Det har varit lite dåligt med doftprovandet det senaste, och nu när jag har en liten bäbis känns det tveksamt att dölja min egen lukt med parfym. Jag inbillar mig att bäbisar behöver mammalukt för att känna sig trygga och knyta an som de ska. Men lite parfym någon gång ibland i alla fall...
Eau d'Italies 'Baume du doge' har luktat olika varenda gång jag provat den, tycker jag, men jag ska försöka mig på någon slags sammanfattning. Det där med att identifiera noter är ju inte min starka sida, men i början känner jag citrus och saffran med söt vanilj i bottnen. Sen övergår den i rökelse, en lite sötare variant. Är det vaniljen som ligger kvar? Eller kåda kanske? Får mig att tänka på CdG:s 'Avignon', men jag har inte haft dem på mig samtidigt, så det kanske är helt åt skogen. Jag har faktiskt inget minne av att jag kände någon rökelse alls första gången. Ofattbart! Se så, då tar vi en titt på vad Lucky Scent säger.
An opulent, spicy, oriental mixture of precious gifts from India, Africa and Asia, brought by merchants to Venice. Rare hot spices, resins and incenses will most certainly recuperate your body and soul. Baume du Doge delights the nose from the very first notes: juicy, sweet orange is followed by cinnamon, which colours the composition in golden-brown nuances. Orange thrills us with its perfect harmony with sweet and hot cinnamon aroma, but leaves unnoticeably, while spicy choir becomes sharper and tingles your nose. Noble sorts of incense unwrap their notes of resins and smoke, while saffron suddenly introduces a gourmand layer. The composition becomes woody, briefly hot with spices-- and then we get comfortable with the company of vanilla, peaceful cedar and warm resins.
Noter: sweet orange, bergamot, wild fennel, myrrh, frankincense, saffron, cloves, cardamom and vanilla
(Jag skulle gärna vilja känna den där kardemumman, men det har jag inte gjort i en enda doft)
Inte så tokig, men den tillför inget nytt till mina befintliga favoriter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar