Jag köpte en glittrig pepparkakshusadventskalender till ungarna. Jag klistrade ihop den med mycken möda och stort besvär. Under processens gång fann jag mig saknandes ett par, tre armar. Det är vad som hade behövts för att kunna hålla och vika och trycka på typ fyra ställen samtidigt. Till slut såg den husliknande och tämligen anständig ut. Ungarna blev påfallande lyckliga och det är förunderligt hur oerhört tillfredsställande det är att se sina ungar bli glada över något man gjort för dem.
Och ikväll är det Downton Abbey. Tjihooo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar