På förmiddagen regnade det. Nu faller snöblandat regn. Ankorna har varit på rymmen, de älskar att plaska runt i blötan, men hönsen hukar på bron och inne i hönshuset. Jag har tänt en brasa i kakelugnen. Det är kallt här, i synnerhet på golven.
I dag tillåter jag mig att slappa och slöa. Jag är väldigt trött efter jouren igår. Inte för att den i sig var tung, men det var mycket administrativt jag var tvungen att få klart eftersom jag ska vara borta nu i tre veckor. Dessutom kom det lite oväntade provsvar, som jag var tvungen att agera på, remisser, samtal, journalanteckningar och meddelanden fram och tillbaka. Nu känner jag i alla fall att jag har rett ut det värsta och att jag inte sätter mina kolleger eller patienter på pottan i någon högre utsträckning.
Men från i morgon blir det andra bullar. Då måste jag tvinga mig själv in i något slags rehabilitering, så att jag vänder denna negativa spiral. Framför allt måst jag komma igång med fysisk aktivitet. Jag är helt dekonditionerad efter att i princip ha slocknat direkt jag kommit hem från jobbet de senaste månaderna.
Tanken är att jag ska börja med dagliga långpromenader och efter ungefär en vecka försöka komma igång att springa med hjälp av en 5K-app (springa och gå om vartannat, med mer löpning för varje tillfälle). Löpning är ju tidseffektiv träning, tänker jag, och jag måste börja röra på mig. Det är ju farligt att vara så här inaktiv. Det gäller bara att ta det lugnt i början. Inte springa varje dag för att snabba på processen, då blir det bara bakslag.
Jag behöver kombinera det med core-träning och jag har ett litet program man kan göra hemma utan redskap. Gym är inte min grej. Jag ska komplettera med mitt gamla gravidyogaprogram för rörlighetens skull och för att det är skönt att sträcka på sig. Det fungerar ypperligt även för en i allra högsta grad ogravid tant. Och så tai chi, för balans och koordination, och för att jag tycker om att göra det. Jag ska se om jag lyckas lära mig första delen av svärdsformen också, för det vill jag verkligen.
Min trädgård är totalt eftersatt. Det handlar inte längre om att rensa rabatter, utan att gräva om dem. Så igenvuxna är de. Jag mår bra av att gå och påta och gräva och arbeta i trädgården, det gäller bara att komma mig för, och en stor sten kommer att falla från mina axlar bara jag kommer igång med att göra något åt eländet.
Jag längtar förtvivlat efter att vara i skogen, att skogsbada om man så vill. Jag vet inte hur beforskat shinrin-yoku är, men få saker ger mig sådan ro som att bara vara där, bland träd, mossa och fågelsång. Jag ska försöka komma ut en liten stund i skogen varje dag. Det går ju att kombinera med långpromenaderna, så jag tror att det kan funka.
Jag tror att det är viktigt med handarbete och skapande. Och handarbete behöver ju inte bara vara textilt sådant. Jag är tyvärr helt okonstnärlig själv, men jag tror ändå att det är viktigt att skapa saker med händerna.
Med promenerande och trädgårdsarbete så räknar jag med att hinna lyssna på en hel del ljudböcker.
Läsandet har jag svårare med när jag är i det här skicket, men jag ska försöka i alla fall. Lyrik fungerar någorlunda och böcker i dagboks- (och sannolikt brev-) form också.
Det här ska bli min rehabilitering har jag tänkt. Och när jag nu sätter det på pränt, så kanske det blir lättare att komma till skott och genomföra det hela.
