Första advent

Ja, så kom snön ändå. Jag trodde inte på det.

I morse var regntunnan överfull och det var grått, grått, grått och blåsigt värre.

Hönshuset är städat och adventsattiraljerna på plats. Till eftermiddagsfikat tände vi första ljuset och läste

När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
Då gläds vi åter alla
att fira få advent

Och jag har druckit en liten slatt glögg som fanns kvar sedan förra året. Det var gudomligt gott.

Inte 99 dock

Den här mobilen är så fin. Jag funderar på att köpa en till Nassegrodan i julklapp. Frågan är förstås om den kan bräda hennes älskade trämobil, med färgglada flygplan och helikoptrar, som hänger ovanför skötbordet. Det gröna planet är uppenbarligen finast. Det är det hon tittar på. Lustigt! Jag hade trott att den knallröda eller gula helikoptern skulle dra till sig blickarna mer än ett ganska dovgrönt plan - men icke! Mycket flygetyg bleve det förstås, men strunt samma.

Halvgjort

På freda'n ska man städa
det gör varenda tant

Nå, igår städade jag övervåningen. Halva. Sedan hann jag inte längre.

Idag gick jag ut för att städa hönshuset. Jag ville göra det medan det var ljust. Städningen inomhus går ju att göra fast det är mörkt ute. Jag hann halva. Sedan blev Nassan ledsen. Jag tänkte att jag kunde fortsätta efter (den sena) lunchen.

Men efter lunch började Älsklingen noja för snö. De har hotat med två dec snö sa han. Ja men inte här väl? Det känns verkligen orimligt att det skulle snöa idag protesterade jag. Men han nojade likväl, och jag tänkte att det var lika bra att röja undan alla mina krukor och frösådder och fixa klart kallbänken inför vintern. Hönshuset kan jag ju städa i morgon även om det snöat i natt tänkte jag. Jag hann halvvägs. Sedan grät Nassan igen.

Sedan började det regna.

Och huset lyses av hälften av våra adventsljusstakar och -stjärnor.

Ack ja!

Surt

Hur ska det gå för min älskade Bollnäsfil (den i särklass godaste filen!) , nu när Milko ätits upp av Arla?

Och vad blir det av Siljanchark när (om?) Scan har lagt beslag på det?

Suck! Den här utvecklingen gillar jag inte.

Vind

Det blåser attans. Träden vajar oroväckande och grå moln flyger förbi. Emellanåt skymtar solbelysta, bulliga vita moln och en blå himmel mellan dem. SMHI spår blåsigt veckoslut med risk för storm på fjället. Jo tack.

Syster och bror

Så har jag då läst sista delen i trilogin. Eller snarare lyssnat på. Jag gillar trilogin. Jag gillar Pleijel. Jag gillar Peder Falk som inläsare.

De första delarna är 'Drottningens chirurg' och 'Kungens komediant'.

Jag ska nog läsa lite mer Pleijel tror jag. Ja, förutom alla andra tiotusen titlar jag har på min lista då, *host*.

Förresten behöver jag låna mig en ny CD-bok. Det är ypperligt att ha en att lyssna på samtidigt som jag stickar när jag "sitter fast" timma ut och timma in med amningen.

Det är 1830-tal. Isaac Berg är sångare och sånglärare på operan i Stockholm och gift med Lina, den framstående skådespelaren Lars Hjortsbergs dotter. De väntar sitt första barn och stora musikaliska förhoppningar fästs vid pojken. Det visar sig att han är döv från födelsen. Hans syster föds ett par år senare och har allt vad han saknar: hörsel, sångröst och musikalitet. Men hon är bara flicka.

Albert och Helena står varandra mycket nära, men lever sina liv under helt skilda villkor. Albert tillbringar flera år av sin uppväxt på Manillaskolan för döva och blinda och blir så småningom målare och reser på egen hand i Europa. Han är utfattig och har svårt att försörja sig på sin konst. Helena förlorar sin stora kärlek. Hon spås en lysande sångkarriär men tvingas offra den för sin familj.

"Om inte min mor skingrat sin ensamhet genom att berätta - ibland fantisera och fabulera - om sin fars svenska släkt, hade jag inte fått idén till denna familjehistoria. Genom hennes inlevelsefulla berättande fick jag den. Men jag måste först bli tillräckligt gammal, tänkte jag. En dag tyckte jag att jag blivit det."
Agneta Pleijel

Gick och gick

Jag satte Nassegrodan i mei tai:en och gick en av skogsvägarna upp. Det är första gången vi går på promenad. Hon sov så fint och jag gick och gick, snabbt, uppför och mera uppför. Det behövde jag. På tillbakavägen en sväng in i skogen.

Det är ju rent bedrövligt att min älskade lilla flicka hann bli en hel månad innan hon fick känna doften av skog och höra ljudet av en porlande bäck. Men inget som kan göras ogjort. Så släpp det Scylla, släpp det!