Buminnen (No 8) Juvelvingar

Där var otroligt mycket blåvingar. De fladdrade runt i ljungen på vår lilla skogstomt, över ängarna och i kråkklövern på myren var det extra många. De verkar särdeles förtjusta just i kråkklöver. Jag kan inte klandra dem, jag är väldigt svag för kråkklöver själv.

Blåvingar tillhör familjen Lycaenidae - juvelvingar. Vackert namn.

Här är en hedblåvinge. Tror jag. Eller en ljungblåvinge. Hur är de skapta som lyckas se skillnad på blåvingar?

Buminnen (Nr 7) Brunnen

Det är rätt drygt att gå och hämta vatten. Inte för jobbet i sig, utan för att där nästan alltid är så förbålt mycket mygg och knott. Jag är en riktig myggmagnet och därtill en särdeles sjåpig typ som flyr hals över huvud när knottskrällena börjar krypa runt ögonen och in i öronen. Jag begriper inte hur folk står och har stått ut när de helt enkelt varit tvungna att jobba utomhus och inte, som jag, kunnat rusa in efter första hinken och avvakta bättre tider. Inte blir det ju bättre av att Älsklingen tagit upp en liiiten jäkla tratt, så att det tar extra lång tid för vattnet att rinna ner. Nå ja, jag ska inte klandra honom. Jag har haft möjlighet att ta upp en större men glömt varenda gång.

Här har jag i alla fall lastat en i princip full dunk på räven och är på väg bort till vår lilla stuggu igen.

Buminnen (No 6) En egen yxa

Draken blev så väldigt förtjust i buans hemslöjdare, Ivert, och sprang där titt som tätt och lånade lie, fick hjälp att slipa yxan, fick tälja en väderpinne och frågade om tusen saker. Iverts hustru letade fram ett par små arbetshandskar åt honom. Han blev överlycklig. Han hade lite problem med att bära yxan och andra verktyg där han gick i sina shorts och jag föreslog att vi kanske borde köpa honom ett par riktiga arbetarbrallor. Flera gånger har han sagt att han önskar sig en egen yxa. Han älskar att hålla på med yxa, han hugger sly och han gör stavar - jag vet inte hur många han har vid det här laget.

Så nästa gång jag for till Borlänge gick jag in på Jula och köpte honom ett par arbetsbyxor, ett bälte och en egen yxa. Jag tog en scoutkniv också. Och ungen blev överlycklig. Drog genast på sig hela munderingen och sprang bort till Ivert för att visa upp sig.

På biblioteket hade jag lånat en massa böcker om slöjd och snickeri och Pinnboken och Småslöjd visade sig vara väldigt bra. I Pinnboken fanns det beskrivningar på hur man kunde göra olika shamanstavar - eller "shamanstavar" ska man kanske skriva - och Draken blev alldeles till sig i trasorna.

Och så här glad var han faktiskt när vi var tillsammans uppe i buan, bara han och jag, och täljde, högg, gjorde shamanstavar och hade det mysigt. (Jo, han behöver klippa sig. I allra högsta glad).

Jag började tälja på en fågel. - Mamma, om du sätter fjädrar på den, så kanske det är någon som ser att det är en fågel sa Draken med mjuk, uppmuntrande röst. Det säger ungefär allt om min konstnärliga förmåga.

Direkt när vi kom hem åkte Älsklingen iväg på semesterresa med ungarna, så vi har inte kunnat fortsätta med våra projekt. Men under tiden har jag beställt både Pinnboken och Småslöjd. Jag får nog ta och köpa honom en riktig slöjdkniv också.

Armod

Nästan alltid längtar jag oerhört efter att få läsa. Efter att ha tid och ork. Inte bara somna ifrån efter en och en halv sida.

På hela semestern läste jag inte en enda bok. Inte ens en halv, eller en kvarts. Jag lyssnade inte på någon heller.

Naturligtvis är det bara att gilla läget. Var sak har sin tid. Uppenbarligen var det inte läsandets tid denna semester.

Men det känns fattigt.

Buminnen (No 5) I vinden

Jag är svag för sådana saker som snurrar - eller rör sig på annat vis, för all del - i vinden eller i värmeströmmar: mobiler, oroar, prismor och olika typer av "snurror".  Gärna får de skimra, gnistra eller ge ifrån sig solkatter också.

Den här enkla halm-... eh... ja... vad den nu ska kallas är gjord av Anita Karlsson, Anitas halm & eterneller, i Leksand. Åh, vad jag älskar hennes halmskapelser! Jag köper alltid av henne på Leksands medeltidsmarknad och det här är den minst elaborerade skapelsen jag har.

Det här är ett 'oväsen' som jag också köpt på Leksands medeltidsmarknad från Fhix ulltrolleri. Jag har en i vitt också, ett 'väsen'.

Och här är en tovad ängel, som jag inte lyckas få någon bra bild på framifrån men som är rätt söt bakifrån också. Jag köpte henne på en marknad i Grangärde.

(Det är snarare fönsterna som är små, än oväsen och ängel som är stora, ja, och så gör ju perspektivet sitt till, förstås)

Förresten gillar jag vindspel också. Och snurror - jag har en liten samling vid det här laget. Och kalejdoskop. Någon slags barnslig förtjusning att titta på sådant som rör sig, som skimrar, som prålar, som pinglar.

Buminnen (No 4) Verandatak

Så här ser det ut om man sitter ute på verandan och tittar upp i taket. Jag tycker att det är så vackert. Vår lilla stuggu är omålad, men uppenbarligen har man återanvänt ett par målade stockar och vänt det röda inåt - på utsidan syns det inte - när verandan byggdes till. Och den gröna färgen är ju helt fantastisk. Det måste vara någon slags alg - hur det nu går ihop, så torrt som det mestadels är där uppe i skogsbrynet. Bara det inte är något som skadar träet, så är jag helt nöjd.

Buminnen (No 3) Skogen som icke är

Jag skulle gå en sväng i skogen, tänkte jag. Jag gick förbi Kalles och ner mot hagen där Stanley, Nelly och Cirro betar. Sedan svängde jag in på skogsvägen, upptäckte att där var otroligt mycket stora, fina blåbär och...

... det var den skogen!

Jag vände och gick hem igen.