Tillfälligt avbrott

Jag boar.

Orken tryter

Jag hade planer på att jobba nästa vecka också, men att då gå ner på halvtid. Men jag inser nu att jag faktiskt inte orkar. Jag sover uruselt och är ständigt fruktansvärt trött och så överkänslig och jag börjar grina för minsta lilla. Dessutom känns det rörigt i skallen. Jag lyckas fokusera och sköta mitt jobb när jag är hos patienterna, men när jag åker därifrån vaggar jag mest runt som en förvirrad anka och kommer knappt ihåg vad jag gjorde igår och vilken patient som är vilken.

Jag har hela tiden tänkt att jag lika bra kan jobba, som att gå här hemma med två bråkiga ungar som har det tråkigt utan kompisar. Men något har hänt. Plötsligt längtar jag efter att vara hemma med dem om dagarna. Men nu idag när jag väl deklarerade att jag faktiskt kommer att sluta jobba denna veckan, så fick jag reda på att jag har rätt att ha ungarna i barnomsorgen på heltid hela månaden jag beräknas föda. Hå hå, ja ja!

Nå väl, Draken mår bäst av att få vara på fritids där han kan leka med sina kompisar. Det är väldigt tydligt att det är det som han tycker allra bäst om, att leka med kompisarna. Så han får gå kvar på fritids så länge som möjligt, men jag kan ju hämta honom en timma tidigare. Och det blir skönt att kunna lämna Trollet till dagmamman så att jag får en chans att slappna av och vila. Jag tänkte försöka köra yoga, meditation och/eller avslappningsband varje dag.

I princip är jag faktiskt fullgången nu (eller är det bäbisen som är det kanske?) för jag gör 38 veckor idag. Och att "ge upp" två veckor före beräknad förlossning får väl ändå anses någorlunda anständigt. Jag är ju inte så purung heller och även om mitt jobb inte är fysiskt tungt, så är det rätt krävande på många andra sätt.

Blä!

Ja men fan vad less jag blir! Har suttit en halv evighet och tjorvat fram beställning av kläder åt ungarna på Ellos respektive HM. Hos Ellos skiter det sig när jag ska betala. Hos HM lyckas jag inte ens logga in, för jag har glömt mitt användarnamn (fan tro't, att det inte skulle vara något av dem jag försökt med!) och de säger att de ska skicka det som mail till mig, men inte fan kommer det något mail.

Böcker

Jag har köpt mig lite böcker. Det var länge sedan. Skojsigt!

Jag tror jag ska lägga mig och läsa :)

Ju-jutsu

Det har varit svårt att få Draken att hitta någon aktivitet som passar honom. Nu tycker ju jag personligen att barn inte ska ha så satans mycket aktiviteter, utan att det räcker om de leker, men eftersom alla kompisarna håller på med både det ena och det andra, så blir han ju lekkamratslös stora delar av fritiden.

Jag försökte motivera honom att börja rida, eftersom han är så djurintresserad, men han vågar inte. Älsklingen har hjälpt honom att prova på orientering, eftersom han tycker om att vara i skogen, är duktig på att springa och gillar kartor, men det föll honom inte på läppen - konstigt nog. Mulle fungerar inte, för han kan mer än fröknarna och Fältbiologerna är han för liten för. Fäktning kunde han tänka sig, sa han, men jag hittar inget för barn här i krokarna. Och så där har vi hållit på och letat.

Men så på Mallorca fick ungen syn på ett helt gäng som stod på stranden och tränade karate. Vad gör de? frågade han Det DÄR vill jag göra!

När jag kom hem googlade jag på karateklubbar, men hittade ingen med träning för så små barn. Då föreslog jag ju-jutsu istället, och tro det eller ej, men min hopplösa lilla unge nappade.

Nu har vi varit på ju-jutsu fyra gånger och han tycker det är kul. Kors i taket! Och han som ofta är ofokuserad, inte lyssnar, tittar åt ett annat håll, medvetet maskar och gnäller är nu helt fokuserad på det han gör, lyssnar noga på tränaren och försöker hela tiden så gott han kan - låt vara att blicken med jämna mellanrum söker sig till mig på läktaren för bekräftelse. Jag tycker att han klarar sig minst lika bra som dem som redan gått en termin, för de är rätt ofokuserade, förlorar sig i lekande med varandra och nekar till att göra än det ena, än det andra.

Rätt stor del av träningen ägnas åt olika typer av kullekar, för att de ska lära sig att hålla koll på sin egen kropp och var motståndaren befinner sig. De mer ju-jutsuinriktade övningarna är rätt svåra för dem. De verkar alla ha svårt att lära sig en sekvens av rörelser, även om det bara är två-tre stycken. Jag tycker att tränaren är bra, men de två medhjälparna står tyvärr mest och tittar på. Det är synd. Med tre vuxna på mattan och bara tio ungar, borde det ju finnas stora förutsättningar att visa hur man ska göra. Ofta är det ju enkla saker som ska rättas till: Nej, håll ihop fötterna, så får du bättre kraft! eller Nej, ta inte så stora kliv, du får dålig balans om du står med benen för brett isär! eller Nej, det är det andra benet du ska böja! Ibland har jag lust att gå ner på mattan och hjälpa ungarna själv, så att det ska funkar för dem, men jag behärskar mig. Naturligtvis.

Jag har lovat att köpa dräkt till Draken om han väljer att fortsätta efter provmånaden. Åh, vad han längtar efter den där dräkten!


(Boken ovan har de lite till mans, de vuxna som kommer och tränar efter knattegruppen)

Troy Davis

De jävla galningarna mördade Troy Davis. Herregud vad jag kan känna mig hatisk mot detta ociviliserade, självgoda, skenheliga pack! Jag mår illa. ILLA!

Not In My Name Pledge

Nej men hoppsan!

Jag råkade ropa in en bärsjal på Tradera. Som det kan bli! En Mysak, trikå, marinblå - så inte så upphetsande, men förhoppningsvis användbar.

Min tidigare köpta mei tai kom idag. Jag försökte provknyta, men min mage är ju så gigantisk, att det var svårt att få till det med tamparna.

Och medan jag satt här och googlade bärsjalar till höger och vänster, så hittade jag den här länken. MEN vilka fantastiska mei tai:er!