiga handarbetena som finns här hemma längtar jag naturligtvis inte ett smack efter att ta itu med. Jag har i alla fall bestämt att jag måste göra klart ett par stycken innan jag får skaffa något nytt.

Det ena är en Pippitröja i storlek 4 år som jag påbörjade till Draken - i rätt god tid, vill jag minnas. Han är 8 nu. Nu får väl Trollet ta den. Om jag nu lyckas skärpa till mig och komma till skott, vill säga. Men det är bara lite av ärmarna och monteringen kvar, så det borde väl inte vara någon omöjlighet.

Det andra är ett par grytlappar som jag virkade uppe i buan i somras och som jag inte kunde montera och virka kant på, eftersom det skulle krävt strykjärn. Någon el finns naturligtvis inte där uppe.

Därtill håller jag på och stickar hysteriskt randiga lappar som ska sammanfogas till en filt till buan. 18 lappar av 35 är klara. Det ser jag som ett pågående projekt, även om det tillfälligt ligger nere. Någon av katterna har nämligen pinkat på garnet, och jag är i full färd med att tvätta det och få det torrt. Det har tagit lite tid.

Före jul lär det väl inte bli så mycket ledig tid, men i mellandagarna så.

Opsis kalopsis

I natt när Nassan höll på och uffade, nuffade, puffade, sprattlade och snuttade på sitt maniska vis, tog jag helt sonika och klev upp ur sängen och satte mig framför datorn och snuttade henne. Klockan var halv tre eller halv fyra, jag minns inte riktigt. När hon somnat i min famn, lite ordentligt så där, gick jag tillbaka till sovrummet och tippade ner henne i hennes säng. Och dra på trissor, ungen sov ända till morgonen! Jag vet inte om det var en engångslyckträff, men jag tänker definitivt försöka igen. Det är som hon blir helt uppspeedad i det där beteendet om nätterna, och inte kan sätta stopp för det utan hjälp.

Det var komplett glashalt idag och jag vågade inte ge mig ut på min promenad, i synnerhet inte bärandes på en Nassa. Till råga på eländet började det regna vid middagstid också. När jag åkte och handlade igår tänkte jag att jag skulle gå in på Apoteket och köpa broddar, men jag glömde. Typiskt! Vägen, eller snarare vägarna, jag går sluttar alla uppför, mer eller mindre. Hade det varit helt plant hade jag kanske vågat tassa ut en försiktig runda. Jag vet hur jag tidigare år "fastnat" i övre byn, för att det varit så halt att det bara inte gått att ta sig ner för backen. Den gången hade jag vagn som jag skulle försöka hålla emot också (med litet Troll i). Jag minns faktiskt inte hur jag bar mig åt för att lösa det hela. I samma backe höll en bil på att bli överkörd av tåget här om året. Det gick bara inte att få stopp på bilen, så föraren hade valt att gasa utav bara helsike istället. Han klarade sig med en hårsmån, men jag vill minnas att bilen blev påkörd. Nå väl, i stället gjorde jag mitt yogaprogram, så någonting blev det i alla fall. Jag är fruktansvärt stel. Kan i princip inte sitta i skräddarställning ens. Jag måste träna. Jag måste bli mjukare. Jag måste gå ner de här kilona så att jag har något att sätta på mig.

Till middag gjorde jag kalops - för första gången i mitt liv. Det hade jag gott kunnat låta bli, för den var verkligen inte god. Jag undrar om det var kycklingfonden. Den fanns inte i något annat kalopsrecept. Jag tänkte att det nog skulle bli lite mustigare med fond, men så här i efterhand undrar jag varför det inte var kalv- eller oxfond i stället

Nu jäklar!

Nu har jag fått hem ett nytt strykjärn. Det var sannerligen på tiden. Mitt gamla var från -88 tror jag, och ångan på det fungerade inte ens i början, vad jag kan minnas.

Är det inte stiligt så säg? :) Och gud nåde det om det inte är bra - till det priset.

Fallfrukt

Det är synd på Fallfrukt tycker jag. Väldigt synd.

