Huset på Arlozorovgatan

Här bor Assaf, en berömd författare tillsammans med sin vackra fru Leah. Assaf tror att de har ett perfekt äktenskap, men tycker verkligen Leah det? Sedan har vi Yisraela, änkan från Etiopien som tjugo år efter makens död fortfarande låter honom styra sitt liv. I samma hus bor även Yair, den misslyckade poeten. Och så har vi Nathan själv, som i sin ständiga iver att träffa en tjej råkar ut för de mest dråpliga situationer. I denna fartfyllda historia kommer de boende att korsa varandras stigar; i trappuppgången, på stranden och i sina lägenheter. Och, inget att hymla om - det förekommer störande ljud om nätterna. Men den egentliga frågan är: Vem mördade Haim Arlozorov?

Huset på Arlozorovgatan utspelar sig i Tel Aviv och är en spännande och frispråkig debutroman av Simon Kudrischoff, med ena foten i Sverige och den andra i Israel.

Ja, det där lät ju bra, tyckte jag, och lånade boken ur käraste Fasters bokhylla. Och visst hade den sin charm, helt klart annorlunda men nja... Jag vet inte riktigt varför den inte föll mig på läppen. Jag tycker att den borde ha gjort det.

Alla vägar bär till...

Den här går inte av för hackor kan jag intyga. Anbefalles!

2-årskalas

Igår hade vi kalas för liten Nasse med Farmor och Farfar på besök.

Och jag bakade mitt livs första morotskaka, gu'bevars! Jag googlade efter recept. Först stod Leilas morotskaka. Det här är det bästa och saftigaste receptet på morotskaka. Ja, så gjorde jag väl det då. Och jo, kakan i sig blev bra, men jag tyckte att glasyren var för söt. Den friska syrligheten hos osten som är lite av grejen med morotskaka - för mig i alla fall - kom inte alls fram. Jag ska nog prova att göra den igen men med annat glasyrrecept.

Jo då, visst gjorde jag tårta också!

Jodå!

Nog kom snön. Den föll i kvällningen i torsdags, samma dag som den förutspåddes.

För närvarande har vi snö på halva tomten och grönt på andra halvan.

Jag är glad att Älsklingen fått på vinterdäcken på båda bilarna.

Stjärnlösa nätter

Av en händelse hamnade jag mitt i en intervju med författaren när boken just kommit ut och jag tänkte att jag skulle läsa den. Först nu blev det av, när jag fann den som CD-bok.

Berättelsen är väldigt stark och gripande och jag gillade den. Men litterärt/språkligt sett... Njae! Jag störde mig på att språket var så inkorrekt, det blev lite "öga rött" över det hela. Kanske var det bara författarens talspråk som slog igenom när han läste, kanske var det meningen, en del av berättelsen. Men jag reagerade hela tiden över felaktiga prepositioner, felaktig ordföljd och felaktigt hanterade partikelverb, felaktigt använda stående uttryck och motsägelser i berättandet. Det kändes mer som om någon har nedtecknat en historia berättad på förortssvenska än som en litterär, om än självbiografisk, skapelse. Icke desto mindre kan man gott lyssna på den, tycker jag. Passar bra som bilbok.

En verklig berättelse om att bli bortgift som ung man. Från ung och kärleksdrabbad med framtidstro till utfryst av familjen, bortgift och ångestfylld - över bara en sommar.

Amàr växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj. När han är nitton år åker familjen på semester till släkten i Irak. Det är länge sedan sist och Amàr trivs i den självklara släktsammanhållningen. Han blir för första gången behandlad som en jämlike. Efter ett besök hos kusinen Amina börjar det gå upp för honom att detta inte är en vanlig semesterresa. Amàr inser att fadern, bakom hans rygg, planerar hans bröllop.

"Mitt liv var bara en handelsvara och de sålde mig billigt. Samma dag som jag satte mig i bilen hemma i Sverige för att resa hit ner låg jag ute på marknaden för försäljning, utan att jag visste om det. Far och släktingarna hade gjort upp det under bordet och allt hade gått enligt deras planer."

Arkan Asaads debutroman Stjärnlösa nätter är en delvis självupplevd och starkt drabbande inifrånskildring av en värld som är verklighet för många unga människor världen över. Men för många är den okänd.


Men hur gick det för Amina?

Siddhartha

En resa i det undermedvetna på jakt efter den innersta själen 

Siddhartha, en indisk brahmanpojke, lämnar sin faders gård och de gamla gudarna för att leva i självövervinnelse och askes. Men inte heller förnekelsen tillfredsställer hans längtan efter fulländning, och han ger sig ut i världen för att söka livets mening. Han blir framgångsrik och förmögen, en livsnjutare som lär sig den sinnliga kärlekens alla möjligheter hos kurtisanen Kamala. Men ledan, och smärtan när en älskad son glider ifrån honom, driver återigen Siddhartha ut på vandring, mot en tillvaro som rymmer verklig kunskap och kärlek till världen som den är.

Jag har inte läst Hesse förut, egentligen inte känt någon längtan, mer att jag borde.

I början kände jag mig rätt kluven. Min ena halva tyckte att den var poetisk och vacker, den andra att den var högtravande och lite tramsig. Och barnmänniskor?!? Ja men, vad faan!

Men ju mer jag lyssnade, desto mer tyckte jag om den. Det vackra och poetiska tog över allt mer. Den gav mig något slags inre ro och längtan efter tai chi eller att meditera. Och Henry Bronetts inläsning är fullkomligt lysande. Vem hade anat att han har sådana talanger?

Nästan så att jag tror att jag ska skaffa mig ett ex att ha hemma. Fast då i bokform.

Ingen snö

Nej, snöar gör det inte. Däremot ösregnar det. Men dagen är ju inte slut än.

Nasse hostar och snorar fortfarande å det grövsta, så jag är hemma idag med. I förmiddags passade jag på och gjorde rent i hönshuset.

Nu är vi på väg för att fixa några ärenden, jag tänkte att hon kunde sova middag i bilen medan jag kör runt, men jag lyckas inte slita henne från I drömmarnas trädgård.

Hon fyller två år idag, lilla snuttan. Tänk att en så'n gammal ful tant som jag kan ha en så'n liten söt unge :)