Och apropå oskrivna platser, så funderar jag på att föra över mina inlägg i trädgårdsbloggen hit och sedan stänga ner den. Det är ju uppenbart att jag inte klarar av att underhålla den, lika lite som jag klarade av att upprätthålla min plats på Fallfrukt, när jag nu återvände dit. Jag undrar om det skulle gå att föra över mina gamla Fallfrukttexter hit också. Tveksamt. Jag misstänker att det skulle bli för knöligt med alla bilderna.

Tunga fjät i slask

Jo då, lite glögg och lussebulle har jag i alla fall fått här på kvällen, efter allt flängande och före nattning och undanplock.

Promenaden fick jag också till. Upp mot Ändlösberg gick jag. Upp, upp. Grått och slaskigt. Det är så in i helvete fult att det inte ens är att tänka på att fota tänkte jag surt, och lät kameran stanna i fickan. Så efter en stund: Men varför tänker jag så? Nog måste det finnas något fint någonstans.

Så tittade jag upp. På ett några år gammalt hygge stod en hög gammal tall. Den avtecknade sig mot den grå himlen med, i motljuset, grönsvart krona och brunsvart stam. Vid dess fötter de skira topparna av småbjörkar. Det var verkligen vackert. Murriga färger, förvisso, och måhända en skönhet för subtil att låta sig avbildas av en klåparaktig amatörfotograf, men likväl.

Jag måste öva mig på att inte låta sådana negativa tankar färga stunden. Fast det är svårt, i synnerhet med ett sådant skitväder som det faktiskt var idag. För det var det. Faktiskt!

Något mindre angenämt

Ja, då var det slut på det roliga. Det är nollgradigt och lite blåsigt, och allt det vita vackra börjar försvinna från träden. Som på bilden ser det inte ut längre. Och till i morgon spås regn. Fy bubblan alltså! Men ska man tro yr.no så blir det minusgrader och snö i början av nästa vecka. Jag får väl hoppas på och trösta mig med det.

Nassan är rätt jobbig på nätterna. Ofta sover hon rätt lugnt i början av natten, med lite tur till halv ett och med mycket tur till halv tre, men sedan ska hon snutta ungefär en gång i halvtimman och vägrar ligga annat än tätt, tätt intill mig. Och däremellan så ligger hon och uffar och nuffar, sprattlar och krånglar. I natt har det lilla skrället emellertid hållit på så ända sedan jag gick och lade mig igår kväll. Och ändå fick jag inte äta frukost i lugn och ro, utan hon skulle vara på mig. Men hon satt i alla fall en stund i bilbarnstolen medan jag hängde tvätten. Men nu är det åter stor gråt och tandagnisslan - i den mån man nu kan gnissla tänder när man inga har - om hon inte får suga sig fast på mig som en annan liten parasit. Herregud, behöver ungen aldrig sova?!? Det är ju inte många timmar hon får ihop med de där korta slummerstunderna hon presterar på natten eller i min famn om dagarna.

Nu ska jag se om jag kan få den lilla kråkan att hålla sig lugn medan jag klär på mig själv och Trollet så att vi får komma ut på promOnad före lunch.

Bokat

Nu har vi bokat resa till Rhodos i början av juni. Blä, jag får lite lätt ångest när vi betalar så mycket pengar för en vecka som sedan är POFF borta. Älsklingen tycker att det är sådant man ska lägga pengar på. Jag tycker att det är lättare att betala större summor när det är något som finns kvar, som en snöslunga, eller något annat upphetsande.

Som sist kör vi med hängslen och livrem, d v s avresa från Borlänge och all inclusive. Det känns väldigt konstigt att resa på det här viset, men med våra krångelungar finns inget alternativ. Jag hoppas att jag får riktig grekisk mat, annars lägger jag mig ner och grinar. Och jag hoppas att det är trevligt att ströva runt i omgivningarna - ligga på en solstol är ju inte riktigt min grej.

Jag får nog ta och plugga lite grekiska under våren tror jag. Jag har glömt det mesta, känns det som.

Dagens promenad

I morse var det klart igen. Några få minusgrader. Åter igen satte jag Nassan i mei tai:en och gick ut. Jag har inte alls längtat efter snön i år, men nu när den är här kan jag bara inte begripa varför. Snö är fortfarande det vackraste jag vet.

Vid lillbäcken stannade jag till en stund, lyssnade på porlandet och såg in i skogen, på vita björkstammar, snötyngda grenar och de skira yttre kvistarna med sina isinfrusna knoppar.

En liten brun fågel med vitt bröst klättrade upp för en trädstam. Vad finns det för små bruna stannfåglar med vitt bröst? En trast (vad skulle det annars vara?) med oroväckande smal näbb, i toppen av en al. Så smala näbbar brukar betyda insektsätare. En flock domherrar i en björk.

Jag njuter, njuter, så länge detta undebara varar.

Alba

Det här lät ju alldeles särdeles lockande tyckte jag:

The perfect antidote to a stressful day. This incredibly comforting scent takes rich, warm woods – almond wood, hazel wood and sandalwood -- and blends them with powdery amber to create a cashmere soft fragrance that caresses the senses. Alba means dawn, and this is sunrise in a pristine forest – hushed and tranquil. Pine needles cover the forest floor; there is a circle of ancient oaks and a pile of moss covered stones. The cool gray mist slowly melts away as the hazy sunlight begins to filter in at the edges and touch the forest with rose and gold. Reassuring and subtle – the woods and powder warm together on the skin like the trees in the sunshine. Peaceful and cozy. (Från Lucky Scent)

Noterna uppges vara: sandalwood, hazel wood, almond wood, amber

Men nää. Fy bubblan vad jag tycker illa om den här. Jag kan inte identifiera någon enda not. Något sött och pudrigt med något vasst ovanpå. Luktar sunkig gammal tantparfym. Påminner mig om lukten på Arcancils mascara - som ett antal väninnor använt genom åren - och som jag mår illa av. Det är ju möjligt att jag skulle hitta något hos den om jag gav den en tredje chans - sådant har ju hänt förr - men det tänker jag inte göra. Blä!

Kvällen

Marschaller på vägen ner mot älven. Glögg i grillkåtan. Och pepparkakor med brie. En ny variant. Älsklingen vann tre vinster av fyra i bylotteriet. Nassan i fårskinsfäll i mitt knä, där jag satt och tittade in i elden. Lysande orange kol.

I fåtöljen framför Nobelbanketten. Älsklingen kom med vin. Denna min oerhörda förtjusning i galaklänningar och gnistrande tiaror.

Jag plockade med min Tranströmer upp för trappan. Den ska jag somna till. Den och Nassans andetag.

Sol

Igår kväll slog barometern i botten. Jag trodde att det skulle bli oväder. Nederbörd! sa Älsklingen. Och visst har det snöat i natt, men inga extrema mängder på något vis.

I morse var det fantastiskt. Blå himmel, strålande sol, gnistrande snö och en 4,5 minusgrader. Domherrarna satt i häggen och det var fullt av gulsparvar under. Jag satte Nassan i mei tai:en och gick på promenad. Det var sanslöst vackert.

När vi kom hem åt vi våfflor med sylt och grädde. Alla tre äggen var befruktade, såg jag, så uppenbarligen gör Pip sitt jobb - trots att det inte blev några kycklingar av de ägg Mynta ruvade i november. Han har blivit riktigt stor och stilig nu, tuppen vår.

Framåt eftermiddagen började det mulna. Synd! Jag hade så gärna velat att ungarna fick se månförmörkelsen.

Nu ska vi snart trava nedåt älven på byns Luciafirande.

En ritning, någon?!

Men alltså, jag skrattar ihjäl mig

Baume du doge

Det har varit lite dåligt med doftprovandet det senaste, och nu när jag har en liten bäbis känns det tveksamt att dölja min egen lukt med parfym. Jag inbillar mig att bäbisar behöver mammalukt för att känna sig trygga och knyta an som de ska. Men lite parfym någon gång ibland i alla fall...

Eau d'Italies 'Baume du doge' har luktat olika varenda gång jag provat den, tycker jag, men jag ska försöka mig på någon slags sammanfattning. Det där med att identifiera noter är ju inte min starka sida, men i början känner jag citrus och saffran med söt vanilj i bottnen. Sen övergår den i rökelse, en lite sötare variant. Är det vaniljen som ligger kvar? Eller kåda kanske? Får mig att tänka på CdG:s 'Avignon', men jag har inte haft dem på mig samtidigt, så det kanske är helt åt skogen. Jag har faktiskt inget minne av att jag kände någon rökelse alls första gången. Ofattbart! Se så, då tar vi en titt på vad Lucky Scent säger.

An opulent, spicy, oriental mixture of precious gifts from India, Africa and Asia, brought by merchants to Venice. Rare hot spices, resins and incenses will most certainly recuperate your body and soul. Baume du Doge delights the nose from the very first notes: juicy, sweet orange is followed by cinnamon, which colours the composition in golden-brown nuances. Orange thrills us with its perfect harmony with sweet and hot cinnamon aroma, but leaves unnoticeably, while spicy choir becomes sharper and tingles your nose. Noble sorts of incense unwrap their notes of resins and smoke, while saffron suddenly introduces a gourmand layer. The composition becomes woody, briefly hot with spices-- and then we get comfortable with the company of vanilla, peaceful cedar and warm resins.

Noter: sweet orange, bergamot, wild fennel, myrrh, frankincense, saffron, cloves, cardamom and vanilla

(Jag skulle gärna vilja känna den där kardemumman, men det har jag inte gjort i en enda doft)

Inte så tokig, men den tillför inget nytt till mina befintliga favoriter.

Blå morgon

Det har fallit mer snö över natten. Idag är det mulet och nollgradigt. Någon blåst har vi inte ännu, men det kommer kanske.

Inte fixade jag tvätten och bytte lakan igår kväll. Inte drack jag någon glögg heller. Men nu på morgonen lyckades jag faktiskt bädda rent - med Nassegrodan i mei tai:en.

Nassan har vägrat att vara annat än på mig hela förmiddagen. Nu ligger hon här, fastknuten tätt intill mig, nerbajsad och osande, och sover med tutte i mun. Bäbisens himmelrike :)

Bra dag

Så kom då vintern till slut. Idag har vi haft -10º. Jag trodde att det skulle kännas vansinnigt kallt, nu när man är så ovan vid kylan, men det var riktigt skönt när jag kom ut.

Jag brukar ha svårt att få till mina dagar och känner mig oerhört frustrerad över det. Jag väger 8 kilo mer än när jag blev gravid och min hållning är helt katastrofal. Jag blir rent förskräckt när jag ser mig själv i spegeln, kutig och dan. Jag vill komma ut och promenera och jag vill fortsätta med yogan. En gång har jag kommit ut på ordentlig promenad och ingen, säger ingen, gång har jag gjort yogan sedan dagen innan jag födde Nassan.

Men idag fick jag äntligen till det. Både yoga och en 50-minuters promenad. Dusch och lunch där emellan. Och så amning förstås, gånger sjuttioelva. Sedan var det dags att åka och hämta barnen. Inte ett förbaskade dugg har jag gjort här hemma förstås, det är priset man får betala. Nå ja, något litet ska jag väl hinna med innan jag går och lägger mig. Ta rätt på tvätten och byta lakan åtminstone.

Och kanske en slatt hjortronglögg :)

Glögg

Jag håller på och gör slut på de glöggslattar vi har kvar i skafferiet sedan tidigare år. Idag avnjöts en med lingon och enbär från 2006 :)

Det var en gång...

... en älskad liten höna.

Inte kaffet, tror jag

Nassan går inte upp i vikt riktigt som hon ska. Det är lite varannan vecka, så där. Ena veckan bra, nästa för lite. Barnmorskan tror att jag är stressad, och därför inte producerar tillräckligt med mjölk. Det känns väldigt konstigt. Jag har ju haft så väldigt mycket mjölk med de två andra. Men det kan kanske stämma. Den veckan då Nassan bara gått upp 60 g (de ska upp 100-200 per vecka) hade jag haft det väldigt tufft. Älsklingen jobbade över en del och var på jobbresa på helgen. Och på grund av olyckliga omständigheter fick jag flänga som en galning. Jag tyckte inte jag gjorde annat än satt i bilen och åkte hit och dit.

Hon pruttar en massa också. Riktiga surisar. Man häpnar över att en sådan söt liten unge kan vara så full av gaser och osa så väldans. Barnmorskan undrade om jag åt mycket lök och kål. Det kan jag inte säga att jag gör. Dessutom kan jag bara inte fatta hur det gasbildande i lök och kål kan gå över i mjölken. Att det blir gaser lokalt, i tarmen, är en sak, men att det skulle finnas "gasämnen" som tas upp i blodet och överförs till mjölken har jag faktiskt svårt att fatta. Jag kan verkligen inte komma på något jag äter som skulle kunna orsaka gaserna. Jag ser liksom inget system i det hela, att hon skulle vara särskilt drabbad vissa dagar och att jag då skulle ha ätit något speciellt. På vägen ut från barnmorskan behövde jag snutta Nassan, och då bläddrade jag i någon mammatidning, som låg där. Där stod det att kål och lök, kaffe och mejeriprodukter ibland kan orsaka gaser hos bäbisar. Suck!

Kaffe och mejeriprodukter är väl i princip det jag tycker är mest oumbärligt, och det är det enda jag äter/dricker varje dag. Till frukost Bollnäsfil och kaffe. Ofta mjölk till maten. Ost både på macka och i bit. Ofta grädde, creme fraiche, yoghurt eller gräddfil i maten.

Barnmorskan sa inget om kaffe och mejeriprodukter, trots att jag berättade att det enda jag petar i mig varje dag är just kaffe och mejeriprodukter. Kanske ville hon att jag skulle upptäcka det själv. Eller så är det inte alls så självklart detta man ska misstänka, som det lät i tidningen.

Vi kom överens om att jag ska försöka anteckna vad jag äter och hur Nassan mår. Jag har varit lite slarvig med det. Men sedan i fredags har jag låtit bli att dricka kaffe. Jag märker ingen skillnad på Nassan. Jag antar att jag får ge mig på mejeriprodukterna i veckan. Det innebär att jag förlorar kaffet också, eftersom jag dricker med hälften mjölk. Ja, inte bara, men det är då kaffet är som godast, och det är just det kaffet som jag absolut inte vill vara utan.

Och favoritkaffet är Sibyllans 'Riviera', d v s hälften franskrost och hälften italienskrost, tillagat i den allra enklaste typen av bryggare:

Nu har hon flyttat

Som jag nämnt - eller i alla fall antytt - så fungerar det inte bra med katterna. Lizzy är en jäkla surtant som attackerar Olivia så fort hon kommer åt. Olivia har blivit alltmer skygg, hon flyr när ungarna väsnas och duckar när man försöker klappa henne - även om hon gärna kommer tillbaka när man sätter sig på huk och ropar på henne, och då vill hon gärna gosa. Hon ligger också gärna hos barnen på kvällarna, när det är tyst och lugnt. I tre år har vi kämpat med att Olivia och Lizzy kissar inne - Lizzy började när Olivia kom och satte igång med de där olaterna. Det är inte kul. Det senaste har vi varit så less på det hela, att vi talat om att faktiskt låta avliva Olivia. Lizzy är sannerligen inte särskilt kul, hon verkar tämligen senil ibland och ska in-ut-in-ut-in-ut varannan minut och krafsar sönder våra dörrar, men det är trots allt henne vi haft längst.

För någon månad sedan dog Farmors och Farfars katt. Eftersom de båda är väldigt förtjusta i katter, de känner Olivia sedan tidigare och Farfar verkligen behöver en katt att gå och pyssla om, så har vi försökt få dem att överta Olivia. Åtminstone på prov. Jag tror inte att hon skulle fortsätta kissa där som ensamkatt. Men nej, de har nekat. De har planerat att flytta, eventuellt till lägenhet, och vill inte ha någon mer katt, har de sagt.

Men så plötsligen ändrade de sig. De planerar att bo kvar i huset ett tag till och de tackade ja till att ta emot Olivia. Idag körde vi dit henne. Ungarna tog det lugnt, de vet ju att de får fortsätta att träffa henne, även om Draken sörjer att inte ha henne i sängen om kvällarna. Även han är dock rätt trött på att hon springer och kissar i hans rum, gärna på böcker och andra grejer.

Jag hoppas verkligen att det kommer att fungera. Olivia skulle kunna vara en sådan trevlig katt om hon bara inte var så sönderstressad och hon kan inte ha det bättre än hos Farmor och Farfar.

Vem är det som knaprar på mitt lilla...

Jag köpte en glittrig pepparkakshusadventskalender till ungarna. Jag klistrade ihop den med mycken möda och stort besvär. Under processens gång fann jag mig saknandes ett par, tre armar. Det är vad som hade behövts för att kunna hålla och vika och trycka på typ fyra ställen samtidigt. Till slut såg den husliknande och tämligen anständig ut. Ungarna blev påfallande lyckliga och det är förunderligt hur oerhört tillfredsställande det är att se sina ungar bli glada över något man gjort för dem.


Och ikväll är det Downton Abbey. Tjihooo!

Bärdonen

(En lägesrapport med anledning av Kickis kommentar)

Sex bärdon har jag. Den gamla Baby Björn-selen, en mei tai, en Baby Bag Sling, en Mysak trikåsjal, min gamla Tricotslen trikåsjal (som grannen kom och lämnade tillbaka) samt en Easyhug.

Mei tai:en, Mysak och Baby Bag:en använder jag flitigt. Baby Bag:en brukar jag ta med i bilen om jag ska handla eller gå på biblan. Den är lätt att sätta på sig på parkeringen, det är lätt att stoppa ner Nassegrodan och man kan stoppa ner pluskan och telefonen där också. Den är inte jättebekväm, men det funkar bra att ha den ett tag. Ska jag utföra något slags arbete så brukar jag ha min Mysak. Där ligger Nassan trångt och stadigt. Ska jag bara bära henne på mig, och inte behöver böja mig en massa och så, så tar jag mei tai:en. Pinsamt nog har jag inte provat Easyhug:en än, trots att det egentligen var den jag hade störst förhoppningar på. Min gamla Tricotslen har jag inte haft sedan jag fick hem den. Som jag minns den är den inte alls lika stadig som Mysaken, trots tjockare och dubbelt(?) så brett tyg. Baby Björn har det inte blivit av att använda än, fast Älsklingen har knäppt på sig den någon gång. Det är ju väldigt lätt att bära en liten bäbis i Baby Björn, men jag tror kanske att Nassan mår bättre i grodställning än med benen ute än så länge.

Jag måste ta mig i kragen och prova Easy Hug:en!

Och kanske borde jag köpa en ringsjal också, nu när Kicki frestat mig med att bära japanskt :)

Mei tai:en och Baby Bag:en syns här och Easyhug:en finns här. Mysak syns här nedan - säljarens bilder. Min sjal är marinblå, som den på nedre bilden, och än så länge bär jag Nassan liggande.

Orchdödaren

Vi gick på promOnad - som han säger, Trollet. Jag hade Nassan i mei tai:en innanför kappan. Himlen var till största delen blå och det låg runt nollan, men fy satan vad kallt det kändes. Vinden var isande och det riktigt bet i kinderna och nöp i låren. Nassan hade det bra där hon låg och Trollet verkade inte lida nämnvärt. Han hade fullt upp med att döda orcher. Det är inte många steg han tar utan att ha svärd eller något annat tillhygge i handen. Antingen är han Gimli eller Aragorn, eller - mindre vanligt - Legolas eller Gandalf. Ibland är det lasersvärd han har, och då är han någon av Jedikrigarna i någon av de senare Star Wars-filmerna. Jag har inte så bra koll på figurerna där.

- Kom nu älskling, klockan är mycket, det är dags att sätta på pyjamasen.
- Nej, jag måste döda orcherna först. De ligger ju här, SER du dem inte?!?

Han ser inte så blodtörstig ut, tycker jag. Eller?

Det gångna är inte en dröm

Jo, jag är ju väldans svag för den här karln. Jag tycker om det han skriver och han verkar så oerhört sympatisk. Fast varför han väljer att skriva på svenska, och inte på världens vackraste språk, är mig en gåta. Grekland och greker kan visserligen göra mig galen, men i grund och botten ser jag mig som en hellenofil - eller vad det nu kan tänkas heta - av stora mått.

Lustigt nog hörde jag Sven Wolters röst inom mig när jag läste. Jag lyssnade ju på hans inläsning av 'Mödrar och söner', för något år sedan. Man kan ju tycka att jag snarare skulle höra Kallifatides röst - fast jag minns nog inte riktigt hur han låter.

'Det gångna är inte en dröm' handlar om Kallifatides själv. 'Mödrar och söner' om hans mamma. Ypperliga båda två.

Si eller så

Men om jag kunde begripa varför kassapersonal av yngre modell nu för tiden säger Var det bra SÅ? Med betoning på så och inte bra. Det låter ta mig fan inte klokt. Först trodde jag att det bara var någon konstig idé hos ett par individer i en specifik butik i Västerhaninge, men det är ju likadant här uppe.

Hon är borta

Idag förlorade vi vår bästa ruvhöna, käraste, fina Mynta. När jag kom hem från BVC såg jag att det satt en rovfågel på gräsmattan, och jag förstod direkt att den hade slagit något. Jag hoppades, hoppades att det inte skulle vara någon av våra, och så var det vår finaste, bästa höna. Igen.

Nog förstår jag, och accepterar, att vi kan förlora djur när vi låter dem gå lösa, men varför hela tiden våra käraste djur? Först förlorade vi vår favoritanka - när vi hade två andrikar vi behövde bli av med. Sedan förlorade vi min älsklingskatt - när vi har två som jag mest önskar att jag slapp (ja, det är hemskt men sant!). Därefter förlorade vi älskade Nonoosen och nu Mynta - när vi har hela hönsgården full av tuppkycklingar som vi måste göra oss av med.

Utöver det har vi förlorat en andrik och varit tvungna att låta slakta vår vackra tupp.

Till råga på eländet så flög rovfågeln iväg när jag kom. Den hade bara hunnit plocka bort fjädrarna på buken, och vad jag kunde se inte egentligen ätit något. Sedan satt skatorna där och hackade. Så onödigt! De kan ju äta vad som helst. Älsklingen bar iväg henne bort över åkern. Jag hoppas att räven eller någon rovfågel hittar henne, så att det i alla fall var någon mening med hennes död.

Fy vad jag är ledsen!

Dubonnet

Plötsligt fick jag för mig att jag ville ha en flaska Dubonnet. Det var något som mina föräldrar alltid hade hemma när jag växte upp och jag drack det en del i min ungdom. För något, eller ett par, år sedan blev jag bjuden på ett glas. Var? Kanske hos Mamma. Mer sannolikt där än hos Pappa. Jag tänkte att, ja men det här är ju gott, jag borde köpa mig en flaska. Men det gjorde jag aldrig. Då. Men jag travade in på Systembolaget förra veckan för att äntligen göra slag i saken. Det fanns ingen Dubonnet. Killen jag frågade hade inte ens hört talas om Dubonnet. Han sökte och det visade sig att den bara fanns på ett enda ställe i Dalarna, i Falun. Va?! Det trodde jag var något som fanns överallt sa jag häpet. För att inse att Dubonnet antagligen är väldigt mycket 70-tal och väldigt mycket ute. (Ja, inte bara 70-tal, att döma av bilden ovan och alla de i samma genre man kan finna om man googlar lite, men inte sedan 70-talet i alla fall). Och den här bilden känns väldigt bekant :)

Jag beställde en flaska. Tjoho!

Nu tändas...

Egentligen vill jag ha en sådan här, 'Fantasi'. Jag tycker att de är sketaballa. Lite Ystads metall över den, inte sant? ;)

Men nä, jag är för snål. De är rätt dyra. Och eftersom de är gamla känner jag mig osäker på om det går och kommer att gå att få tag på lampor åt dem anständigt smidigt.


(Bilden har jag tjyvat från Tradera)